2 Krönikeboken 32

¹Efter dessa trogna handlingar kom Sanherib, Assyriens kung, och invaderade Juda, och belägrade de befästa städerna och avsåg att bryta sig in i dem för egen del.

²När Hiskia insåg att Sanherib hade kommit och planerade att föra krig mot Jerusalem,

³beslöt han tillsammans med sina officerare och sina krigare att stänga av vattenförsörjningen från källorna som låg utanför staden, och de hjälpte honom.

⁴Därför samlades en stor församling och blockerade alla källor och bäcken som flöt genom landet och sade, "Varför skulle Assyriens kungar komma och finna en överflöd av vatten?"

⁵Och han tog mod till sig och återuppbyggde hela muren som hade brutits ner, och reste torn på den, och byggde en annan yttre mur och förstärkte Millo i Davids stad och gjorde vapen och sköldar i stort antal.

⁶Hiskia utsåg militära officerare över folket, samlade dem till sig på torget vid stadens port och talade uppmuntrande till dem och sade,

⁷"Var starka och modiga. Var inte rädda eller modfällda på grund av Assyriens kung eller på grund av hela den mängd som är med honom; för den som är med oss är större än den som är med honom.

⁸Med honom är endast en människas styrka, men med oss är Herren vår Gud, för att hjälpa oss och strida våra strider." Och folket litade på Hiskias, Juda kungs, ord.

⁹Efter detta sände Sanherib, Assyriens kung, sina tjänare till Jerusalem medan han belägrade Lakish med alla sina styrkor med honom, mot Hiskia, Juda kung, och mot hela Juda som var i Jerusalem och sade,

¹⁰"Så säger Sanherib, Assyriens kung: 'Vad litar ni på, att ni stannar kvar i Jerusalem under belägring?

¹¹Lurar inte Hiskia er att ge upp er för att dö av hunger och törst och säger, "Herren vår Gud ska rädda oss ur Assyriens kungs hand"?

¹²Har inte samme Hiskia tagit bort hans höga platser och hans altaren, och sagt till Juda och Jerusalem, "Ni ska tillbe inför ett altare, och på det ska ni bränna rökelse"?

¹³Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort mot alla folk i länderna? Kunde ländernas guder alls rädda sitt land ur min hand?

¹⁴Vem fanns bland alla dessa nationers gudar som mina fäder fullständigt förstörde som kunde rädda sitt folk ur min hand, att er Gud skulle kunna rädda er ur min hand?

¹⁵Låt nu inte Hiskia lura er eller vilseleda er på detta sätt, och tro inte på honom, för ingen gud av något folk eller rike har kunnat rädda sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Hur mycket mindre ska då er Gud rädda er ur min hand?'"

¹⁶Hans tjänare talade ännu mer mot Herren Gud och mot hans tjänare Hiskia.

¹⁷Han skrev också brev för att håna Herren, Israels Gud, och för att tala mot honom och säga, "Som ländernas guder inte har räddat sina folk ur min hand, så ska inte Hiskias Gud rädda sitt folk ur min hand."

¹⁸De ropade detta med hög röst på Judas språk till folket i Jerusalem som var på muren, för att skrämma och förskräcka dem, så att de skulle kunna inta staden.

¹⁹De talade om Jerusalems Gud som om jordens folks gudar, verk av människohänder.

²⁰Men kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, bad om detta och ropade till himlen.

²¹Och Herren sände en ängel som eliminerade varje mäktig krigare, befälhavare och officer i Assyriens kungs läger. Så han återvände med skam till sitt eget land. Och när han hade gått in i sin guds tempel, dödade några av hans egna barn honom där med svärd.

²²Således räddade Herren Hiskia och Jerusalems invånare ur Sanheribs, Assyriens kungs, hand, och ur alla andras hand, och vägledde dem på alla sidor.

²³Och många förde gåvor till Herren i Jerusalem och värdefulla saker till Hiskia, Juda kung, så att han blev upphöjd i alla nationers ögon därefter.

²⁴På den tiden blev Hiskia svårt sjuk; och han bad till Herren, och Herren talade till honom och gav honom ett tecken.

²⁵Men Hiskia svarade inte på ett lämpligt sätt på den förmån han fick, eftersom hans hjärta var stolt; därför kom vrede över honom och över Juda och Jerusalem.

²⁶Icke desto mindre ödmjukade sig Hiskia och Jerusalems invånare, och så kom inte Herrens vrede över dem under Hiskias livstid.

²⁷Hiskia hade stora rikedomar och ära; och han gjorde sig förråd för silver, guld, ädelstenar, kryddor, sköldar och alla slags värdefulla föremål,

²⁸Han byggde också lagerlokaler för skörden av spannmål, vin och olja, tillsammans med skydd för olika typer av boskap och inhägnader för hjordarna.

²⁹Han byggde också städer åt sig själv och förvärvade hjordar och boskap i överflöd, eftersom Gud hade gett honom mycket stor rikedom.

³⁰Det var Hiskia som stoppade den övre utgången av Gihons vatten och ledde dem till västra sidan av Davids stad. Och Hiskia lyckades i allt han gjorde.

³¹Även i frågan om sändebuden från Babylons härskare, som sändes till honom för att fråga om undret som hade hänt i landet, lämnade Gud honom ensam endast för att pröva honom, så att han skulle veta allt som fanns i hans hjärta.

³²Nu är resten av Hiskias gärningar och hans hängivenhetsgärningar, se, de är nedskrivna i profeten Jesajas, Amos sons, syn, i boken om Juda och Israels kungar.

³³Så Hiskia lade sig till vila med sina fäder, och de begravde honom i den övre delen av Davids söners gravar; och hela Juda och Jerusalems invånare hedrade honom vid hans död. Och hans son Manasse blev kung i hans ställe.