5 Moseboken 10

¹Vid den tiden sade Herren till mig: "Hugg ut två stentavlor likadana som de första och kom upp till mig på berget, och gör en ark av trä åt dig.

²Jag ska skriva på tavlorna de ord som stod på de första tavlorna, som du krossade. Sedan ska du lägga dem i arken."

³Så jag gjorde en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor likadana som de första, och jag gick upp på berget med de två tavlorna i mina händer.

⁴Herren skrev på tavlorna samma ord som förut, de tio budorden som han hade talat till er på berget ur elden på församlingens dag, och han gav dem till mig.

⁵Sedan vände jag mig om och gick ner från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, så som Herren hade befallt mig, och de är där än idag.

⁶(Israeliterna bröt upp från Bene-Jaakans brunnar till Moserah. Där dog Aron och blev begravd, och hans son Eleasar blev präst efter honom.

⁷Därifrån reste de till Gudgoda och sedan till Jotbata, ett land med vattenbäckar.

⁸Vid den tiden avskilde Herren Levis stam för att bära Herrens förbundsark, för att stå inför Herren och tjäna honom och för att välsigna i hans namn, som de gör än idag.

⁹Det är därför leviterna inte har någon del eller arvedel bland sina israelitiska bröder; Herren är deras arvedel, som Herren din Gud lovade dem.)

¹⁰Jag stannade på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter, som jag gjorde första gången, och Herren lyssnade till mig ännu en gång; han var inte villig att förgöra er.

¹¹Herren sade till mig: "Stå upp, led folket på deras resa, så att de kan gå in och ta i besittning det land som jag med ed lovade deras fäder att ge dem."

¹²Och nu, Israel, vad begär Herren din Gud av dig annat än att du fruktar Herren din Gud, vandrar på alla hans vägar, älskar honom och tjänar Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ,

¹³och håller Herrens bud och stadgar som jag idag ger dig till ditt bästa?

¹⁴Se, himlarna, ja, de högsta himlarna, jorden och allt som är på den tillhör Herren din Gud.

¹⁵Ändå fäste Herren sin kärlek vid dina fäder och älskade dem, och han utvalde deras efterkommande, er, framför alla andra folk, som det är idag.

¹⁶Omskär därför era hjärtan och var inte längre hårdnackade.

¹⁷Ty Herren er Gud är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store, mäktige och fruktansvärde Guden, som inte är partisk och inte tar mutor.

¹⁸Han försvarar den faderlöses och änkans sak och älskar främlingen som bor bland er, och ger honom mat och kläder.

¹⁹Visa kärlek mot dem som är främlingar, ty ni var själva främlingar i Egypten.

²⁰Frukta Herren din Gud och tjäna honom. Håll er nära honom och svär era eder vid hans namn.

²¹Han är din lovsång, och han är din Gud, som har utfört dessa stora och fruktansvärda underverk för dig, som du med egna ögon har sett.

²²Dina fäder gick ner till Egypten sjuttio till antalet, och nu har Herren din Gud gjort dig lika talrik som stjärnorna på himlen.