Apostlagärningarna 5

¹En man vid namn Ananias, tillsammans med sin hustru Saffira, sålde en egendom.

²Med full vetskap av sin hustru behöll han en del av intäkterna för sig själv och lade en del vid apostlarnas fötter.

³Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög för den helige Ande och behöll en del av pengarna från marken?

⁴Var den inte din innan den såldes? Och efter att den såldes, var den inte till ditt förfogande? Varför har du tänkt ut denna gärning i ditt hjärta? Du har inte ljugit för människor, utan för Gud."

⁵När Ananias hörde dessa ord föll han ner och dog; och stor fruktan kom över alla som hörde om det.

⁶De unga männen reste sig, svepte in honom och bar ut honom för att begravas.

⁷Ungefär tre timmar senare kom hans hustru in, ovetande om vad som hade hänt.

⁸Petrus frågade henne: "Säg mig, är detta priset ni och Ananias fick för marken?" Hon svarade: "Ja, det är priset."

⁹Petrus sade till henne: "Hur kunde ni komma överens om att pröva Herrens Ande? Se, fötterna på dem som begravde din man är vid dörren, och de kommer att bära ut dig också."

¹⁰Omedelbart föll hon ner vid hans fötter och dog. De unga männen kom in, fann henne död och bar ut henne för att begrava henne bredvid hennes man.

¹¹En djup känsla av vördnad kom över hela församlingen och alla som hörde om dessa händelser.

¹²Många tecken och under gjordes av apostlarna bland folket, och alla troende brukade samlas i Salomos pelargång.

¹³Ingen annan vågade ansluta sig till dem, även om folket höll dem i hög aktning.

¹⁴Ändå lades fler troende till Herren, skaror av både män och kvinnor.

¹⁵Som ett resultat förde folk ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och mattor så att åtminstone Petrus skugga kunde falla på dem när han gick förbi.

¹⁶Folkmassor samlades från städerna runt Jerusalem och förde med sig de sjuka och de som plågades av orena andar, och alla blev botade.

¹⁷Då fylldes översteprästen och alla hans medarbetare, som var medlemmar av sadducéerna, av avundsjuka.

¹⁸De arresterade apostlarna och satte dem i ett offentligt fängelse.

¹⁹Men under natten öppnade en Herrens ängel fängelsedörrarna och ledde dem ut.

²⁰"Gå, stå i tempelgårdarna," sade han, "och dela med folket om detta nya liv."

²¹Vid gryningen gick de in i tempelgårdarna och började undervisa. När översteprästen och hans medarbetare anlände, kallade de samman Stora rådet—hela Israels äldsteråd—och sände till fängelset för apostlarna.

²²Men när tjänstemännen anlände, fann de dem inte i fängelset, så de återvände och rapporterade,

²³"Vi fann fängelset ordentligt låst, med vakterna stående vid dörrarna; men när vi öppnade dem, fann vi ingen därinne."

²⁴När befälhavaren för tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de förbryllade och undrade vad detta kunde leda till.

²⁵Då kom någon och sade: "Se! Männen ni satte i fängelse står i tempelgårdarna och undervisar folket."

²⁶Då gick befälhavaren med sina tjänstemän och förde apostlarna tillbaka utan våld, för de fruktade att folket kunde stena dem.

²⁷Apostlarna fördes in och ställdes inför Stora rådet för att förhöras av översteprästen.

²⁸"Vi gav er stränga order att inte undervisa i detta namn," sade han. "Ändå har ni fyllt Jerusalem med er undervisning och avser att dra denna mans blod över oss."

²⁹Petrus och de andra apostlarna svarade: "Vi måste följa Gud snarare än människor!

³⁰Våra förfäders Gud uppväckte Jesus från de döda, som ni dödade genom att hänga honom på ett kors.

³¹Gud upphöjde honom till sin egen högra hand som Furste och Frälsare, för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse.

³²Vi vittnar om dessa saker, liksom den helige Ande, som Gud har gett till dem som lyder honom."

³³När de hörde detta blev de rasande och ville döda dem.

³⁴Men en farisé vid namn Gamaliel, en lärare i lagen, respekterad av allt folket, reste sig i Stora rådet och beordrade att männen skulle föras ut en stund.

³⁵Sedan talade han till Stora rådet, "Israels män, överväg noga vad ni tänker göra med dessa män.

³⁶För en tid sedan framträdde Theudas och påstod sig vara någon betydande, och omkring fyrahundra män anslöt sig till honom. Han blev dödad, alla hans anhängare skingrades, och det hela kom till intet.

³⁷Efter honom framträdde Judas från Galileen under skattskrivningens dagar och ledde en grupp människor i uppror. Även han omkom, och alla hans anhängare skingrades.

³⁸Därför, i den nuvarande situationen, råder jag er: Lämna dessa män ifred! Låt dem gå! För om deras syfte eller verksamhet är av mänskligt ursprung, kommer det att misslyckas.

³⁹Men om det är från Gud, kommer ni inte att kunna stoppa dem; ni kan till och med finna er själva kämpa mot Gud."

⁴⁰Hans tal övertygade dem. De kallade in apostlarna, piskade dem och beordrade dem att inte tala i Jesu namn, och sedan släppte de dem.

⁴¹Apostlarna lämnade Stora rådet, glada över att de hade ansetts värdiga att lida vanära för Namnet.

⁴²Dag efter dag, i tempelgårdarna och från hus till hus, fortsatte de att undervisa och förkunna de goda nyheterna att Jesus är Messias.