Apostlagärningarna 7

¹Översteprästen frågade då Stefanus: "Är dessa anklagelser sanna?"

²Stefanus svarade: "Bröder och fäder, lyssna på mig! Härlighetens Gud visade sig för vår förfader Abraham medan han var i Mesopotamien, innan han bodde i Haran.

³Och Han instruerade honom: 'Lämna ditt land och din släkt, och gå till det land som jag ska visa dig.'

⁴Så Abraham lämnade kaldéernas land och bosatte sig i Haran. Efter sin fars död flyttade Gud honom till detta land där ni nu bor.

⁵Han gav honom ingen arvedel här, inte ens en fotbredd mark. Ändå lovade Han att ge det till honom som en egendom, och till hans efterkommande efter honom, trots att han inte hade något barn vid den tiden.

⁶Gud talade så: 'Dina efterkommande ska vara främlingar i ett land som inte tillhör dem, och de ska bli slavar och misshandlas i fyrahundra år.

⁷Men jag ska döma det folk de tjänar som slavar,' sade Gud, 'och därefter ska de komma ut och tillbe mig på denna plats.'

⁸Sedan gav Han honom omskärelsens förbund. Så Abraham blev far till Isak och omskar honom på den åttonde dagen; och Isak blev far till Jakob, och Jakob till de tolv patriarkerna.

⁹"Patriarkerna, av avundsjuka, sålde Josef till Egypten. Men Gud var med honom,

¹⁰och räddade honom från alla hans vedermödor, och gav honom nåd och visdom inför Farao, Egyptens kung, som utsåg honom till styresman över Egypten och hela sitt hus.

¹¹"Då kom en hungersnöd över hela Egypten och Kanaan, och orsakade stor nöd, och våra förfäder kunde inte finna mat.

¹²När Jakob fick veta att det fanns säd i Egypten, sände han våra förfäder på deras första resa.

¹³Vid deras andra besök avslöjade Josef sin identitet för sina bröder, och Farao fick veta om Josefs familj.

¹⁴Josef sände då efter sin far Jakob och alla sina släktingar, sammanlagt sjuttiofem personer.

¹⁵Jakob gick ner till Egypten, där han och våra förfäder dog.

¹⁶Deras kroppar fördes tillbaka till Sikem och lades i graven som Abraham hade köpt från Hamors söner i Sikem för en summa pengar.

¹⁷"När tiden närmade sig för Gud att uppfylla sitt löfte till Abraham, ökade vårt folks befolkning i Egypten kraftigt.

¹⁸Tills en ny kung uppstod över Egypten som inte kände Josef.

¹⁹Denna kung utnyttjade vårt folk och förtryckte våra förfäder, och tvingade dem att överge sina spädbarn så att de inte skulle överleva.

²⁰"Vid den tiden föddes Mose, och han var inget vanligt barn. Han vårdades i sin fars hus i tre månader.

²¹När han sattes ut, tog Faraos dotter honom och uppfostrade honom som sin egen son.

²²Mose undervisades i all egyptiernas visdom och var inflytelserik i sina ord och handlingar.

²³"När han var fyrtio år gammal, kom det i hans hjärta att besöka sina bröder, israeliterna.

²⁴När han såg en av dem bli illa behandlad, försvarade han honom och hämnades den förtryckte genom att slå ner egyptiern.

²⁵Han antog att hans bröder skulle förstå att Gud gav dem befrielse genom honom, men de gjorde det inte.

²⁶Nästa dag kom han på två israeliter som slogs och försökte försona dem, och sade: 'Män, ni är bröder; varför gör ni varandra illa?'

²⁷Men den som skadade sin granne stötte bort honom och sade: 'Vem har gjort dig till en härskare och domare över oss?

²⁸Planerar du att döda mig som du gjorde med egyptiern igår?'

²⁹Vid detta yttrande flydde Mose och blev en främling i Midjans land, där han blev far till två söner.

³⁰"Efter fyrtio år visade sig en ängel för honom i lågorna av en brinnande buske i öknen nära Sinaiberget.

³¹När Mose såg det, förundrades han över synen. När han närmade sig för att observera närmare, kom Herrens röst till honom:

³²'Jag är dina förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Mose darrade av rädsla och vågade inte se.

³³Sedan instruerade Herren honom: 'Ta av dig dina sandaler, för platsen där du står är helig mark.

³⁴Jag har verkligen sett mitt folks förtryck i Egypten, och jag har hört deras suckan. Jag har kommit ner för att befria dem. Kom nu, jag ska sända dig tillbaka till Egypten.'

³⁵"Denna Mose som de avvisade, och sade, 'Vem har gjort dig till en härskare och domare?' är den som Gud sände som både härskare och befriare, med hjälp av ängeln som visade sig för honom i busken.

³⁶Han ledde dem ut, och utförde under och tecken i Egypten, vid Röda havet, och i fyrtio år i öknen.

³⁷"Detta är Mose som sade till israeliterna, 'Gud ska resa upp åt er en profet som mig från ert eget folk.'

³⁸Han var med församlingen i öknen, med ängeln som talade till honom på Sinaiberget, och med våra förfäder; och han mottog levande ord att överlämna till oss.

³⁹"Men våra förfäder vägrade att lyda honom. Istället avvisade de honom och längtade i sina hjärtan tillbaka till Egypten.

⁴⁰De sade till Aron, 'Gör oss gudar som ska gå framför oss. Vad gäller denne Mose som ledde oss ut ur Egypten—vi vet inte vad som har hänt med honom!'

⁴¹Vid den tiden gjorde de en avgud i form av en kalv. De offrade till den och gladde sig över det deras egna händer hade gjort.

⁴²Men Gud vände sig bort från dem och överlämnade dem åt att dyrka solen, månen och stjärnorna. Som det står skrivet i profeternas bok: 'Bar ni fram åt mig offer och gåvor under fyrtio år i öknen, Israels hus?

⁴³Ni tog upp Moloks tabernakel och er gud Refans stjärna, de avgudar ni gjorde för att tillbe. Därför ska jag sända er i exil bortom Babylon.'

⁴⁴"Våra förfäder hade förbundets tabernakel med sig i öknen. Det var gjort som Gud instruerade Mose, enligt den modell han hade sett.

⁴⁵Våra förfäder tog emot det och förde det med Josua när de fördrev de nationer Gud drev ut framför dem. Det förblev i landet tills Davids tid,

⁴⁶som fann nåd inför Gud och bad att han skulle få tillhandahålla en boning för Jakobs Gud.

⁴⁷Ändå var det Salomo som byggde ett hus åt Honom.

⁴⁸Trots detta bor den Högste inte i byggnader gjorda av människohänder. Som profeten säger:

⁴⁹'Himlen är min tron, och jorden är min fotpall. Vad för slags hus ska ni bygga åt mig?' säger Herren. 'Eller var ska min viloplats vara?

⁵⁰Är det inte min hand som har gjort allt detta?'

⁵¹"Ni styvnackade människor, oomskurna till hjärtat och öronen! Ni gör alltid motstånd mot den helige Ande; ni är precis som era förfäder.

⁵²Vilken av profeterna förföljde inte era förfäder? De dödade dem som förkunnade den Rättfärdiges ankomst, och nu har ni blivit Hans förrädare och mördare—

⁵³ni som mottog lagen given genom änglar men inte har hållit den."

⁵⁴När medlemmarna av Stora rådet hörde detta, blev de rasande och gnisslade tänder mot honom.

⁵⁵Men Stefanus, fylld av den helige Ande, såg upp mot himlen och såg Guds härlighet, och Jesus stå vid Guds högra sida.

⁵⁶"Se," sade han, "jag ser himlarna öppnade och Människosonen stå vid Guds högra sida."

⁵⁷Vid detta ropade de högt, täckte sina öron och rusade mot honom i enighet.

⁵⁸De släpade ut honom ur staden och började stena honom. Under tiden lade vittnena sina kläder vid fötterna av en ung man vid namn Saul.

⁵⁹När de stenade Stefanus, ropade han, "Herre Jesus, ta emot min ande!"

⁶⁰Sedan föll han på knä och ropade, "Herre, håll inte denna synd emot dem." När han hade sagt detta, somnade han in.