1 Samuelsboken 30

¹När David och hans män anlände till Siklag på den tredje dagen, upptäckte de att amalekiterna hade plundrat Negev och Siklag, ödelagt Siklag och satt det i brand.

²Och de tog kvinnorna och alla som var där som fångar, både små och stora, utan att döda någon, och drev dem bort och gick sin väg.

³När de nådde staden fann David och hans män att den var bränd, och insåg att deras hustrur, söner och döttrar hade blivit bortförda.

⁴Då höjde David och folket som var med honom sina röster och grät tills de inte hade någon styrka kvar att gråta.

⁵Davids två hustrur hade också blivit bortförda, Ahinoam från Jisreel och Abigail, änkan efter Nabal från Karmel.

⁶David var djupt bedrövad eftersom folket talade om att stena honom, för de var alla förbittrade, var och en på grund av sina söner och döttrar. Men David fann styrka i Herren sin Gud.

⁷David talade då till prästen Ebjatar, Ahimeleks son, “Var snäll och hämta efoden till mig.” Så Ebjatar hämtade efoden till David.

⁸David sökte vägledning från Herren och frågade, “Ska jag förfölja denna rövarskara? Kommer jag att hinna upp dem?” Och Han svarade, “Förfölj dem, för du kommer säkert att hinna upp dem och rädda alla.”

⁹Så David gav sig iväg med de sexhundra män som var med honom, och de nådde bäcken Besor, där de som stannade kvar blev kvar.

¹⁰David fortsatte förföljelsen med fyrahundra män, medan tvåhundra, som var för utmattade för att korsa bäcken Besor, stannade kvar.

¹¹De stötte på en egyptier på fältet och förde honom till David, och gav honom bröd att äta och vatten att dricka.

¹²De gav honom en skiva fikonbröd och två klasar russin, och efter att han ätit, återvände hans krafter, för han hade inte ätit bröd eller druckit vatten på tre dagar och tre nätter.

¹³David frågade honom, “Vem tillhör du, och varifrån kommer du?” Han svarade, “Jag är en ung egyptier, en tjänare till en amalekit, och min herre lämnade mig kvar när jag blev sjuk för tre dagar sedan.

¹⁴Vi genomförde en räd mot Negev hos keretiterna, och mot det som tillhör Juda, och mot Negev hos Kaleb, och vi brände Siklag med eld.”

¹⁵Då sade David till honom, “Vill du leda mig till denna skara?” Och han sade, “Svära vid Gud att du inte kommer att döda mig eller överlämna mig till min herre, så ska jag leda dig till denna skara.”

¹⁶När han hade lett honom ner, fann de dem utspridda över hela landet, ätande, drickande och firande, på grund av allt det stora bytet de hade tagit från filistéernas land och från Juda land.

¹⁷David attackerade dem från skymningen till kvällen dagen därpå; och inte en enda man av dem undkom, förutom fyrahundra unga män som red på kameler och flydde.

¹⁸David återtog allt som amalekiterna hade tagit, inklusive att rädda sina två hustrur.

¹⁹Och inget av deras saknades, vare sig små eller stora, söner eller döttrar, byte eller något som de hade tagit för sig själva; David förde tillbaka allt.

²⁰Så David tog alla fåren och boskapen som folket drev framför den andra boskapen, och de sade, “Detta är Davids byte.”

²¹När David kom till de tvåhundra män som var för utmattade för att följa honom och också hade lämnats vid bäcken Besor, kom de ut för att möta David och för att möta folket som var med honom. Då närmade sig David folket och hälsade på dem.

²²Då sade alla de onda och värdelösa männen bland dem som gick med David, “Eftersom de inte gick med oss, ska vi inte ge dem något av det byte som vi har återtagit, förutom till var man hans hustru och hans barn, så att de kan leda dem bort och lämna.”

²³Men David sade, “Ni får inte göra så, mina bröder, med det som Herren har gett oss, som har skyddat oss och överlämnat till oss den skara som kom emot oss.

²⁴Och vem kommer att lyssna på er i denna sak? Ty som den del är som går ner i striden, så ska den del vara som stannar vid bagaget; de ska dela lika.”

²⁵Från den dagen och framåt, blev det fastställt som en stadga och en förordning för Israel.

²⁶När David återvände till Siklag, skickade han en del av bytet till de äldste i Juda, till sina vänner, och sade, “Här är en gåva till er från bytet av Herrens fiender:

²⁷till dem i Betel, Ramot i Negev, och Jattir;

²⁸till dem i Aroer, Sifmot, och Eshtemoa;

²⁹till dem i Rakal, och till dem i städerna hos jerahmeeliterna, och till dem i städerna hos keniterna;

³⁰till dem i Horma, Bor-ashan, och Atak;

³¹och till dem i Hebron, och till alla de platser där David själv och hans män hade vandrat.”