1 Kungaboken 17

¹Nu sade Elia från Tisbe, som var bland bosättarna i Gilead, till Ahab, "Så sant Herren, Israels Gud, lever, inför vilken jag står, det ska varken bli dagg eller regn under dessa år, utom på mitt ord."

²Då kom ett budskap från Herren till honom och sade,

³"Avlägsna dig härifrån och bege dig österut, och göm dig vid bäcken Kerit, som ligger öster om Jordan.

⁴Du ska dricka från bäcken, och jag har befallt korparna att ge dig mat där."

⁵Så han gick och handlade enligt Herrens ord, för han gick och bodde vid bäcken Kerit, som ligger öster om Jordan.

⁶Korparna levererade bröd och kött till honom på morgonen, och bröd och kött på kvällen, och han drack från bäcken.

⁷Efter en tid torkade bäcken ut, eftersom det inte fanns något regn i landet.

⁸Då kom ett budskap från Herren till honom och sade,

⁹"Stig upp, gå till Sarefat, som tillhör Sidon, och bo där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig mat."

¹⁰Så han steg upp och gick till Sarefat, och när han kom till stadens ingång, se, en änka var där och samlade pinnar. Och han ropade till henne och sade, "Var snäll och hämta lite vatten i en bägare åt mig, så att jag kan dricka."

¹¹När hon gick för att hämta det, ropade han till henne och sade, "Var snäll och ta med en bit bröd i din hand också."

¹²Men hon sade, "Så sant Herren din Gud lever, jag har ingen mat, bara en handfull mjöl i skålen och lite olja i krukan. Och se, jag samlar några pinnar så att jag kan gå in och förbereda det för mig och min son, så att vi kan äta det och sedan dö."

¹³Då sade Elia till henne, "Frukta inte; gå, gör som du har sagt. Men först gör en liten brödkaka åt mig av det, och ge den till mig, och därefter kan du göra en åt dig själv och din son.

¹⁴För detta är vad Herren, Israels Gud, säger: 'Skålen med mjöl ska inte ta slut, och krukan med olja ska inte bli tom, förrän den dag då Herren ger regn över landets yta.'"

¹⁵Så hon gick och gjorde som Elia hade sagt, och hon och han och hennes hushåll hade mat i många dagar.

¹⁶Skålen med mjöl tog inte slut, och krukan med olja blev inte tom, precis som Herrens ord hade talat genom Elia.

¹⁷Nu hände det efter dessa saker att kvinnans son, husets härskarinna, blev sjuk. Och hans sjukdom var mycket allvarlig, tills det inte fanns något liv kvar i honom.

¹⁸Så hon sade till Elia, "Vad har jag att göra med dig, gudsman? Du har kommit till mig för att påminna mig om min skuld och för att döda min son!"

¹⁹Men han sade till henne, "Ge mig din son." Sedan tog han honom från hennes armar och bar honom upp till övervåningen där han bodde, och lade honom på sin egen säng.

²⁰Och han ropade till Herren och sade, "O Herre min Gud, har Du också fört olycka över änkan hos vilken jag bor, genom att orsaka hennes sons död?"

²¹Sedan sträckte han sig över pojken tre gånger, och ropade till Herren och sade, "O Herre min Gud, låt denna pojkes liv återvända till honom."

²²Och Herren hörde Elias röst, och pojkens liv återvände till honom och han återupplivades.

²³Elia tog pojken och förde honom ner från övervåningen in i huset, och gav honom till hans mor; och Elia sade, "Se, din son lever."

²⁴Då sade kvinnan till Elia, "Nu är jag säker på att du är en gudsman, och att Herrens ord i din mun är sanning."