5 Moseboken 33

¹Detta är den välsignelse som Mose, Guds man, gav till israeliterna innan han gick bort.

²Han sade: “Herren kom från Sinai och grydde över dem från Seir; han strålade fram från berget Paran. Han kom med myriader av heliga; vid hans högra hand fanns blixtrande ljus för dem.

³Ja, det är han som älskar folket; alla de heliga är i hans hand. De följer i hans steg och tar av hans ord.

⁴Mose gav oss lagen, en egendom för Jakobs församling.

⁵Han var kung i Jeshurun när folkets ledare samlades, Israels stammar tillsammans.

⁶“Må Ruben leva och inte dö, och må hans folk inte bli få.”

⁷Och detta är vad han sade om Juda: “Hör, o Herre, Judas röst, och för honom till hans folk. Med sina egna händer kämpar han för dem, och må du vara en hjälp mot hans fiender.”

⁸Om Levi sade han: “Låt dina Tummim och Urim tillhöra din trogna tjänare, som du prövade vid Massa och med vilken du tvistade vid Meribas vatten.

⁹Han sade om sin far och mor, ‘Jag har ingen hänsyn till dem.’ Han erkände inte sina bröder eller brydde sig om sina egna barn, för de höll ditt ord och bevarade ditt förbund.

¹⁰De lär dina föreskrifter till Jakob och din lag till Israel. De offrar rökelse inför dig och hela brännoffer på ditt altare.

¹¹Välsigna hans styrka, o Herre, och var nöjd med hans händers verk. Slå ner dem som reser sig mot honom, hans fiender tills de inte reser sig mer.”

¹²Om Benjamin sade han: “Må Herrens älskade bo i trygghet vid honom, som skyddar honom hela dagen, och mellan hans axlar vilar han.”

¹³Om Josef sade han: “Må Herren välsigna hans land med den dyrbara daggen från himlen ovan och från de djupa vattnen som ligger nedanför;

¹⁴med den bästa avkastningen från solen och den finaste produkten av månaderna;

¹⁵med de utvalda gåvorna från de uråldriga bergen och överflödet av de eviga kullarna;

¹⁶med de bästa gåvorna från jorden och dess fullhet, och nåden från honom som bodde i den brinnande busken. Må dessa vila på Josefs huvud, på pannan av fursten bland hans bröder.

¹⁷I majestät är han som en förstfödd tjur; hans horn är vilda oxars horn. Med dem kommer han att stånga folken, ända till jordens ändar. Sådana är de tiotusen av Efraim, sådana är de tusen av Manasse.”

¹⁸Om Sebulon sade han: “Gläd dig, Sebulon, i din utgång, och du, Isaskar, i dina tält.

¹⁹De kommer att kalla folk till berget; där kommer de att offra rättfärdiga offer. De kommer att festa på havens överflöd och de skatter som är dolda i sanden.”

²⁰Om Gad sade han: “Välsignad är han som utvidgar Gads område! Gad bor där som ett lejon, rivande i arm och huvud.

²¹Han valde det bästa landet för sig själv; ledarens del hölls för honom. Han kom med folkets huvuden; han utförde Herrens rättvisa och hans föreskrifter med Israel.”

²²Om Dan sade han: “Dan är ett lejons unge, som hoppar ut från Bashan.”

²³Om Naftali sade han: “Naftali är överflödande med Herrens nåd och är full av hans välsignelse; han kommer att ta i besittning havet och södern.”

²⁴Om Aser sade han: “Mest välsignad av söner är Aser; må han bli favoriserad av sina bröder, och må han doppa sin fot i olja.

²⁵Dina portars bommar ska vara av järn och brons, och din styrka ska motsvara dina dagar.

²⁶“Det finns ingen som Gud i Jeshurun, som rider över himlarna till din hjälp och på molnen i sin majestät.

²⁷Den evige Guden är din tillflykt, och under dig är hans eviga armar. Han kommer att driva ut dina fiender framför dig och säga, ‘Övervinn dem!’

²⁸Så ska Israel bo i trygghet; Jakob ska bo säkert i ett land av säd och nytt vin, där himlarna droppar dagg.

²⁹Välsignad är du, Israel! Vem är som du, ett folk räddat av Herren? Han är din sköld och hjälpare och ditt härliga svärd. Dina fiender ska krypa för dig, och du ska trampa på deras höga platser.”