5 Moseboken 3

¹Sedan vände vi om och gick upp vägen mot Bashan, och Og, kungen av Bashan, kom ut med hela sin armé för att möta oss i strid vid Edrei.

²Herren sade till mig: "Var inte rädd för honom, för jag har överlämnat honom till dig, tillsammans med hela hans armé och hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med Sihon, kungen av amoréerna, som regerade i Heshbon."

³Så överlämnade Herren vår Gud Og, kungen av Bashan, och hela hans folk i våra händer, och vi slog dem tills inga överlevande fanns kvar.

⁴Vid den tiden intog vi alla hans städer; det fanns inte en enda stad som vi inte tog från dem—sextio städer, hela regionen Argob, Ogs rike i Bashan.

⁵Alla dessa städer var befästa med höga murar, portar och bommar, förutom ett stort antal obefästa byar.

⁶Vi förstörde dem fullständigt, som vi hade gjort med Sihon, kungen av Heshbon, och utplånade varje stad—män, kvinnor och barn.

⁷Men all boskap och bytet från städerna tog vi för oss själva.

⁸Vid den tiden tog vi landet från de två kungarna av amoréerna som var bortom Jordan, från Arnons dal till Hermons berg.

⁹(Hermon kallas Sirion av sidonierna, och amoréerna kallar det Senir.)

¹⁰Vi tog alla städer på platån, hela Gilead och hela Bashan ända till Salka och Edrei, städer i Ogs rike i Bashan.

¹¹(Og, kungen av Bashan, var den sista av refaéerna. Hans säng var gjord av järn och var mer än nio alnar lång och fyra alnar bred. Den finns fortfarande i Rabba hos ammoniterna.)

¹²Av det land vi tog över vid den tiden gav jag rubeniterna och gaditerna området norr om Aroer vid Arnons dal, inklusive halva bergslandet Gilead, tillsammans med dess städer.

¹³Resten av Gilead och hela Bashan, Ogs rike, gav jag till den halva stammen Manasse. (Hela regionen Argob i Bashan var känd som ett land av refaéerna.)

¹⁴Jair, en ättling till Manasse, tog hela regionen Argob ända till gränsen av geshuréerna och maakathéerna; den namngavs efter honom, så att Bashan än idag kallas Havvot-Jair.

¹⁵Och jag gav Gilead till Makir.

¹⁶Till rubeniterna och gaditerna gav jag området från Gilead till Arnons dal (mitten av dalen är gränsen) och ända till Jabbokfloden, som är ammoniternas gräns.

¹⁷Dess västra gräns var Jordan i Araba, från Kinneret till Araba-sjön (det vill säga Saltasjön), nedanför Pisgas sluttningar.

¹⁸Jag befallde er vid den tiden och sade: "Herren er Gud har gett er detta land att besitta det. Alla era tappra män, beväpnade för strid, måste gå över före era israelitiska bröder.

¹⁹Men era hustrur, era barn och er boskap (jag vet att ni har mycket boskap) kan stanna i de städer jag har gett er,

²⁰tills Herren ger era israelitiska bröder vila, som han har gett er, och de också har tagit i besittning det land som Herren er Gud ger dem bortom Jordan. Sedan kan var och en av er återvända till den besittning jag har gett er."

²¹Vid den tiden befallde jag Josua: "Dina ögon har sett allt som Herren er Gud har gjort med dessa två kungar. Herren kommer att göra detsamma med alla de riken som du går in i.

²²Var inte rädd för dem; Herren er Gud kommer att kämpa för er."

²³Vid den tiden sökte jag ivrigt Herren:

²⁴"Herre Gud, du har börjat visa din tjänare din storhet och din mäktiga hand. För vilken gud finns det i himlen eller på jorden som kan utföra de gärningar och mäktiga verk som du gör?

²⁵Låt mig, jag ber, gå över och se det goda landet bortom Jordan—detta fina bergsland och Libanon."

²⁶Men Herren var vred på mig på grund av er och ville inte lyssna på mig. "Det räcker," sade Herren. "Tala inte mer till mig om denna sak.

²⁷Gå upp till toppen av Pisga och se västerut, norrut, söderut och österut. Se på landet med dina egna ögon, eftersom du inte kommer att gå över denna Jordan.

²⁸Men utse Josua, och uppmuntra och stärk honom, för han kommer att leda detta folk över och göra det möjligt för dem att ärva det land som du kommer att se."

²⁹Så stannade vi i dalen mitt emot Bet-Peor.