1 Kungaboken 13

¹Nu se, en gudsman kom från Juda till Betel genom Herrens ord, medan Jerobeam stod vid altaret för att tända rökelse.

²Och han ropade mot altaret genom Herrens ord och sade, ”Altar, altar, detta är vad Herren säger: ’Se, en son ska födas i Davids hus, Josia vid namn; och på dig ska han offra prästerna från de höga platserna som tänder rökelse på dig, och människoben ska brännas på dig.’”

³Sedan gav han ett tecken den dagen och sade, ”Detta är tecknet som Herren har förkunnat: Se, altaret ska brytas sönder, och askan på det ska spillas ut.”

⁴När kungen hörde gudsmannens ord, som han ropade mot altaret i Betel, sträckte Jerobeam ut sin hand från altaret och sade, ”Grip honom!” Men hans hand som han hade sträckt ut mot honom torkade bort, så att han inte kunde dra tillbaka den till sig.

⁵Altaret bröts också i bitar, och askan spilldes ut från altaret, enligt det tecken som gudsmannen hade gett genom Herrens ord.

⁶Då svarade kungen och sade till gudsmannen, ”Vänligen beveka Herren din Gud och be för mig, så att min hand kan bli återställd till mig.” Så gudsmannen bevekte Herren, och kungens hand blev återställd till honom, och den blev som den var förut.

⁷Sedan bjöd kungen in gudsmannen och sade, ”Kom hem med mig och stärk dig, och jag ska ge dig en gåva.”

⁸Men gudsmannen svarade kungen, ”Även om du skulle erbjuda mig hälften av dina ägodelar, skulle jag inte gå med dig, och jag skulle inte äta bröd eller dricka vatten på denna plats.

⁹För jag blev instruerad genom Herrens ord och sade, ’Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten, och inte återvända samma väg som du kom.’”

¹⁰Så han tog en annan väg och återvände inte samma väg som han hade kommit till Betel.

¹¹Nu bodde en gammal profet i Betel, och hans söner kom och berättade för honom om alla gärningar som gudsmannen hade gjort den dagen i Betel; de berättade också för sin far de ord som han hade talat till kungen.

¹²Och deras far sade till dem, ”Vilken väg gick han?” Nu hade hans söner sett vilken väg gudsmannen gick, som hade kommit från Juda.

¹³Då sade han till sina söner, ”Sadel åsnan åt mig.” Så de sadlade åsnan åt honom, och han satte sig på den.

¹⁴Och han förföljde gudsmannen, och fann honom sittande under en ek. Och han sade till honom, ”Är du gudsmannen som kom från Juda?” Och han svarade, ”Jag är.”

¹⁵Då bjöd han in honom, ”Kom hem med mig och ät bröd.”

¹⁶Men han sade, ”Jag kan inte återvända med dig eller följa med dig, och jag kommer inte att äta bröd eller dricka vatten med dig på denna plats.

¹⁷För jag fick en befallning genom Herrens ord: ’Du ska inte äta bröd eller dricka vatten där; återvänd inte genom att gå den väg du kom.’”

¹⁸Men han sade till honom, ”Jag är också en profet som du, och en ängel talade till mig genom Herrens ord och sade, ’Ta med honom tillbaka till ditt hus, så att han kan äta bröd och dricka vatten.’” Men han ljög för honom.

¹⁹Så han återvände med honom, och de delade en måltid och drack vatten i hans hus.

²⁰Nu hände det, medan de satt vid bordet, att Herrens ord kom till profeten som hade tagit honom tillbaka;

²¹och han förkunnade för gudsmannen som kom från Juda och sade, ”Detta är vad Herren säger: ’Eftersom du har varit olydig mot Herrens befallning, och inte har hållit det bud som Herren din Gud instruerade dig,

²²utan har återvänt och ätit bröd och druckit vatten på den plats om vilken Han sade till dig, ”Ät inte bröd eller drick vatten,” ska din döda kropp inte komma till dina fäders grav.’”

²³Och det hände efter att han hade ätit bröd och efter att han hade druckit, att han sadlade åsnan åt honom, för profeten som han hade tagit tillbaka.

²⁴Nu när han hade gått, mötte ett lejon honom på vägen och dödade honom, och hans döda kropp kastades på vägen, med åsnan stående bredvid den, och lejonet stod bredvid den döda kroppen.

²⁵Och se, män passerade förbi och såg den döda kroppen kastad på vägen, och lejonet stående bredvid kroppen; så de kom och berättade om det i staden där den gamla profeten bodde.

²⁶Nu när profeten som hade tagit honom tillbaka från vägen hörde om det, sade han, ”Det är gudsmannen, som var olydig mot Herrens befallning; därför har Herren gett honom till lejonet, och det har rivit honom och dödat honom, enligt Herrens ord som Han talade till honom.”

²⁷Sedan instruerade han sina söner och sade, ”Sadel åsnan åt mig.” Så de sadlade den.

²⁸Och han gick och fann hans döda kropp kastad på vägen, med åsnan och lejonet stående bredvid den döda kroppen; lejonet hade inte ätit den döda kroppen eller attackerat åsnan.

²⁹Så profeten tog upp gudsmannens döda kropp, och lade den på åsnan, och förde den tillbaka; och han kom till den gamla profetens stad, för att sörja och begrava honom.

³⁰Och han lade hans döda kropp i sin egen grav, och de sörjde över honom och sade, ”Åh, min broder!”

³¹Nu hände det, efter att han hade begravt honom, att han talade till sina söner och sade, ”När jag dör, begrav mig i graven där gudsmannen är begravd; lägg mina ben bredvid hans ben.

³²För ordet ska säkert gå i uppfyllelse som han ropade ut genom Herrens ord mot altaret i Betel, och mot alla husen på de höga platserna som finns i Samariens städer.”

³³Efter denna händelse vände sig inte Jerobeam bort från sin onda väg, utan han gjorde åter präster av de höga platserna från alla människor; vem som helst som ville, vigde han, så de blev präster av de höga platserna.

³⁴Denna händelse blev också synd för Jerobeams hus, för att utplåna det och eliminera det från jordens yta.