5 Moseboken 2

¹Sedan vände vi om och begav oss mot öknen längs vägen till Röda havet, som Herren hade instruerat mig, och vi vandrade runt berget Seir i många dagar.

²Då talade Herren till mig och sade,

³”Ni har kretsat kring detta bergsland länge nog; vänd nu norrut.

⁴Befall folket och säg: ’Ni är på väg att passera genom området som tillhör era bröder, Esaus ättlingar, som bor i Seir. De kommer att vara rädda för er, så var mycket försiktiga.

⁵Utmana dem inte till krig, för jag kommer inte att ge er något av deras land, inte ens så mycket som en fotbredd, eftersom jag har gett berget Seir till Esau som hans egendom.

⁶Ni ska köpa mat av dem för pengar så att ni kan äta, och även köpa vatten av dem för pengar så att ni kan dricka.’”

⁷För Herren er Gud har välsignat er i allt ert arbete. Han har vakat över er resa genom denna stora öken. Dessa fyrtio år har Herren er Gud varit med er; ni har inte saknat något.

⁸Så vi passerade våra bröder, Esaus ättlingar, som bor i Seir, bort från Arabah-vägen, bort från Elat och Esion-Geber, och vi vände och reste längs Moabs ökenväg.

⁹Då instruerade Herren mig, ”Trakassera inte Moab eller utmana dem till krig, för jag kommer inte att ge er någon del av deras land som egendom, eftersom jag har gett Ar till Lots ättlingar som egendom.”

¹⁰(Emiterna bodde där tidigare—ett folk lika stort, talrikt och långt som anakiterna.

¹¹Liksom anakiterna betraktades de också som refaiter, men moabiterna kallade dem emiter.

¹²Horiterna bodde tidigare i Seir, men Esaus ättlingar fördrev dem och förstörde dem framför sig, och bosatte sig i deras ställe, precis som Israel gjorde i det land som Herren gav dem som egendom.)

¹³Och Herren sade, ”Stig nu upp och gå över Zered-dalen.” Så vi gick över dalen.

¹⁴Tiden det tog för oss att komma från Kadesh Barnea tills vi gick över Zered-dalen var trettioåtta år, tills hela den generationen av stridsmän hade förgåtts från lägret, som Herren hade svurit till dem.

¹⁵Sannerligen, Herrens makt var emot dem, vilket ledde till deras förstörelse inom lägret tills de alla förgåtts.

¹⁶När den sista av dessa stridsmän bland folket hade gått bort,

¹⁷kommunicerade Herren till mig,

¹⁸”På denna dag ska ni passera förbi Moabs område vid Ar.

¹⁹När ni kommer mitt emot ammoniterna, trakassera dem inte eller utmana dem till krig, för jag kommer inte att ge er någon del av ammoniternas land som egendom. Jag har gett det som egendom till Lots ättlingar.”

²⁰(Också det betraktades som ett land av refaiter, som brukade bo där; men ammoniterna kallar dem zamzummiter,

²¹ett folk lika stort, talrikt och långt som anakiterna. Herren förstörde dem framför ammoniterna, som fördrev dem och bosatte sig i deras ställe.

²²Herren hade gjort detsamma för Esaus ättlingar, som bor i Seir, när Han förstörde horiterna framför dem. De fördrev dem och bosatte sig i deras ställe, där de fortfarande bor idag.

²³Beträffande avviterna som bodde i byar så långt som Gaza, övervann kaftoriterna som kom ut från Kaftor dem och bosatte sig i deras ställe.

²⁴”Ge er nu iväg och gå över Arnon-dalen. Se, jag har gett i er hand Sihon amoriten, kungen av Heshbon, och hans land. Börja ta det i besittning och utmana honom i strid.

²⁵Denna dag ska jag börja sätta skräck och fruktan för er på alla nationers ansikten under himlen. De kommer att höra rapporter om er och kommer att darra och vara i ångest på grund av er.”

²⁶Från Kedemots öken sände jag budbärare till Sihon, kungen av Heshbon, med fredliga ord och sade,

²⁷”Vi ber att få passera genom ditt land. Vi kommer att hålla oss på huvudvägen; vi kommer inte att vika av åt höger eller åt vänster.

²⁸Du kommer att sälja oss mat för pengar så att vi kan äta, och ge oss vatten för pengar så att vi kan dricka. Låt oss bara passera genom till fots—

²⁹precis som Esaus ättlingar i Seir och moabiterna i Ar tillät oss—tills vi går över Jordan in i det land som Herren vår Gud ger oss.”

³⁰Men Sihon, kungen av Heshbon, var inte villig att låta oss passera genom hans land; för Herren er Gud hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt, för att överlämna honom till er, som han är idag.

³¹Och Herren sade till mig, ”Se, jag har börjat överlämna Sihon och hans land till er. Börja nu erövra och ta hans land i besittning.”

³²Sihon kom då ut med allt sitt folk för att möta oss i strid vid Jahas.

³³Och Herren vår Gud överlämnade honom till oss, och vi besegrade honom med hans söner och allt hans folk.

³⁴Vid den tiden intog vi alla hans städer och förstörde fullständigt männen, kvinnorna och barnen i varje stad. Vi lämnade inga överlevande.

³⁵Vi tog endast boskapen och bytet från de städer vi hade intagit.

³⁶Från Aroer vid kanten av Arnon-dalen, och från staden i dalen, ända till Gilead, fanns det ingen stad som var för stark för oss. Herren vår Gud gav oss alla.

³⁷I lydnad mot Herrens vår Guds befallning, inkräktade ni inte på något av ammoniternas land, varken landet längs Jabboks lopp eller det runt städerna i bergen.