1 Samuelsboken 1

¹Det fanns en man från Ramatajim-Sofim, i Efraims bergsbygd, vid namn Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit.

²Han hade två hustrur. Den ena hette Hanna och den andra Peninna. Peninna hade barn, men Hanna hade inga.

³Varje år gick denne man upp från sin stad för att tillbe och offra till Herren Sebaot i Silo, där Elis två söner, Hofni och Pinehas, tjänade som präster åt Herren.

⁴Närhelst Elkana offrade, gav han delar av köttet till sin hustru Peninna och till alla hennes söner och döttrar.

⁵Men till Hanna gav han en dubbel portion, för han älskade henne, även om Herren inte hade gett henne några barn.

⁶Hennes rival retade henne bittert för att göra henne upprörd, eftersom Herren hade stängt hennes moderliv.

⁷Detta hände år efter år. Närhelst Hanna gick upp till Herrens hus, retade hennes rival henne, och hon grät och ville inte äta.

⁸Elkana, hennes man, sade till henne: "Hanna, varför gråter du? Varför vill du inte äta? Varför är du så nedstämd? Är jag inte bättre för dig än tio söner?"

⁹Efter att de hade ätit och druckit i Silo, reste sig Hanna. Nu satt prästen Eli på sin stol vid dörrposten till Herrens tempel.

¹⁰Hanna var djupt bedrövad, och hon bad till Herren och grät bittert.

¹¹Hon avlade ett löfte och sade: "Herre Sebaot, om du verkligen ser till din tjänares lidande, kommer ihåg mig och inte glömmer din tjänare, utan ger din tjänare en son, då ska jag ge honom till Herren alla hans livsdagar, och ingen rakkniv ska röra hans huvud."

¹²När hon fortsatte att be inför Herren, iakttog Eli hennes mun.

¹³Hanna talade i sitt hjärta; hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte. Så Eli trodde att hon var berusad.

¹⁴Och Eli sade till henne: "Hur länge ska du förbli berusad? Lägg bort ditt vin!"

¹⁵Men Hanna svarade: "Nej, min herre, jag är en kvinna med en bedrövad ande. Jag har inte druckit vin eller stark dryck, utan jag har utgjutit min själ inför Herren.

¹⁶Anse inte din tjänare för en ond kvinna, för jag har bett utifrån min djupa ångest och sorg."

¹⁷Då svarade Eli: "Gå i frid, och må Israels Gud ge dig vad du har bett honom om."

¹⁸Hon sade: "Må din tjänare finna nåd i dina ögon." Sedan gick hon sin väg och åt något, och hennes ansikte var inte längre nedstämt.

¹⁹Tidigt nästa morgon steg de upp och tillbad inför Herren, och sedan återvände de hem till Rama. Elkana var intim med sin hustru Hanna, och Herren kom ihåg henne.

²⁰Efter en tid blev Hanna havande och födde en son. Hon gav honom namnet Samuel, och sade: "För jag bad Herren om honom."

²¹När Elkana gick upp med hela sitt hushåll för att offra det årliga offret till Herren och för att uppfylla sitt löfte,

²²gick Hanna inte med. Hon sade till sin man: "Efter att pojken är avvand ska jag ta honom, så att han kan visa sig inför Herren och stanna där för alltid."

²³Elkana, hennes man, sade till henne: "Gör vad som verkar bäst för dig. Stanna tills du har avvant honom; må Herren bara uppfylla sitt ord." Så hon stannade hemma och ammade sin son tills hon hade avvant honom.

²⁴Efter att hon hade avvant honom, tog hon honom med sig till Herrens hus i Silo, tillsammans med en treårig tjur, en efa mjöl och en skinnsäck med vin. Pojken var fortfarande ung.

²⁵De slaktade tjuren och förde barnet till Eli.

²⁶Hon sade till honom: "Förlåt mig, min herre. Så sant du lever, min herre, jag är kvinnan som stod här bredvid dig och bad till Herren.

²⁷Jag bad för detta barn, och Herren har beviljat min begäran.

²⁸Så nu överlämnar jag honom till Herren. Så länge han lever, är han given till Herren." Och han tillbad Herren där.