2 Kungaboken 19

¹När kung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder, täckte sig med säckväv och gick in i Herrens hus.

²Sedan sände han Eliakim, som var över hushållet, och skrivaren Shebna, och de äldste av prästerna, täckta med säckväv, till profeten Jesaja, Amos son.

³De sade till honom, ”Så säger Hiskia: 'Denna dag är en dag av nöd, tillrättavisning och förödmjukelse; för barn har kommit till födelseögonblicket, men det finns ingen kraft att föda dem.

⁴Kanske kommer Herren din Gud att höra alla orden från Rabshake, som hans herre, kungen av Assyrien, har sänt för att håna den levande Guden, och kommer att tillrättavisa de ord som Herren din Gud har hört. Därför, be en bön för den kvarleva som är kvar.'”

⁵Så kom kung Hiskias tjänare till Jesaja.

⁶Och Jesaja sade till dem, ”Säg detta till er herre: 'Så säger Herren: Var inte rädd för de ord du har hört, med vilka Assyriens kungs tjänare har hädat mig.

⁷Se, jag ska sätta en ande i honom, så att han hör ett rykte och återvänder till sitt eget land. Och jag ska få honom att falla för svärdet i sitt eget land.'”

⁸Rabshake återvände för att finna att kungen av Assyrien var i strid mot Libna, för han hade fått veta att kungen hade lämnat Lakish.

⁹När han hörde dem säga om Tirhaka, kungen av Kush, ”Se, han har kommit ut för att strida mot dig,” sände han åter budbärare till Hiskia och sade,

¹⁰”Säg detta till Hiskia, kungen av Juda: 'Låt inte din Gud, som du litar på, bedra dig genom att säga, ”Jerusalem kommer inte att överlämnas till kungen av Assyrien.”

¹¹Se, du har hört vad Assyriens kungar har gjort mot alla länder, och förstört dem fullständigt. Så kommer du att bli räddad?

¹²Räddade gudarna från de nationer som mina fäder förstörde dem— Gosan, Haran, Resef och Edens söner som var i Telassar?

¹³Vad har hänt med kungen av Hamat, kungen av Arpad, kungen av staden Sefarvaim, och av Hena och Iva?'”

¹⁴Hiskia tog emot brevet från budbärarna, läste det, och gick upp till Herrens hus och bredde ut det inför Herren.

¹⁵Och Hiskia bad inför Herren och sade, ”Herre, Israels Gud, som tronar över keruberna, Du är Gud, Du ensam, över alla jordens riken. Du har gjort himlarna och jorden.

¹⁶Böj ditt öra, Herre, och hör; öppna dina ögon, Herre, och se; och hör orden från Sanherib, som han har sänt för att håna den levande Guden.

¹⁷Ja, Herre, Assyriens kungar har ödelagt nationerna och deras länder,

¹⁸och har kastat deras gudar i elden, för de var inte gudar utan endast verk av människohänder, trä och sten. Så de har förstört dem.

¹⁹Men nu, Herre vår Gud, ber vi dig att rädda oss från hans hand, så att alla jordens riken ska veta att Du ensam, Herre, är Gud.”

²⁰Då sände Jesaja, Amos son, bud till Hiskia och sade, ”Så säger Herren, Israels Gud: 'För att du har bett till mig angående Sanherib, kungen av Assyrien, har jag hört dig.'

²¹Detta är budskapet som Herren har talat mot honom: 'Hon har föraktat dig och hånat dig, Sions jungfrudotter; Hon har kastat sitt huvud åt dig, Jerusalems dotter!

²²Mot vem har du höjt din röst och lyft dina ögon i stolthet? Mot Israels Helige!

²³Genom dina budbärare har du trotsat Herren, och du har sagt, ”Med mina många vagnar kom jag upp till bergens höjder, Till Libanons avlägsnaste delar; Och jag högg ner dess höga cedrar och dess utvalda enar. Och jag gick in i dess yttersta viloplats, dess tätaste skog.

²⁴Jag grävde brunnar och drack vatten från främmande länder, Och med mina fotsulor torkade jag upp Alla Egyptens floder.”’

²⁵Har du inte hört? För länge sedan gjorde jag det, Från forntida tider planerade jag det. Nu har jag fört det till stånd, Att du skulle förvandla befästa städer till ruinhögar.

²⁶Så deras invånare var maktlösa, De blev krossade och skamsna. De var som fältets vegetation och den gröna örten, Som gräset på taken som bränns innan det har vuxit.

²⁷Men jag är medveten om ditt sittande, Ditt utgående och ditt inkommande, Och din vrede mot mig.

²⁸På grund av din vrede mot mig, Och eftersom din arrogans har nått mina öron, Ska jag sätta min krok i din näsa Och mitt betsel i dina läppar, Och jag ska vända dig tillbaka på den väg du kom.

²⁹Detta ska vara tecknet för dig: du ska äta detta år vad som växer av sig självt, under det andra året vad som spirar från samma, och under det tredje året så, skörda, plantera vingårdar och ät deras frukt.

³⁰Och de överlevande som är kvar av Judas hus ska åter slå rot nedåt och bära frukt uppåt.

³¹För från Jerusalem ska en kvarleva gå ut, och överlevande från Sions berg. Herrens iver ska åstadkomma detta.

³²Därför säger Herren så om kungen av Assyrien: 'Han ska inte komma till denna stad, Inte skjuta en pil där; Inte komma framför den med en sköld, Inte kasta upp en belägringsramp mot den.

³³Han ska återvända på den väg han kom, och han ska inte komma till denna stad,' säger Herren.

³⁴'För jag ska skydda denna stad och bevara den, för min egen skull och för min tjänare Davids skull.'”

³⁵Sedan hände det den natten att Herrens ängel gick ut och slog 185 000 i assyriernas läger; och när folket steg upp på morgonen, se, alla var döda kroppar.

³⁶Så Sanherib, kungen av Assyrien, avlägsnade sig och återvände hem, och bodde i Nineve.

³⁷Och det hände, när han tillbad i Nisroks hus, sin gud, att Adrammelek och Sharezer dödade honom med svärdet, och de flydde till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev kung i hans ställe.