2 Kungaboken 23

¹Kungen sände budbärare, och de samlade alla de äldste i Juda och Jerusalem till honom.

²Och kungen gick upp till Herrens hus, och alla män i Juda och alla invånare i Jerusalem med honom, tillsammans med prästerna, profeterna och allt folket, från den minste till den störste; och han läste i deras hörsel alla orden i Förbundets bok som hade hittats i Herrens hus.

³Sedan stod kungen vid pelaren och ingick ett förbund inför Herren, att vandra efter Herren och att hålla Hans bud, Hans vittnesbörd och Hans stadgar med hela sitt hjärta och hela sin själ, för att utföra orden i detta förbund som var skrivna i denna bok. Och allt folket bekräftade förbundet.

⁴Sedan befallde kungen översteprästen Hilkia, och prästerna av den andra ordningen, och dörrvaktarna, att föra ut ur Herrens tempel alla redskap som var gjorda för Baal, för Ashera och för hela himlens härskara; och han brände dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, och förde deras aska till Betel.

⁵Han avskaffade också de avgudapräster som Judas kungar hade utsett för att bränna rökelse på höga platser i Judas städer och i områdena runt Jerusalem, även de som brände rökelse till Baal, till solen, månen, stjärnbilderna och till hela himlens härskara.

⁶Han förde ut Ashera från Herrens hus till utsidan av Jerusalem, till Kidrons bäck, och brände den vid Kidrons bäck, och malde den till stoft, och kastade dess stoft på de vanliga människornas gravar.

⁷Han rev också ner husen för de manliga kultprostituerade som var i Herrens hus, där kvinnorna vävde draperier för Ashera.

⁸Sedan förde han alla präster från Judas städer, och vanhelgade de höga platser där prästerna hade bränt rökelse, från Geba till Beer-Sheba. Och han rev ner de höga platserna vid portarna som var vid ingången till Josuas, stadens guvernörs, port, som var på vänster sida vid stadsporten.

⁹Men prästerna på de höga platserna gick inte upp till Herrens altare i Jerusalem, men de åt osyrat bröd bland sina bröder.

¹⁰Han vanhelgade också Tofet, som låg i Hinnoms sons dal, för att förhindra någon från att låta sin son eller dotter gå genom elden för Molek.

¹¹Och han avlägsnade hästarna som Judas kungar hade gett till solen, vid ingången till Herrens hus, vid kammaren av tjänstemannen Natan-Melek, som var i annexet; och han brände solens vagnar med eld.

¹²Altaren som var på taket, Ahaz övre kammare, som Judas kungar hade gjort, och altaren som Manasse hade gjort i de två gårdarna i Herrens hus, rev kungen ner; och han krossade dem där och kastade deras stoft i Kidrons bäck.

¹³De höga platserna som var framför Jerusalem, som var på höger sida av förstörelsens berg som Salomo, Israels kung, hade byggt för Astarte, sidoniernas styggelse, för Kemosh, Moabs styggelse, och för Milkom, ammoniternas styggelse, vanhelgade kungen.

¹⁴Han krossade också minnesstenarna, högg ner Asherim, och fyllde deras platser med människoben.

¹⁵Dessutom, altaret som var i Betel och den höga platsen som Jerobeam, Nebats son, som förledde Israel till synd, hade gjort, även det altaret och den höga platsen rev han ner. Sedan demolerade han dess stenar, malde dem till stoft och brände Ashera.

¹⁶När Josia nu vände sig om, såg han gravarna som var där på berget, och han sände män och tog benen från gravarna och brände dem på altaret, och vanhelgade det, i enlighet med Herrens ord som gudsmannen hade förkunnat, som hade förkunnat dessa saker.

¹⁷Sedan sa han, ”Vad är detta monument som jag ser?” Och männen i staden berättade för honom, ”Det är graven för gudsmannen som kom från Juda, och förkunnade dessa saker som du har gjort mot altaret i Betel.”

¹⁸Och han sa, ”Låt det vara, ingen får störa hans ben.” Så de lämnade hans ben ostörda, med benen av profeten som kom från Samaria.

¹⁹Sedan avlägsnade Josia också alla helgedomar på de höga platserna som var i Samarias städer, som Israels kungar hade gjort för att väcka Herrens vrede; och han gjorde med dem precis som han hade gjort i Betel.

²⁰Och han slaktade på altarna alla prästerna på de höga platserna som var där, och brände människoben på dem; sedan återvände han till Jerusalem.

²¹Kungen befallde allt folket och sa, ”Fira påsken till Herren er Gud som det är skrivet i denna Förbundets bok.”

²²För en sådan påsk hade inte firats sedan domarnas dagar som dömde Israel, inte heller under alla Israels kungars och Judas kungars dagar.

²³Dock, i det artonde året av kung Josia, hölls denna påsk till Herren i Jerusalem.

²⁴Dessutom avlägsnade Josia medierna, andebesvärjarna, husgudarna, avgudarna, och alla styggelser som sågs i Judas land och i Jerusalem, för att han skulle kunna bekräfta orden i lagen som var skrivna i boken som prästen Hilkia fann i Herrens hus.

²⁵Före honom fanns ingen kung som honom som vände sig till Herren med hela sitt hjärta och med hela sin själ och med hela sin kraft, i enlighet med hela Moses lag; inte heller uppstod någon som honom efter honom.

²⁶Dock vände Herren sig inte bort från storheten av sin vrede med vilken hans ilska brann mot Juda, på grund av alla de provokationer med vilka Manasse hade provocerat honom.

²⁷Och Herren sa, ”Jag kommer också att avlägsna Juda från mitt ansikte, som jag har avlägsnat Israel. Och jag kommer att förkasta Jerusalem, denna stad som jag har valt, och templet som jag sa, 'Mitt namn ska vara där.'”

²⁸Vad gäller resten av Josias gärningar och allt han gjorde, är de inte nedskrivna i Krönikeboken för Judas kungar?

²⁹Under hans dagar gick farao Neko, Egyptens kung, upp till Assyriens kung vid Eufratfloden. Och kung Josia gick för att möta honom, men när farao Neko såg honom dödade han honom vid Megiddo.

³⁰Hans tjänare förde hans kropp i en vagn från Megiddo, och förde honom till Jerusalem, och begravde honom i hans egen grav. Sedan tog folket i landet Joahas, Josias son, smorde honom och gjorde honom till kung i sin fars ställe.

³¹Joahas var tjugotre år gammal när han blev kung, och han regerade i tre månader i Jerusalem. Hans mors namn var Hamutal, Jeremias dotter från Libna.

³²Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, i enlighet med allt som hans fäder hade gjort.

³³Och farao Neko fängslade honom i Ribla i Hamats land, och hindrade honom från att regera i Jerusalem; och han pålade landet en böter på hundra talenter silver och en talent guld.

³⁴Sedan gjorde farao Neko Eljakim, Josias son, till kung i hans far Josias ställe, och ändrade hans namn till Jojakim. Men han tog Joahas och förde honom till Egypten, och han dog där.

³⁵Så Jojakim gav silver och guld till farao, men han beskattade landet för att ge pengarna på faraos befallning. Han krävde in silver och guld från landets folk, var och en efter sin bedömning, för att ge det till farao Neko.

³⁶Jojakim var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem. Hans mors namn var Zebida, Pedajas dotter från Rumah.

³⁷Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, i enlighet med allt som hans fäder hade gjort.