1 Korintierbrevet 14

¹Sträva efter kärleken och var ivriga att få de andliga gåvorna, särskilt att ni kan profetera.

²Den som talar med tungor talar inte till människor utan till Gud; ingen förstår honom, han talar hemligheter i sin ande.

³Men den som profeterar talar till människor för deras uppbyggelse, uppmuntran och tröst.

⁴Den som talar med tungor bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen.

⁵Jag skulle vilja att ni alla talade med tungor, men ännu mer att ni profeterade; större är den som profeterar än den som talar med tungor, om inte någon tolkar, så att församlingen blir uppbyggd.

⁶Men nu, bröder och systrar, om jag kommer till er och talar med tungor, vad gagnar jag er om jag inte ger er någon uppenbarelse, kunskap, profetia eller undervisning?

⁷Även livlösa instrument, vare sig flöjt eller harpa, om de inte ger en tydlig skillnad i tonerna, hur ska man då veta vad som spelas på flöjten eller harpan?

⁸För om trumpeten ger en oklar ton, vem gör sig då redo för strid?

⁹Så också ni, om ni inte ger ett begripligt tal med tungan, hur ska man då veta vad som sägs? Ni talar ju bara ut i luften.

¹⁰Det finns, kanske, många olika slags språk i världen, och inget är utan betydelse.

¹¹Om jag då inte känner språkets betydelse, blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig.

¹²Så också ni, eftersom ni är ivriga efter andliga gåvor, sträva efter att överflöda i att bygga upp församlingen.

¹³Därför ska den som talar med tungor be att han kan tolka.

¹⁴För om jag ber med tungor, ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt.

¹⁵Vad ska jag då göra? Jag ska be med anden, men jag ska också be med förståndet; jag ska sjunga med anden, och jag ska också sjunga med förståndet.

¹⁶Annars, om du bara välsignar Gud i anden, hur ska den som är utanför kunna säga "Amen" till din tacksägelse, eftersom han inte förstår vad du säger?

¹⁷Du tackar ju väl, men den andre blir inte uppbyggd.

¹⁸Jag tackar Gud att jag talar med tungor mer än ni alla;

¹⁹Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med förstånd, för att också undervisa andra, än tiotusen ord med tungor.

²⁰Bröder och systrar, var inte barn i ert tänkande; när det gäller ondska, var som spädbarn, men i ert tänkande, var mogna.

²¹I lagen står det skrivet: "Genom folk med främmande tungor och genom främlingars läppar ska jag tala till detta folk, och inte ens då ska de lyssna på mig," säger Herren.

²²Så är tungotalet ett tecken, inte för dem som tror utan för de otroende; men profetian är inte för de otroende utan för dem som tror.

²³Om därför hela församlingen samlas och alla talar med tungor, och det kommer in utomstående eller otroende, kommer de inte att säga att ni är galna?

²⁴Men om alla profeterar, och en otroende eller utomstående kommer in, blir han överbevisad av alla, han blir rannsakad av alla;

²⁵Hans hjärtas hemligheter blir uppenbarade; och så faller han ner på sitt ansikte och tillber Gud, och säger att Gud verkligen är bland er.

²⁶Vad ska vi då säga, bröder och systrar? När ni samlas, har var och en en psalm, en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, en tolkning. Allt ska ske till uppbyggelse.

²⁷Om någon talar med tungor, ska det ske av två eller högst tre, och en i taget, och någon måste tolka;

²⁸Men om det inte finns någon tolk, ska de hålla tyst i församlingen och tala till sig själva och till Gud.

²⁹Låt två eller tre profeter tala, och låt de andra pröva.

³⁰Men om en uppenbarelse ges till någon annan som sitter där, ska den första tiga.

³¹För ni kan alla profetera en i taget, så att alla kan lära och alla bli uppmuntrade;

³²Och profeternas andar är under profeternas kontroll;

³³För Gud är inte oordningens Gud, utan fridens. Som i alla de heligas församlingar,

³⁴Kvinnorna ska tiga i församlingarna; de får inte tala, utan ska underordna sig, som också lagen säger.

³⁵Om de vill lära sig något, ska de fråga sina egna män hemma; för det är opassande för en kvinna att tala i församlingen.

³⁶Kom Guds ord från er? Eller har det bara nått er?

³⁷Om någon anser sig vara en profet eller andlig, ska han erkänna att det jag skriver till er är Herrens bud.

³⁸Men om någon inte erkänner detta, blir han inte erkänd.

³⁹Därför, mina bröder och systrar, var ivriga att profetera, och förbjud inte att tala med tungor.

⁴⁰Men allt ska ske på ett värdigt och ordnat sätt.