2 Samuelsboken 11

¹Sedan hände det sig på våren, vid den tid då kungar drar ut i strid, att David sände Joab och sina tjänare med honom, och hela Israel, och de förgjorde Ammons söner och belägrade Rabba. Men David stannade kvar i Jerusalem.

²En kväll steg David upp från sin säng och promenerade på taket av kungens hus. Därifrån såg han en kvinna som badade, och hon var mycket vacker.

³David sände tjänare för att fråga om kvinnan. Och någon sade, "Är det inte Batseba, Eliams dotter, Urias hustru, hettiten?"

⁴Då sände David budbärare och tog henne, och när hon kom till honom, låg han med henne —nu hade hon renat sig från sin orenhet— sedan återvände hon till sitt hus.

⁵Och kvinnan blev havande; så hon sände bud till David och sade, "Jag är gravid."

⁶David sände då ett meddelande till Joab och sade, "Sänd Uria, hettiten, till mig." Så Joab sände Uria till David.

⁷När Uria kom till honom, frågade David om Joabs välbefinnande och folkets välbefinnande och om krigets tillstånd.

⁸David sade till Uria, "Gå ner till ditt hus och vila dig." Så Uria lämnade kungens hus, och en gåva från kungen följde honom.

⁹Men Uria sov vid ingången till kungens hus med alla sin herres tjänare, och gick inte ner till sitt hus.

¹⁰När de informerade David och sade, "Uria gick inte ner till sitt hus," sade David till Uria, "Har du inte kommit från en resa? Varför gick du inte ner till ditt hus?"

¹¹Och Uria sade till David, "Arken och Israel och Juda bor i tillfälliga skydd, och min herre Joab och min herres tjänare läger i det fria. Skulle jag då gå till mitt hus för att äta och dricka och ligga med min hustru? Vid ditt liv och din själs liv, jag kommer inte att göra detta."

¹²Då sade David till Uria, "Stanna här idag också, och imorgon ska jag sända dig tillbaka." Så Uria stannade i Jerusalem den dagen och nästa.

¹³Nu kallade David honom, och han åt och drack inför honom, och han gjorde honom drucken. På kvällen gick han ut för att ligga på sin bädd med sin herres tjänare, men han gick inte ner till sitt hus.

¹⁴På morgonen gav David ett brev till Joab som han sände med Uria.

¹⁵Han hade skrivit i brevet och sagt, "Placera Uria på frontlinjen av den häftigaste striden, och dra er tillbaka från honom, så att han blir slagen och dör."

¹⁶Så det var när Joab höll vakt över staden, han tilldelade Uria till den plats där han visste att det fanns tappra män.

¹⁷Männen i staden gick ut och kämpade mot Joab, och några av folket bland Davids tjänare föll; Uria, hettiten, dog också.

¹⁸Då sände Joab bud och rapporterade till David alla händelser i kriget.

¹⁹Han befallde budbäraren och sade, "När du har avslutat rapporteringen av alla händelser i kriget till kungen,

²⁰och om kungens vrede uppstår och han säger till dig, 'Varför närmade ni er staden så nära för att strida? Visste ni inte att de skulle skjuta från muren?

²¹Vem slog Abimelek, Jerubbeshets son? Var det inte en kvinna som kastade en övre kvarnsten på honom från muren så att han dog vid Tebes? Varför gick ni så nära muren?' —då ska du säga, 'Din tjänare Uria, hettiten, är också död.'"

²²Så budbäraren avreste och kom och berättade för David allt som Joab hade sänt honom för att rapportera.

²³Och budbäraren sade till David, "Männen fick övertaget mot oss och kom ut till oss på fältet, men vi drev dem tillbaka till portens ingång.

²⁴Då sköt bågskyttarna på dina tjänare från muren; några av kungens tjänare dog, och din tjänare Uria, hettiten, dog också."

²⁵Då sade David till budbäraren, "Detta är vad du ska säga till Joab: 'Låt inte detta misshaga dig, för svärdet förtär den ene såväl som den andre; stärk din strid mot staden och störta den'; och uppmuntra honom."

²⁶När Urias hustru hörde att hennes man Uria var död, sörjde hon för sin man.

²⁷När sörjetiden var över, sände David tjänare och förde henne till sitt hus, och hon blev hans hustru; sedan födde hon honom en son. Men det som David hade gjort var ont i Herrens ögon.