2 Samuelsboken 22

¹Och David talade orden i denna sång till Herren på den dag då Herren räddade honom från alla hans fienders hand, och från Sauls hand.

²Han förklarade: "Herren är min klippa, min borg och min räddare;

³Min Gud, min klippa, i vilken jag finner trygghet, Min sköld och min frälsnings horn, Min fäste och min tillflykt; Min frälsare, du skyddar mig från skada.

⁴Jag åkallar Herren, som är värd att lovprisas, Och jag blir räddad från mina fiender.

⁵Ty dödens vågor omringade mig, Fördärvets strömmar svepte över mig;

⁶Sheols band omslöt mig; Dödens snaror konfronterade mig.

⁷I min nöd åkallade jag Herren, Ja, jag ropade till min Gud; Från hans tempel hörde han min röst, Och mitt rop på hjälp nådde hans öron.

⁸Då skakade och darrade jorden, Himlens grundvalar darrade Och skakades, ty han var vred.

⁹Rök steg upp från hans näsborrar, Och eld från hans mun förtärde; Glöd tändes av den.

¹⁰Han böjde himlarna och steg ner Med tjockt mörker under sina fötter.

¹¹Han red på en kerub och flög; Han svävade på vindens vingar.

¹²Han gjorde mörker till sitt tält omkring sig, En samling av vatten, tjocka moln på himlen.

¹³Från glansen framför honom Tändes glödande kol.

¹⁴Herren dundrade från himlen, Och den Högste höjde sin röst.

¹⁵Han sände ut pilar och skingrade dem, Blixtar, och satte dem på flykt.

¹⁶Då blev havets kanaler synliga, Världens grundvalar blottades Vid Herrens tillrättavisning, Vid andedräktens blast från hans näsborrar.

¹⁷Han räckte ut från höjden, han tog mig; Han drog mig upp ur många vatten.

¹⁸Han räddade mig från min mäktiga fiende, Från dem som hatade mig, ty de var för starka för mig.

¹⁹De konfronterade mig i min olyckas tid, Men Herren var mitt stöd.

²⁰Han förde mig ut på en rymlig plats; Han räddade mig, ty han hade behag till mig.

²¹Herren har belönat mig efter min rättfärdighet; Efter mina händers renhet har han återgäldat mig.

²²Ty jag har följt Herrens vägar, Och har inte vänt mig bort från min Gud.

²³Ty alla hans förordningar var inför mig, Och jag vände mig inte bort från hans stadgar.

²⁴Jag var också oförvitlig inför honom, Och jag höll mig från min skuld.

²⁵Därför har Herren återgäldat mig efter min rättfärdighet, Efter min renhet inför hans ögon.

²⁶Med den trogne visar du dig trogen, Med den oförvitlige visar du dig oförvitlig;

²⁷Med den rene visar du dig ren, Men med den förvridne visar du dig listig.

²⁸Och du räddar ett ödmjukt folk, Men dina ögon är på de stolta, som du sänker ner.

²⁹Ty du är min lampa, o Herre; Och Herren lyser upp mitt mörker.

³⁰Ty genom dig kan jag anfalla en trupp; Genom min Gud kan jag hoppa över en mur.

³¹Vad gäller Gud, hans väg är fullkomlig; Herrens ord är rent; Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.

³²Ty vem är Gud, om inte Herren? Och vem är en klippa, om inte vår Gud?

³³Gud är min fäste; Och han gör min väg rak.

³⁴Han gör mina fötter som hindens fötter, Och ställer mig på höga platser.

³⁵Han förbereder mina händer för strid, Så att mina armar kan böja en kopparbåge.

³⁶Du har också gett mig din frälsnings sköld, Och ditt stöd gör mig stor.

³⁷Du breddar min väg under mig, Och mina fötter har inte sluntit.

³⁸Jag förföljde mina fiender och besegrade dem, Och jag vände inte tillbaka förrän de var förintade.

³⁹Jag har förtärt dem och krossat dem, Så att de inte reste sig; De föll under mina fötter.

⁴⁰Ty du har utrustat mig med styrka för strid; Du har lagt under mig dem som reste sig mot mig.

⁴¹Du har fått mina fiender att vända ryggen mot mig, Och jag förintade dem som hatade mig.

⁴²De såg sig om, men det fanns ingen som räddade— Även till Herren, men han svarade dem inte.

⁴³Då krossade jag dem som jordens stoft; Jag pulvriserade dem och trampade dem som gatan lera.

⁴⁴Du har räddat mig från mitt folks tvister; Du har hållit mig som huvud över nationerna; Ett folk jag inte kände tjänar mig.

⁴⁵Främlingar låtsas lyda mig; Så snart de hör, lyder de mig.

⁴⁶Främlingar förlorar modet, Och kommer darrande ut ur sina fästen.

⁴⁷Herren lever, och välsignad vare min klippa; Och upphöjd vare min Gud, min frälsnings grundval,

⁴⁸Gud som bringar hämnd för mig, Och sänker ner folk under mig,

⁴⁹Som också befriar mig från mina fiender; Du lyfter mig till och med över dem som reser sig mot mig; Du räddar mig från den våldsamme mannen.

⁵⁰Därför kommer jag att uttrycka min tacksamhet till dig, Herre, bland nationerna, Och jag kommer att sjunga lovsånger till ditt namn.

⁵¹Han är en frälsningstorn för sin kung, Och visar nåd mot sin smorde, Mot David och hans ättlingar för evigt.”