1 Krönikeboken 17

¹Och det hände sig, när David bodde i sitt hus, att David sade till profeten Natan: "Se, jag bor i ett hus av cederträ, men Herrens förbundsark är under tältgardiner."

²Då sade Natan till David: "Gör det som du har i sinnet, för Gud är med dig."

³Men det hände sig samma natt, att Guds ord kom till Natan och sade:

⁴"Gå och säg till min tjänare David: 'Så säger Herren: Du skall inte bygga ett hus åt mig att bo i.

⁵För jag har inte bott i ett hus sedan den dag jag förde Israel upp till denna dag, utan jag har gått från tält till tält och från en boning till en annan.

⁶Varhelst jag har vandrat med hela Israel, har jag talat ett ord med någon av Israels domare, som jag befallde att valla mitt folk, och sagt: "Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?"'

⁷Nu, detta är vad du skall säga till min tjänare David: 'Så säger Herren Sebaot: Jag tog dig från betesmarken, från att följa fåren, till att vara ledare över mitt folk Israel.

⁸Jag har varit med dig vart du än har gått, och har utplånat alla dina fiender för dig; och jag skall göra ett namn åt dig som namnet på de stora på jorden.

⁹Och jag skall utse en plats åt mitt folk Israel, och plantera dem, så att de kan bo i sitt eget land och inte flyttas igen; och de ogudaktiga skall inte slösa bort dem mer som tidigare,

¹⁰ända från den dag jag utsåg domare över mitt folk Israel. Och jag skall kuva alla dina fiender. Dessutom förkunnar jag för dig att Herren skall bygga ett hus åt dig.

¹¹När dina dagar är fullbordade och du går till dina fäder, skall jag uppresa en av dina ättlingar efter dig, en av dina söner; och jag skall befästa hans rike.

¹²Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron för all tid.

¹³Jag skall vara en fader för honom och han skall vara en son för mig; och jag skall inte ta min nåd ifrån honom, som jag tog den från den som var före dig.

¹⁴Men jag skall befästa honom i mitt hus och i mitt rike för all tid, och hans tron skall vara befäst för evigt.'"

¹⁵I enlighet med alla dessa ord och denna syn, förmedlade Natan dem till David.

¹⁶Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sade: "Vem är jag, Herre Gud, och vad är mitt hus, att du har fört mig så här långt?

¹⁷Detta var en liten sak i dina ögon, Gud, men du har talat om din tjänares hus för en lång tid framöver, och har betraktat mig enligt standarden för en man av hög rang, Herre Gud.

¹⁸Vad mer kan David fortfarande säga till dig angående den ära som tilldelats din tjänare? För du känner din tjänare.

¹⁹Herre, för din tjänares skull, och enligt ditt eget hjärta, har du gjort all denna storhet, för att göra alla dessa stora ting kända.

²⁰Herre, det finns ingen som du, och det finns ingen Gud förutom du, enligt allt vi har hört med våra öron.

²¹Och vilket folk på jorden är som ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa åt sig själv som ett folk, för att göra ett namn åt dig genom stora och fruktansvärda gärningar, genom att driva ut nationer framför ditt folk, som du återlöste från Egypten?

²²För du har gjort ditt folk Israel till ditt eget folk för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.

²³Nu, Herre, låt det ord som du har talat angående din tjänare och angående hans hus bli bekräftat för evigt, och gör som du har talat.

²⁴Låt ditt namn bli bekräftat och bli stort för evigt, sägande, "Herren Sebaot är Israels Gud, även en Gud för Israel; och din tjänare Davids hus är befäst inför dig."

²⁵För du, min Gud, har avslöjat för din tjänare att du skall bygga honom ett hus; därför har din tjänare funnit modet att be inför dig.

²⁶Nu, Herre, du är Gud, och du har lovat denna goda sak till din tjänare.

²⁷Och nu, du har varit nöjd med att välsigna din tjänares hus, så att det kan fortsätta för evigt inför dig; för du, Herre, har välsignat, och det är välsignat för evigt."