Höga visan 8

¹Om du ändå vore som en bror för mig, Som diade vid min moders bröst. Om jag fann dig utomhus, skulle jag kyssa dig; Ingen skulle se ner på mig.

²Jag skulle leda dig och föra dig In i min moders hus, hon som lärde mig; Jag skulle ge dig kryddat vin att dricka Av saften från mina granatäpplen.

³Hans vänstra hand stödjer mitt huvud, Och hans högra hand håller mig nära.

⁴Jag besvär er, Jerusalems döttrar, Väck inte kärleken eller stör den Förrän den själv vill.

⁵Vem är det som kommer upp från öknen Lutande mot sin älskade?” ”Under äppelträdet väckte jag dig; Där födde din mor dig, Där var hon i födslovåndor och födde dig.

⁶Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta, Som ett sigill på din arm. Ty kärleken är stark som döden, Passionen obeveklig som graven; Dess lågor är eldslågor, En gudomlig flamma.

⁷Många vatten kan inte släcka kärleken, Inte heller kan floder dränka den; Om en man gav alla sina husets rikedomar för kärleken, Skulle det bli fullständigt föraktat.

⁸Vi har en liten syster, Och hon har ännu inte mognat; Vad ska vi göra för vår syster Den dag hon blir bortlovad?

⁹Om hon är en mur, Bygger vi en silverbastion på henne; Men om hon är en dörr, Barrikaderar vi henne med cederplankor.

¹⁰Jag var en mur, och min resning var som torn; Då blev jag i hans ögon Som en som finner frid.

¹¹Salomo hade en vingård i Baal-Hamon; Han hyrde ut vingården till förvaltare. Var och en skulle ge tusen siklar silver för dess frukt.

¹²Min egen vingård står till mitt förfogande; De tusen siklarna är för dig, Salomo, Och två hundra för dem som sköter dess frukt.

¹³Du som bor i trädgårdarna, Mina följeslagare lyssnar efter din röst— Låt mig höra den!

¹⁴Skynda, min älskade, Och var som en snabb gasell eller en ung hjort På de doftande bergen.