2 Krönikeboken 7

¹När Salomo avslutade sin bön, sänkte sig eld från himlen och förtärde brännoffret och offren, och Herrens härlighet fyllde huset.

²Och prästerna kunde inte gå in i Herrens hus eftersom Herrens härlighet fyllde Herrens hus.

³Alla Israels söner, när de såg elden komma ner och Herrens härlighet över huset, böjde sig ner på marken med ansiktena mot jorden, och de tillbad och lovprisade Herren och sade, "Han är verkligen god, ty hans nåd varar i evighet."

⁴Sedan frambar kungen och allt folket offer och slaktoffer inför Herren.

⁵Kung Salomo offrade tjugotvå tusen oxar och 120 000 får. Så invigde kungen och allt folket Guds hus.

⁶Prästerna stod på sina platser, och leviterna också, med Herrens musikinstrument som kung David hade gjort för att lovprisa Herren— "Ty hans nåd varar i evighet"— när han lovprisade genom deras medel, medan prästerna på andra sidan blåste i trumpeter, och hela Israel stod.

⁷Sedan helgade Salomo mitten av gården som låg framför Herrens hus, för där offrade han brännoffren och fettet av gemenskapsoffren eftersom bronsaltaret som Salomo hade gjort inte kunde rymma brännoffret, matoffret och fettet.

⁸Så höll Salomo högtiden vid den tiden i sju dagar, och hela Israel med honom, en mycket stor församling från Lebo-Hamat till Egyptens bäck.

⁹Och på åttonde dagen höll de en festlig sammankomst, för de firade altarets invigning i sju dagar, och högtiden i sju dagar.

¹⁰Sedan på den tjugotredje dagen i sjunde månaden, sände han folket bort till sina tält, glada och lyckliga i hjärtat på grund av den godhet som Herren hade visat David, Salomo och sitt folk Israel.

¹¹Så avslutade Salomo Herrens hus och kungens palats, och han fullbordade framgångsrikt allt som han hade planerat att göra i Herrens hus och i sitt palats.

¹²Sedan visade sig Herren för Salomo på natten och sade till honom, "Jag har hört din bön och har valt denna plats åt mig som ett offerhus.

¹³Om jag stänger himlen så att det inte regnar, eller om jag befaller gräshopporna att förtära landet, eller om jag sänder en pest bland mitt folk,

¹⁴och mitt folk som är kallat med mitt namn ödmjukar sig, och ber och söker mitt ansikte, och vänder sig bort från sina onda vägar, då skall jag höra från himlen, och jag skall förlåta deras synd och återställa deras land.

¹⁵Hädanefter skall mina ögon vara öppna och mina öron uppmärksamma på bönerna som görs på denna plats.

¹⁶För närvarande har jag valt och helgat detta hus så att mitt namn kan bo där för alltid, och mina ögon och mitt hjärta skall förbli där ständigt.

¹⁷Vad gäller dig, om du vandrar inför mig som din far David vandrade, och gör enligt allt som jag har befallt dig, och håller mina stadgar och mina förordningar,

¹⁸då skall jag upprätta din kungliga tron som jag lovade din far David och sade, 'Du skall inte sakna en man att vara härskare i Israel.'

¹⁹Men om du vänder dig bort och överger mina stadgar och mina bud som jag har lagt fram för dig, och går och tjänar andra gudar och tillber dem,

²⁰då skall jag avlägsna dig från mitt land som jag har gett dig, och detta hus som jag har helgat för mitt namn skall jag kasta bort från min närvaro, och jag skall göra det till ett ordspråk och ett hån bland alla folk.

²¹Vad gäller detta hus, som var upphöjt, alla som går förbi det skall bli förskräckta och säga, 'Varför har Herren gjort dessa ting mot detta land och detta hus?'

²²Och de skall säga, 'Därför att de övergav Herren, sina fäders Gud som förde dem ut ur Egyptens land, och de antog andra gudar och tillbad dem och tjänade dem; därför har han fört all denna olycka över dem.'"