2 Krönikeboken 34

¹Josia var åtta år gammal när han började regera, och han regerade i trettioett år i Jerusalem.

²Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade i sin fader Davids vägar, och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.

³I det åttonde året av hans regering, medan han fortfarande var ung, började han söka sin fader Davids Gud; och i det tolfte året påbörjade han reningen av Juda och Jerusalem från offerhöjderna, asherapålarna, de snidade bilderna och de gjutna bilderna.

⁴De rev ner altarna åt baalerna i hans närvaro, och han högg ner rökelsealtarna som var högt över dem; han krossade också asherapålarna, de snidade bilderna och de gjutna bilderna till pulver, och strödde det på gravarna av dem som hade offrat till dem.

⁵Han brände sedan prästernas ben på deras altaren och renade Juda och Jerusalem.

⁶I städerna Manasse, Efraim och Simeon, och ända till Naftali, i deras omgivande områden,

⁷rev han också ner altarna och krossade asherapålarna och de snidade bilderna till pulver, och han högg ner alla rökelsealtarna i hela Israels land. Sedan återvände han till Jerusalem.

⁸Nu i det artonde året av hans regering, när han hade renat landet och huset, sände han Safan, Asaljas son, Maaseja, stadens guvernör, och Joa, Joahas son, sekreteraren, för att reparera Herrens, hans Guds, hus.

⁹De närmade sig översteprästen Hilkia och överlämnade de pengar som hade förts in i Guds hus, som leviterna, dörrvakterna, hade samlat in från Manasse och Efraim, och från hela kvarlevan av Israel, och från hela Juda och Benjamin och Jerusalems invånare.

¹⁰Sedan överlämnade de det i händerna på arbetarna som övervakade Herrens hus, och arbetarna som arbetade i Herrens hus använde det för att återställa och reparera huset.

¹¹De gav det i sin tur till hantverkarna och byggarna för att köpa huggen sten och timmer för kopplingar och för att göra bjälkar för byggnaderna som Judas kungar hade låtit förfalla.

¹²Männen utförde arbetet troget med förmän över dem för att övervaka: Jahat och Obadja, leviterna av Meraris söner, och Sakarja och Meshullam av Kehatiternas söner; och leviterna—alla som var skickliga med musikinstrument.

¹³De var också ansvariga för bärarna och övervakade alla arbetarna från uppgift till uppgift; och några av leviterna var skrivare, tjänstemän och dörrvakter.

¹⁴När de tog ut pengarna som hade förts in i Herrens hus, upptäckte prästen Hilkia Herrens lagbok given av Mose.

¹⁵Hilkia talade till skrivaren Safan, ”Jag har funnit lagboken i Herrens hus.” Och Hilkia överlämnade boken till Safan.

¹⁶Sedan tog Safan boken till kungen och förmedlade ytterligare information till kungen och sade, ”Allt som har tilldelats dina tjänare, utför de.

¹⁷De har också tömt pengarna som hittades i Herrens hus, och har överlämnat det i händerna på övervakarna och arbetarna.”

¹⁸Vidare informerade skrivaren Safan kungen och sade, ”Prästen Hilkia gav mig en bok.” Och Safan läste ur den i kungens närvaro.

¹⁹När kungen hörde lagens ord, rev han sönder sina kläder.

²⁰Sedan instruerade kungen Hilkia, Ahikam, Safans son, Abdon, Mikas son, Safan skrivaren, och Asaia kungens tjänare och sade,

²¹”Gå och fråga Herren för mig och för dem som är kvar i Israel och i Juda, angående orden i boken som har hittats, för Herrens vrede som har utgjutits över oss är stor, eftersom våra fäder inte har hållit Herrens ord, för att göra allt som är skrivet i denna bok.”

²²Så Hilkia och de som kungen hade utsett gick till profetissan Hulda, hustrun till Shallum, Tokhats son, Hasras son, garderobsvaktaren (nu bodde hon i Jerusalem i andra kvarteret), och de talade med henne om detta.

²³Hon sade till dem, ”Så säger Herren, Israels Gud: Säg till mannen som har sänt er till mig,

²⁴’Detta säger Herren: Se, jag för olycka över denna plats och dess invånare, alla förbannelser som är skrivna i boken som de har läst inför Judas kung,

²⁵eftersom de har övergivit mig och har bränt rökelse åt andra gudar, så att de skulle väcka min vrede med alla sina händers verk; därför ska min vrede utgjutas över denna plats, och den ska inte släckas.’

²⁶Men till Judas kung som har sänt er för att fråga Herren, detta ska ni säga till honom: ’Detta säger Herren, Israels Gud angående orden som du har hört:

²⁷Eftersom ditt hjärta var ödmjukt och du ödmjukade dig inför Gud när du hörde hans ord mot denna plats och dess invånare, och eftersom du ödmjukade dig inför mig, rev dina kläder och grät inför mig, har jag verkligen hört dig,’ säger Herren.

²⁸’Se, jag ska samla dig till dina fäder, och du ska samlas till din grav i frid, och dina ögon ska inte se all den ondska som jag för över denna plats och dess invånare.’” Så de återvände med besked till kungen.

²⁹Kungen sände sedan bud och samlade alla de äldste i Juda och Jerusalem.

³⁰Kungen gick upp till Herrens hus, och alla Juda män, Jerusalems invånare, prästerna, leviterna, och allt folket från den störste till den minste; och han läste i deras hörsel alla orden i förbundsboken som hade hittats i Herrens hus.

³¹Sedan stod kungen på sin plats och ingick ett förbund inför Herren, att vandra efter Herren och att hålla hans bud, hans vittnesbörd och hans stadgar med hela sitt hjärta och hela sin själ, för att utföra orden i förbundet som är skrivna i denna bok.

³²Dessutom lät han alla som var närvarande i Jerusalem och Benjamin stå med honom. Så handlade Jerusalems invånare i enlighet med Guds, deras fäders Guds, förbund.

³³Josia eliminerade alla de avskyvärda tingen från alla de länder som tillhörde Israels söner, och tvingade alla som var närvarande i Israel att tjäna Herren deras Gud. Under hela hans livstid vände de sig inte bort från att följa Herrens, deras fäders Guds, väg.