2 Samuelsboken 10

¹Nu hände det sig att ammoniternas kung dog, och Hanun, hans son, blev kung i hans ställe.

²Då sade David: "Jag vill visa godhet mot Hanun, Nahashs son, såsom hans far visade godhet mot mig." Så David sände sina tjänare för att trösta honom angående hans far. Men när Davids tjänare kom till ammoniternas land,

³sade ammoniternas furstar till Hanun, deras herre: "Tror du att David hedrar din far för att han har sänt tröstare till dig? Har inte David sänt sina tjänare till dig för att utforska staden, för att spionera och störta den?"

⁴Så Hanun grep Davids tjänare, rakade av halva deras skägg, klippte av deras kläder vid midjan och skickade iväg dem.

⁵När detta rapporterades till David, sände han budbärare för att möta dem, för männen var djupt förödmjukade. Och kungen sade: "Stanna i Jeriko tills era skägg har vuxit ut, och återvänd sedan."

⁶När ammoniterna såg att de hade blivit avskyvärda för David, sände ammoniterna och hyrde araméerna från Bet-Rehob och araméerna från Soba, tjugo tusen fotsoldater, och kungen av Maaka med tusen män, och männen från Tob med tolv tusen män.

⁷När David fick reda på detta, skickade han Joab och hela armén, de tappra krigarna.

⁸Ammoniterna kom ut och ställde upp sig för strid vid stadens ingång, medan araméerna från Soba och Rehob och männen från Tob och Maaka var för sig själva på fältet.

⁹När Joab såg att striden var ställd mot honom framifrån och bakifrån, valde han ut några av de bästa männen i Israel och ställde dem mot araméerna.

¹⁰Sedan placerade han resten av folket under sin bror Abishais befäl, och de ställde upp sig mot ammoniterna.

¹¹Och han sade: "Om araméerna är för starka för mig, då skall du hjälpa mig; men om ammoniterna är för starka för dig, då kommer jag att hjälpa dig.

¹²Var starka, och låt oss visa oss modiga för vårt folks och vår Guds städers skull; och må Herren göra vad som är gott i hans ögon."

¹³Så Joab och folket som var med honom gick fram för att möta araméerna i strid, och de flydde från honom.

¹⁴När ammoniterna såg att araméerna hade flytt, flydde de också från Abishai och gick in i staden. Då återvände Joab från striden mot ammoniterna och kom till Jerusalem.

¹⁵När araméerna såg att de hade blivit besegrade av Israel, samlade de sig igen.

¹⁶Och Hadadezer sände bud och förde ut araméerna som var bortom floden Eufrat, och de kom till Helam; och Shobak, Hadadezers härförare, ledde dem.

¹⁷När detta rapporterades till David, samlade han hela Israel, korsade Jordan och kom till Helam. Och araméerna ställde upp sig för att konfrontera David och kämpade mot honom.

¹⁸Men araméerna flydde från Israel, och David dödade sju hundra av araméernas vagnskämpar och fyrtio tusen ryttare, och slog ner Shobak, deras härförare, och han dog där.

¹⁹När alla kungar som var Hadadezers tjänare såg att de hade blivit besegrade av Israel, slöt de fred med Israel och tjänade dem. Så araméerna vågade inte längre hjälpa ammoniterna.