Sakarja 11

¹Öppna dina portar, Libanon, så att eld kan förtära dina cedrar.

²Jämra dig, enbärsträd, för cedern har fallit; de majestätiska träden är förstörda! Jämra er, Bashans ekar, för den täta skogen har fällts!

³Hör herdarnas jämmer, för deras härliga betesmarker är förstörda! Lyssna till de unga lejonens rytande, för Jordans stolthet är ödelagd!

⁴Så säger Herren min Gud: ”Vakta hjorden som är avsedd för slakt.

⁵Deras köpare slaktar dem och går ostraffade. De som säljer dem säger: 'Välsignad vare Herren, för jag har blivit rik!' Deras egna herdar visar dem ingen barmhärtighet.

⁶För jag ska inte längre ha medlidande med landets folk,” förklarar Herren. ”Jag ska överlämna alla till deras grannar och deras kung. De ska krossa landet, och jag ska inte befria dem från deras händer.”

⁷Så jag vaktade hjorden som var avsedd för slakt, särskilt de plågade i hjorden. Jag tog två stavar, kallade den ena Gunst och den andra Enighet, och jag vaktade hjorden.

⁸På en månad avlägsnade jag de tre herdarna. Min själ blev trött på dem, och de avskydde också mig.

⁹Så jag sade, ”Jag ska inte vakta er längre. Låt de som dör dö, och de som går under gå under. Låt de som blir kvar äta varandras kött.”

¹⁰Sedan tog jag min stav som kallades Gunst och bröt den, och upphävde det förbund jag hade gjort med alla folk.

¹¹Det upphävdes den dagen, och så förstod de plågade i hjorden som såg på mig att det var Herrens ord.

¹²Jag sade till dem, ”Om ni tycker det är rätt, ge mig min lön; om inte, behåll den.” Så de vägde upp trettio silvermynt som min lön.

¹³Och Herren sade till mig, ”Kasta det till krukmakaren—det storslagna pris till vilket de värderade mig!” Så jag tog de trettio silvermynten och kastade dem till krukmakaren i Herrens hus.

¹⁴Sedan bröt jag min andra stav som kallades Enighet, och bröt broderskapet mellan Juda och Israel.

¹⁵Sedan sade Herren till mig, ”Ta återigen upp utrustningen för en dåraktig herde.

¹⁶För jag är på väg att resa upp en herde i landet som inte kommer att bry sig om dem som går under, inte söka de förskingrade, inte hela de skadade, inte nära de friska, utan kommer att sluka de feta fåren och slita av deras klövar.

¹⁷Ve den värdelösa herden som överger hjorden! Må svärdet slå hans arm och hans högra öga! Må hans arm bli helt förtvinad, och hans högra öga helt förblindat!”