1 Kungaboken 18

¹Efter en lång tid kom Herrens ord till Elia under det tredje året och sa, "Gå, visa dig för Ahab, så ska jag låta det regna över landet."

²Så Elia gick för att visa sig för Ahab. Vid den tiden var hungersnöden svår i Samaria.

³Och Ahab kallade till sig Obadja, som var ansvarig för hushållet. (Obadja fruktade Herren mycket.

⁴För när Isebel försökte förgöra Herrens profeter, tog Obadja hundra profeter och gömde dem i grupper om femtio i en grotta, och försåg dem med bröd och vatten.)

⁵Då sa Ahab till Obadja, "Gå genom landet till alla vattenkällor och alla dalar; kanske vi hittar gräs för att hålla hästarna och mulåsnorna vid liv, och inte behöva döda en del av boskapen."

⁶Så de delade landet mellan sig för att utforska det; Ahab gick åt ett håll på egen hand, och Obadja gick åt ett annat håll på egen hand.

⁷Nu när Obadja var på väg, se, mötte Elia honom, och han kände igen honom och föll på sitt ansikte och sa, "Är det du, Elia min herre?"

⁸Och han sa till honom, "Ja, det är jag. Gå, säg till din herre, 'Se, Elia är här.'"

⁹Men han sa, "Vad har jag gjort för fel, att du överlämnar din tjänare till Ahab, för att bli dödad?

¹⁰Så sant som Herren din Gud lever, finns det inget folk eller rike där min herre inte har skickat för att söka efter dig; och när de sa, 'Han är inte här,' fick han folket eller riket att svära att de inte kunde hitta dig.

¹¹Och nu säger du till mig, 'Gå, säg till din herre, "Se, Elia är här."'

¹²Och det kommer att ske när jag lämnar dig att Herrens Ande kommer att föra dig dit jag inte vet, så när jag kommer och berättar för Ahab och han inte hittar dig, kommer han att döda mig, trots att jag din tjänare har fruktat Herren från min ungdom.

¹³Har det inte rapporterats till min herre vad jag gjorde när Isebel dödade Herrens profeter, att jag gömde hundra av Herrens profeter i grupper om femtio i en grotta, och försåg dem med bröd och vatten?

¹⁴Nu säger du till mig, 'Gå, säg till din herre, "Se, Elia är här"'; då kommer han att döda mig."

¹⁵Men Elia sa, "Så sant som Herren Sebaot lever, inför vilken jag står, jag ska säkert visa mig för honom idag."

¹⁶Så Obadja gick för att möta Ahab och informerade honom; och Ahab gick för att möta Elia.

¹⁷När Ahab såg Elia, sa Ahab till honom, "Är det du, du som orsakar problem för Israel?"

¹⁸Han svarade, "Jag har inte varit orsaken till problem för Israel, men du och din fars hus har, eftersom ni har övergett Herrens bud och ni har följt Baalerna.

¹⁹Sänd nu order och samla hela Israel till mig på berget Karmel, tillsammans med 450 av Baals profeter och 400 av Asheras profeter, som äter vid Isebels bord."

²⁰Så Ahab sände order bland alla Israels söner och samlade profeterna tillsammans på berget Karmel.

²¹Då närmade sig Elia allt folket och sa, "Hur länge ska ni vackla mellan två åsikter? Om Herren är Gud, följ Honom; men om Baal, följ honom." Men folket svarade honom inte med så mycket som ett ord.

²²Då sa Elia till folket, "Jag ensam är kvar som Herrens profet, medan Baals profeter är 450 män.

²³Låt dem nu ge oss två oxar; och låt dem välja en oxe åt sig själva och stycka den, och lägga den på veden, men sätt ingen eld under den; och jag ska förbereda den andra oxen och lägga den på veden, och jag ska inte sätta eld under den.

²⁴Sedan ska ni åkalla er guds namn, och jag ska åkalla Herrens namn; och den Gud som svarar med eld, Han är Gud." Och allt folket svarade, "Det är ett bra förslag."

²⁵Så Elia sa till Baals profeter, "Välj en oxe åt er själva och förbered den först, eftersom ni är många, och åkalla er guds namn, men sätt ingen eld under den."

²⁶Sedan tog de oxen som gavs till dem och förberedde den, och de åkallade Baals namn från morgon till middag och sa, "O Baal, svara oss!" Men det var ingen röst, och ingen svarade. Och de haltade omkring altaret som de hade gjort.

²⁷Vid middagstid hånade Elia dem och sa, "Ropa högt, eftersom han är en gud; kanske är han djupt försjunken i tankar, eller är på väg, eller är på en resa; kanske sover han och kommer att vakna!"

²⁸Så de ropade högt, och skar sig själva enligt sin sed med svärd och lansar tills blodet forsade ut över dem.

²⁹När middagen var över, rasade de tills tiden för kvällsoffret; men det var ingen röst, inget svar, och ingen brydde sig.

³⁰Då sa Elia till allt folket, "Kom nära mig." Så allt folket kom nära honom. Och han återställde Herrens altare som hade rivits ner.

³¹Sedan tog Elia tolv stenar, som representerade antalet av Jakobs söners stammar, till vilka Herrens ord hade kommit och sagt, "Israel ska vara ditt namn."

³²Och med stenarna byggde han ett altare i Herrens namn; och han gjorde en vallgrav runt altaret, stor nog att rymma två mått säd.

³³Sedan lade han ut veden, och styckade oxen och lade den på veden. Och han sa, "Fyll fyra krukor med vatten och häll det över brännoffret och över veden."

³⁴Sedan sa han, "Gör det igen," och de gjorde det igen. Sedan sa han, "Gör det en tredje gång," och de gjorde det en tredje gång.

³⁵Så vattnet flödade runt altaret, och han fyllde också vallgraven med vatten.

³⁶Sedan vid tiden för kvällsoffret, närmade sig Elia profeten och sa, "O Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det idag bli känt att Du är Gud i Israel och att jag är Din tjänare, och att jag har gjort allt detta på Ditt ord.

³⁷Hör mig, Herre, hör mig, så att detta folk kan veta att Du, Herre, är Gud, och att Du har vänt deras hjärtan tillbaka."

³⁸Då föll Herrens eld och förtärde brännoffret, veden, stenarna och dammet, och den slickade upp vattnet som var i vallgraven.

³⁹När allt folket bevittnade detta, föll de på sina ansikten; och de sa, "Herren, Han är Gud; Herren, Han är Gud!"

⁴⁰Då sa Elia till dem, "Fånga Baals profeter; låt inte en av dem undkomma." Så de fångade dem; och Elia förde dem ner till bäcken Kishon, och avrättade dem där.

⁴¹Elia sa sedan till Ahab, "Gå upp, ät och drick; för det hörs ett mäktigt regn."

⁴²Så Ahab gick upp för att äta och dricka. Men Elia gick upp till toppen av Karmel; och han böjde sig ner till marken, och satte sitt ansikte mellan sina knän.

⁴³Och han sa till sin tjänare, "Gå nu upp, titta mot havet." Så han gick upp och tittade, och sa, "Det finns ingenting." Men han sa, "Gå tillbaka" sju gånger.

⁴⁴Och när han återvände den sjunde gången, sa han, "Se, ett moln så litet som en människas hand stiger upp från havet." Och Elia sa, "Gå upp, säg till Ahab, 'Förbered din vagn och gå ner, så att det kraftiga regnet inte stoppar dig.'"

⁴⁵Under tiden blev himlen mörk med moln och vind, och det kom ett kraftigt regn. Och Ahab red och gick till Jisreel.

⁴⁶Sedan var Herrens hand över Elia, och han stoppade sin mantel i bältet och sprang före Ahab till Jisreel.