2 Samuelsboken 21

¹Nu var det hungersnöd i Davids dagar i tre år, år efter år; och David frågade Herren. Herren sade, "Det beror på Saul och hans blodiga hus, eftersom han dödade gibeoniterna."

²Så kungen kallade på gibeoniterna och talade till dem. (Nu var gibeoniterna inte av Israels söner utan av amoréernas kvarleva, och Israels söner hade svurit till dem; men Saul hade försökt slå ner dem i sin iver för Israels och Judas söner.)

³Så sade David till gibeoniterna, "Vad skall jag göra för er, och hur skall jag bringa försoning, så att ni kan välsigna Herrens arv?"

⁴Gibeoniterna sade till honom, "Vi har inget krav på silver eller guld med Saul eller hans hus, och det är inte för oss att döda någon man i Israel." Så han sade, "Jag skall göra vad ni än säger."

⁵Så sade de till kungen, "Mannen som förtärde oss och planerade att förgöra oss, så att vi inte skulle ha någon plats i hela Israels område—

⁶Låt sju män av hans söner överlämnas till oss, och vi skall hänga dem inför Herren i Sauls Gibea, Herrens utvalde." Och kungen sade, "Jag skall ge dem."

⁷Men kungen skonade Mefiboset, Jonatans son, Sauls son, på grund av Herrens ed som var mellan dem, mellan David och Jonatan, Sauls son.

⁸Så kungen tog de två sönerna till Rispa, Ajas dotter, som hon födde åt Saul—Armoni och Mefiboset— och de fem sönerna till Merab, Sauls dotter, som hon födde åt Adriel, Barsillais son, meholatiten.

⁹Sedan överlämnade han dem till gibeoniterna, och de hängde dem på berget inför Herren. Så de sju föll tillsammans, och de blev dödade i de första dagarna av skörden, i början av kornskörden.

¹⁰Sedan tog Rispa, Ajas dotter, säckväv och bredde ut den för sig på klippan, från början av skörden tills det regnade på dem från himlen; och hon tillät inte fåglarna i luften att vila på dem om dagen, inte heller de vilda djuren om natten.

¹¹När David fick veta om Rispas, Ajas dotters, handlingar, Sauls bihustru,

¹²gick David och tog Sauls ben och hans son Jonatans ben från männen i Jabesh-gilead, som hade stulit dem från torget i Bet-Shan, där filistéerna hade hängt dem, den dag filistéerna dödade Saul i Gilboa.

¹³Han hämtade Sauls och hans son Jonatans ben därifrån, och de samlade ihop kvarlevorna av dem som hade blivit avrättade.

¹⁴Och de begravde Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land i Sela, i Kis' grav, hans far. Så de gjorde allt som kungen befallde. Och efter det svarade Gud på bön för landet.

¹⁵Nu gjorde filistéerna åter krig med Israel, och David gick ner med sina tjänare och stred mot filistéerna, och David blev trött.

¹⁶Då tänkte Ishbi-benob, som var bland jättens ättlingar, vars spjut vägde trehundra siklar brons, och som var omgjordad med ett nytt svärd, att döda David.

¹⁷Men Abishai, Serujas son, kom till hans hjälp och slog filistén och dödade honom. Då svor Davids män till honom och sade, "Du skall inte gå ut med oss i strid igen, så att du inte utsläcker Israels lampa."

¹⁸Nu hände det efter detta att det åter var krig med filistéerna i Gob. Då slog Sibbekai, hushatiten, ner Saf, som var bland jättens ättlingar.

¹⁹Och återigen var det konflikt med filistéerna i Gob, och Elhanan, Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog ner Goljat, gittiten, vars spjutskaft var som en vävbom.

²⁰Det var åter krig i Gat, och där var en man av stor resning, som hade sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot, tjugofyra till antalet; och han var också en ättling av jättarna.

²¹När han utmanade Israel, besegrade Jonatan, Shimeis son, Davids bror, honom.

²²Dessa fyra var födda till jätten i Gat, och de blev övervunna av David och hans tjänare.