2 Krönikeboken 35

¹Josia firade påsken för Herren i Jerusalem, och påskdjuren offrades på den fjortonde dagen i den första månaden.

²Han utsåg prästerna till deras uppgifter och uppmuntrade dem i tjänsten i Herrens hus.

³Han instruerade leviterna, som undervisade hela Israel och var helgade åt Herren, ”Placera den heliga arken i huset som Salomo, Davids son, Israels kung, byggde; den ska inte längre vara en börda på era axlar. Nu tjäna Herren er Gud och hans folk Israel.

⁴Förbered er efter era fäders hus i era avdelningar, enligt Davids, Israels kungs, skrivelse och hans son Salomos skrivelse.

⁵Stå dessutom på den heliga platsen enligt avdelningarna av era landsmäns fäders hus, folkets söner, och enligt leviterna, efter avdelning av ett faders hus.

⁶Slakta nu påskdjuren, helga er själva, och förbered för era landsmän att utföra Herrens ord genom Moses hand.”

⁷Josia bidrog till folkets söner, flockar av lamm och unga getter, alla för påskslaktet, till alla som var närvarande, antal 30 000, tillsammans med 3 000 tjurar; dessa var från kungens egendom.

⁸Hans officerare bidrog också med ett frivilligt offer till folket, prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, tjänstemännen i Guds hus, gav till prästerna för påskslaktet 2 600 från flockarna och 300 tjurar.

⁹Konanja, Shemaja och Netanel hans bröder, och Hashabja, Jeiel och Josabad, ledarna för leviterna, gav till leviterna för påskslaktet 5 000 från flockarna och 500 tjurar.

¹⁰Således ordnades tjänsten, och prästerna stod på sina platser, och leviterna efter sina avdelningar enligt kungens befallning.

¹¹De offrade påskdjuren, och medan prästerna stänkte blodet de fick, flådde leviterna djuren.

¹²Sedan tog de bort brännoffren så att de kunde ge dem till avdelningarna av fädernas hus av folkets söner, för att frambära dem till Herren, som det är skrivet i Moses bok. De gjorde detta också med tjurarna.

¹³Så de rostade påskdjuren på elden enligt förordningen, och de kokade de heliga sakerna i grytor, kittlar och pannor, och bar dem snabbt till alla folkets söner.

¹⁴Efteråt förberedde de för sig själva och för prästerna, eftersom prästerna, Arons söner, var upptagna med att offra brännoffren och fettet till natten. Således förberedde leviterna för sig själva och för prästerna, Arons söner.

¹⁵Sångarna, Asafs söner, var på sina platser enligt Davids befallning, Asaf, Heman och Jedutun, kungens siare; och portvakterna var vid varje port. De behövde inte lämna sin tjänst, eftersom deras landsmän leviterna förberedde för dem.

¹⁶Således ordnades all Herrens tjänst den dagen för att fira påsken, och för att offra brännoffer på Herrens altare enligt kung Josias befallning.

¹⁷Och Israels söner som var närvarande firade påsken vid den tiden, och det osyrade brödets högtid i sju dagar.

¹⁸Det hade inte varit en sådan påsk i Israel sedan Samuels, profetens, dagar; inte heller hade någon av Israels kungar firat en sådan påsk som Josia gjorde med prästerna, leviterna, hela Juda och Israel som var närvarande, och Jerusalems invånare.

¹⁹Denna påsk firades under det artonde året av Josias regering.

²⁰Efter allt detta, när Josia hade satt templet i ordning, kom Neko, Egyptens kung, upp för att föra krig vid Karkemish vid Eufrat, och Josia gick ut för att konfrontera honom.

²¹Men Neko sände budbärare till honom och sade, ”Vad har vi med varandra att göra, Juda kung? Jag kommer inte emot dig idag, utan mot det hus med vilket jag är i krig; och Gud har sagt åt mig att skynda. Sluta för din egen skull att ingripa med Gud som är med mig, så att han inte förgör dig.”

²²Men Josia ville inte vända sig bort från honom, utan förklädde sig för att strida mot honom; han lyssnade inte heller på Nekos ord från Guds mun, utan kom för att angripa honom i strid på Megiddos slätt.

²³Och bågskyttarna sköt kung Josia, och kungen sade till sina tjänare, ”Ta bort mig, för jag är svårt sårad.”

²⁴Så hans tjänare tog honom ur vagnen och bar honom på den andra vagnen som han hade, och förde honom till Jerusalem där han dog och blev begravd i sina fäders gravar. Och hela Juda och Jerusalem sörjde Josia.

²⁵Sedan sjöng Jeremia en klagosång för Josia. Och alla de manliga och kvinnliga sångarna talar om Josia i sina klagosånger till denna dag. Och de gjorde dem till en sed i Israel; se, de är skrivna i Klagovisorna.

²⁶Resten av Josias gärningar och hans hängivna handlingar, som är nedskrivna i Herrens lag,

²⁷och hans gärningar, från början till slut, är verkligen skrivna i Israels och Judas kungars bok.