Predikaren 1

¹Orden av Läraren, ättling till David, härskare i Jerusalem.

²"Fullständig fåfänglighet," säger Läraren, "Fullständig fåfänglighet! Allting är meningslöst."

³Vad vinner människor av allt sitt arbete som de sliter med under solen?

⁴Generationer kommer och går, men jorden förblir oförändrad genom tiden.

⁵Solen går upp och solen går ner, och skyndar tillbaka till sin plats där den går upp igen.

⁶Vinden blåser mot söder och vänder mot norr; runt och runt går den, återvänder på sin bana.

⁷Alla floder rinner ut i havet, men havet blir aldrig fullt. Till den plats där floderna kommer ifrån, där återvänder de igen.

⁸Allt är tröttsamt, mer än man kan uttrycka. Ögat blir inte mätt av att se, inte heller örat fyllt av att höra.

⁹Det som har varit kommer att vara igen, och det som har gjorts kommer att göras igen; det finns inget nytt under solen.

¹⁰Finns det något om vilket man kan säga, "Se! Detta är något nytt"? Det har redan existerat i forna tider.

¹¹Det finns inget minne av det som varit, inte heller kommer det att finnas något minne av det som kommer att ske bland dem som kommer efter.

¹²Jag, Läraren, har tjänat som kung över Israel i Jerusalem.

¹³Jag tillämpade mitt sinne för att söka och utforska med visdom allt som görs under himlen. Det är en betungande uppgift Gud har gett människornas söner.

¹⁴Jag har sett allt som görs under solen; alla dessa är meningslösa och ett rent jagande efter vinden.

¹⁵Det som är krokigt kan inte göras rakt; det som saknas kan inte räknas.

¹⁶Jag sa till mig själv, "Se, jag har ökat i visdom mer än någon som har härskat över Jerusalem före mig; jag har upplevt en stor mängd visdom och kunskap."

¹⁷Sedan tillämpade jag mitt sinne för att känna visdom och även galenskap och dårskap, men jag lärde mig att även detta är ett jagande efter vinden.

¹⁸Ty med mycket visdom kommer mycket sorg; ju mer kunskap, desto mer smärta.