1 Krönikeboken 16

¹De förde Guds ark och satte den i tältet som David hade förberett för den, och de offrade brännoffer och gemenskapsoffer inför Gud.

²När David hade avslutat offringen av brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn.

³Han delade ut till alla i Israel, både män och kvinnor, var och en ett bröd, en portion kött och en russinkaka.

⁴Han utsåg några av leviterna till att tjäna inför Herrens ark, för att fira, tacka och prisa Herren, Israels Gud:

⁵Asaf som ledare, och näst efter honom Sakarja, sedan Jeiel, Shemiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja och Obed-Edom, och Jeiel med harpor och lyror; Asaf spelade högljudda cymbaler,

⁶och Benaja och Jahasiel prästerna blåste i trumpeter kontinuerligt inför Guds förbundsark.

⁷Den dagen utsåg David först denna tacksägelsesång till Herren genom Asaf och hans släktingar:

⁸Tacka Herren, åkalla hans namn; Gör hans gärningar kända bland folken.

⁹Sjung för honom, lovsjung honom; Berätta om alla hans underbara verk.

¹⁰Beröm er av hans heliga namn; Låt hjärtat hos dem som söker Herren vara glada.

¹¹Sök Herren och hans styrka; Sök hans närvaro ständigt.

¹²Kom ihåg hans underverk som han har gjort, Hans under och domarna från hans mun,

¹³Ni Israels avkomma, hans tjänare, Jakobs barn, hans utvalda!

¹⁴Han är Herren vår Gud; Hans domar sträcker sig över hela jorden.

¹⁵Minns hans förbund för evigt, Det ord han befallde för tusen generationer,

¹⁶Förbundet han slöt med Abraham, Och hans löfte till Isak.

¹⁷Han bekräftade det också för Jakob som en stadga, För Israel som ett evigt förbund,

¹⁸Sägande, "Åt dig ska jag ge Kanaans land, Som din arvedels del."

¹⁹När ni var få till antalet, Mycket få, och främlingar i det,

²⁰Och de vandrade från nation till nation, Och från ett rike till ett annat folk,

²¹Tillät han ingen att förtrycka dem, Och han tillrättavisade kungar för deras skull, sägande,

²²"Rör inte mina smorda, Och gör inte mina profeter något ont."

²³Sjung till Herren, hela jorden; Förkunna hans frälsning dag efter dag.

²⁴Förkunna hans härlighet bland folken, Hans underbara gärningar bland alla folk.

²⁵Ty Herren är stor och högt prisad; Han är att frukta över alla gudar.

²⁶Ty alla folkens gudar är blotta avgudar, Men Herren har gjort himlarna.

²⁷Härlighet och majestät är inför honom, Styrka och glädje är i hans boning.

²⁸Ge åt Herren, ni folkens familjer, Ge åt Herren ära och styrka.

²⁹Ge åt Herren den ära som tillkommer hans namn; Bär fram en offergåva och kom inför honom; Tillbe Herren i helig skrud.

³⁰Stå i vördnad inför honom, hela jorden; Ja, världen är fast grundad, den kan inte rubbas.

³¹Låt himlarna vara glada, och jorden fröjda sig; Och låt dem förkunna bland folken, "Herren regerar."

³²Låt havet brusa, och allt det rymmer; Låt fältet jubla, och allt som är i det.

³³Då ska skogens träd sjunga av glädje inför Herren; Ty han kommer för att döma jorden.

³⁴Tacka Herren, ty han är god; Ty hans trofasthet varar för evigt.

³⁵Säg då, "Fräls oss, vår frälsnings Gud, Och samla oss och rädda oss från folken, För att tacka ditt heliga namn, Och ära i ditt lov."

³⁶Lovad vare Herren, Israels Gud, Från evighet till evighet!" Då sade allt folket, "Amen," och prisade Herren.

³⁷Så lämnade han Asaf och hans släktingar där inför Herrens förbundsark, för att tjäna inför arken kontinuerligt, som varje dags arbete krävde;

³⁸och Obed-Edom med hans sextioåtta släktingar; Obed-Edom, också son till Jedutun, och Hosa, som dörrvakter.

³⁹Han lämnade Sadok prästen och hans bröder prästerna inför Herrens tabernakel på den höga platsen som var i Gibeon,

⁴⁰för att offra brännoffer till Herren på brännofferaltaret kontinuerligt morgon och kväll, enligt allt som är skrivet i Herrens lag, som han befallde Israel.

⁴¹Med dem var Heman och Jedutun, och de övriga som var utvalda, som var utsedda vid namn för att tacka Herren, eftersom hans trofasthet varar för evigt.

⁴²Med dem var Heman och Jedutun med trumpeter och cymbaler för dem som spelade högt, och med instrument för Guds sånger, och Jedutuns söner för porten.

⁴³Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt eget hus; och David återvände för att välsigna sitt hushåll.