Daniel 4

¹Kung Nebukadnessar, till alla folk, nationer och språk som bor på hela jorden: Må er frid vara stor!

²Jag är glad att berätta om de tecken och under som den Högste Gud har utfört för mig.

³Hur stora är Hans tecken, och hur mäktiga är Hans under! Hans rike är ett evigt rike, och Hans herravälde varar från generation till generation.

⁴Jag, Nebukadnessar, var nöjd i mitt hem och jag blomstrade i mitt palats.

⁵Jag hade en dröm som skrämde mig; synerna i mitt sinne när jag låg på min säng förskräckte mig.

⁶Därför utfärdade jag ett dekret att kalla alla de visa männen i Babylon för att tolka drömmen för mig.

⁷Sedan kom magikerna, besvärjarna, kaldéerna och spåmännen in, och jag berättade drömmen för dem, men de kunde inte avslöja dess tolkning för mig.

⁸Till slut kom Daniel inför mig, vars namn är Belteshassar enligt namnet på min gud, och i vilken en ande av de heliga gudarna finns; jag berättade drömmen för honom.

⁹"Belteshassar, chef för magikerna, jag vet att anden av de heliga gudarna finns i dig och ingen hemlighet är för svår för dig. Här är drömmen jag såg; tolka den för mig.

¹⁰Detta var de syner jag såg när jag låg på min säng: Jag såg, och där var ett träd mitt på jorden, och dess höjd var stor.

¹¹Trädet växte och blev starkt, och dess höjd nådde himlarna, och det var synligt till jordens ändar.

¹²Dess löv var vackra, dess frukt riklig, och i det fanns mat för alla. Fältens djur fann skugga under det, och himlens fåglar bodde i dess grenar, och alla levande varelser fick sin föda från det.

¹³I synerna i mitt sinne när jag låg på min säng såg jag en väktare, en helig, stiga ner från himlen.

¹⁴Han ropade högt och sade så: 'Hugg ner trädet och skär av dess grenar, ta bort dess löv och sprid dess frukt. Låt djuren fly från under det och fåglarna från dess grenar.

¹⁵Lämna ändå stubben med dess rötter i jorden, bunden med ett band av järn och brons, i fältets mjuka gräs. Låt honom bli våt av himlens dagg, och låt hans del vara med djuren i jordens gräs.

¹⁶Låt hans sinne förändras från en människas, och låt ett djurs sinne ges till honom, tills sju tider har gått över honom.

¹⁷Detta är ett beslut av väktarna, och ett krav genom de heligas ord, för att de levande ska veta att den Högste regerar i människors rike, och ger det till vem han vill, och sätter över det de lägsta av människor.'

¹⁸Denna dröm har jag, kung Nebukadnessar, sett. Nu du, Belteshassar, förklara dess tolkning, för alla de visa männen i mitt rike kan inte göra det känt för mig, men du kan, för anden av de heliga gudarna finns i dig."

¹⁹Då blev Daniel, vars namn är Belteshassar, bestört för ett ögonblick, och hans tankar oroade honom. Kungen talade och sade: "Belteshassar, låt inte drömmen eller dess tolkning oroa dig." Belteshassar svarade: "Min herre, om bara drömmen gällde dina fiender och dess tolkning dina motståndare!

²⁰Trädet du såg, som växte och blev starkt, nådde himlarna och var synligt över hela jorden,

²¹vars löv var vackra och dess frukt riklig, och i vilket det fanns mat för alla, under vilket fältens djur bodde och på vars grenar himlens fåglar hade sin boning—

²²det är du, o kung; för du har vuxit och blivit stark. Din storhet har vuxit och når himlarna, och ditt herravälde till jordens ände.

²³Och eftersom kungen såg en väktare, en helig, komma ner från himlen och säga: 'Hugg ner trädet och förgör det, men lämna stubben med dess rötter i jorden, bunden med ett band av järn och brons, i fältets mjuka gräs; låt honom bli våt av himlens dagg, och låt hans del vara med fältens djur, tills sju tider har gått över honom,'

²⁴detta är tolkningen, o kung, och detta är den Högstes beslut som har kommit över min herre kungen:

²⁵Du ska drivas bort från människorna, och din boning ska vara med fältens djur. Du ska få äta gräs som oxar, och du ska bli våt av himlens dagg, och sju tider ska gå över dig, tills du vet att den Högste regerar i människors rike och ger det till vem han vill.

²⁶Och eftersom de befallde att lämna stubben av trädet med dess rötter, ska ditt rike bli säkrat för dig, efter att du har insett att Himlen regerar.

²⁷Därför, o kung, låt mitt råd vara acceptabelt för dig: bryt av dina synder genom att praktisera rättfärdighet, och dina missgärningar genom att visa barmhärtighet mot de fattiga; kanske kan din frid förlängas."

²⁸Alla dessa saker drabbade kung Nebukadnessar.

²⁹Ett år senare gick han på taket av det kungliga palatset i Babylon.

³⁰Kungen talade och sade: "Är inte detta stora Babylon, som jag har byggt som en kunglig bostad med min mäktiga kraft och för min majestätiska ära?"

³¹Medan ordet var i kungens mun, föll en röst från himlen: "Kung Nebukadnessar, till dig är det sagt: riket har tagits ifrån dig.

³²Du ska drivas bort från människorna, och din boning ska vara med fältens djur. Du ska äta gräs som oxar, och sju tider ska gå över dig, tills du vet att den Högste regerar i människors rike och ger det till vem han vill."

³³Omedelbart uppfylldes ordet om Nebukadnessar. Han drevs bort från människorna och åt gräs som oxar; hans kropp blev våt av himlens dagg tills hans hår växte så långt som örnars fjädrar och hans naglar som fåglars klor.

³⁴I slutet av dagarna lyfte jag, Nebukadnessar, mina ögon mot himlen, och mitt förstånd återvände till mig, och jag välsignade den Högste och prisade och ärade Honom som lever för evigt, för Hans herravälde är ett evigt herravälde, och Hans rike varar från generation till generation.

³⁵Alla jordens invånare anses som ingenting; Han gör enligt Sin vilja i himlens här och bland jordens invånare. Ingen kan hindra Hans hand eller säga till Honom: "Vad har Du gjort?"

³⁶Samtidigt återvände mitt förstånd till mig, och för mitt rikes ära återvände min heder och prakt till mig. Mina rådgivare och ädlingar sökte mig, och jag återställdes till mitt rike, och utmärkt majestät lades till mig.

³⁷Nu prisar, upphöjer och ärar jag, Nebukadnessar, himlens Konung, för alla Hans gärningar är sanning, och Hans vägar rättvisa; och de som vandrar i högmod kan Han ödmjuka.