2 Kungaboken 18

¹Det hände i Hoseas, Elas sons, Israels kungs, tredje regeringsår, att Hiskia, son till Ahas, Juda kung, blev kung.

²Han var tjugofem år gammal när han började regera, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Abi, Sakarjas dotter.

³Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, i enlighet med allt som hans fader David hade gjort.

⁴Han avlägsnade offerhöjderna, krossade minnesstenarna, högg ner Asheran, och krossade även kopparormen som Mose hade gjort, för fram till de dagarna brände Israels barn rökelse åt den; och den kallades Nehushtan.

⁵Han satte sin tillit till Herren, Israels Gud; det fanns ingen som han bland alla Judas kungar, varken före eller efter honom.

⁶För han höll fast vid Herren; han vek inte av från att följa Honom, utan höll Hans bud, som Herren hade gett till Mose.

⁷Och Herren var med honom; vart han än gick, hade han framgång. Han stod också emot Assyriens kung och tjänade honom inte.

⁸Han besegrade filistéerna ända till Gaza och dess område, från vakttorn till befäst stad.

⁹I det fjärde året av kung Hiskia, vilket var det sjunde året av Hosea, Elas son, Israels kung, drog Salmaneser, Assyriens kung, upp mot Samaria och belägrade det.

¹⁰Efter tre år intog de det; i det sjätte året av Hiskia, vilket var det nionde året av Hosea, Israels kung, togs Samaria.

¹¹Sedan förde Assyriens kung Israel i exil till Assyrien, och bosatte dem i Halah och vid Habor, Gozans flod, och i medernas städer,

¹²eftersom de inte lydde Herrens, deras Guds, röst, utan bröt Hans förbund—allting som Herrens tjänare Mose hade befallt; de varken lyssnade eller lydde.

¹³I det fjortonde året av kung Hiskia, drog Sankerib, Assyriens kung, upp mot alla befästa städer i Juda och intog dem.

¹⁴Då sände Hiskia, Juda kung, bud till Assyriens kung i Lakish och sade, ”Jag har gjort fel; dra dig tillbaka från mig. Vad du än ålägger mig, ska jag bära.” Så ålade Assyriens kung Hiskia, Juda kung, en betalning av trehundra talenter silver och trettio talenter guld.

¹⁵Hiskia gav honom allt silver som fanns i Herrens hus, och i skattkamrarna i kungens hus.

¹⁶Vid den tiden tog Hiskia bort guldet från dörrarna i Herrens tempel, och från dörrposterna som Hiskia, Juda kung, hade överdragit, och gav det till Assyriens kung.

¹⁷Sedan sände Assyriens kung Tartan, Rab-Saris och Rabsake från Lakish till kung Hiskia med en stor armé till Jerusalem. Så de kom upp och anlände till Jerusalem. Och de gick upp och kom och stod vid övre dammens vattenledning, som ligger vid vägen till valkfältet.

¹⁸Sedan kallade de på kungen, och Eljakim, Hilkias son, som var över hushållet, och Shebna, sekreteraren, och Joa, Asafs son, krönikören, kom ut till dem.

¹⁹Då sade Rabsake till dem, ”Säg nu till Hiskia, ‘Så säger den store kungen, Assyriens kung: Vad är detta förtroende som du har?

²⁰Du påstår—men de är bara tomma ord—"Jag har en plan och styrka för kriget." Nu, på vem har du litat, att du har gjort uppror mot mig?

²¹Nu se, du har litat på denna brutna rörstav, Egypten, som, om en man lutar sig mot den, kommer att gå in i hans hand och genomborra den. Så är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom.

²²Men om du säger till mig, "Vi har litat på Herren vår Gud," är det inte Han vars offerhöjder och altaren Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem, ”Ni ska tillbe inför detta altare i Jerusalem”?

²³Gör nu ett vad med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig två tusen hästar, om du på din sida kan sätta ryttare på dem.

²⁴Hur kan du då vända tillbaka ens en enda tjänsteman av min herres minsta tjänare, och lita på Egypten för vagnar och ryttare?

²⁵Har jag nu kommit upp utan Herrens samtycke mot denna plats för att förstöra den? Herren sade till mig, “Gå upp mot detta land och förstöra det.”’”

²⁶Då sade Eljakim, Hilkias son, och Shebna och Joa till Rabsake, ”Tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det; och tala inte med oss på judiska så att folket på muren hör det.”

²⁷Men Rabsake sade till dem, ”Har min herre sänt mig endast till din herre och till dig för att tala dessa ord, och inte till männen som sitter på muren, som är dömda att äta sin egen avföring och dricka sitt eget urin med er?”

²⁸Sedan stod Rabsake och ropade med hög röst på judiska och sade, ”Hör den store kungens, Assyriens kungs, ord!

²⁹Så säger kungen: ‘Låt inte Hiskia bedra er, för han kommer inte att kunna befria er från min hand.

³⁰Låt inte Hiskia få er att lita på Herren och säga, “Herren kommer säkert att rädda oss, och denna stad kommer inte att överlämnas till Assyriens kung.”

³¹Lyssna inte på Hiskia; för så säger Assyriens kung: ”Slut fred med mig och kom ut till mig, och var och en av er ska äta av sin egen vinstock och var och en av sitt eget fikonträd, och dricka av vattnet från sin egen brunn,

³²tills jag kommer och tar er till ett land som ert eget land, ett land av säd och nytt vin, ett land av bröd och vingårdar, ett land av olivolja och honung, så att ni ska leva och inte dö.” Men lyssna inte på Hiskia, för han vilseleder er genom att säga, “Herren kommer att rädda oss.”

³³Har någon av nationernas gudar kunnat rädda sitt land från Assyriens kungs hand?

³⁴Vad har hänt med Hamats och Arpads gudar? Vad har hänt med Sefarvaims, Henas och Ivas gudar? Har de räddat Samaria från min hand?

³⁵Vem bland alla landens gudar har räddat sitt land från min hand, att Herren skulle rädda Jerusalem från min hand?’”

³⁶Men folket var tysta och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var, “Svara honom inte.”

³⁷Sedan kom Eljakim, Hilkias son, som var över hushållet, och Shebna, sekreteraren, och Joa, Asafs son, krönikören, till Hiskia med sina kläder sönderrivna, och de rapporterade för honom Rabsakes ord.