Predikaren 3

¹Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen:

²En tid att födas och en tid att dö, en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade,

³En tid att döda och en tid att läka, en tid att bryta ner och en tid att bygga upp,

⁴En tid att gråta och en tid att skratta, en tid att sörja och en tid att dansa,

⁵En tid att kasta bort stenar och en tid att samla stenar, en tid att ta i famn och en tid att avstå från famntag,

⁶En tid att söka och en tid att tappa bort, en tid att behålla och en tid att kasta bort,

⁷En tid att riva sönder och en tid att sy ihop, en tid att tiga och en tid att tala,

⁸En tid att älska och en tid att hata, en tid för krig och en tid för fred.

⁹Vad vinner arbetaren med sitt slit?

¹⁰Jag har sett den börda som Gud har lagt på människors barn att plåga sig med.

¹¹Allt har han gjort skönt i sin tid. Han har också lagt evigheten i människornas hjärtan, men ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut.

¹²Jag vet att det inte finns något bättre för dem än att glädja sig och göra gott i sitt liv.

¹³Och att varje människa äter och dricker och finner glädje i allt sitt arbete—detta är Guds gåva.

¹⁴Jag vet att allt Gud gör består för evigt; inget kan läggas till det och inget tas ifrån det. Gud gör så för att människorna ska frukta honom.

¹⁵Det som är har redan varit, och det som ska komma har också varit; och Gud kallar det förflutna till räkenskap.

¹⁶Jag såg också under solen: På rättens plats fanns ondska, och på rättfärdighetens plats fanns ondska.

¹⁷Jag sade i mitt hjärta: "Gud ska döma både rättfärdiga och ogudaktiga, för det finns en tid för varje sak och varje gärning."

¹⁸Jag sade i mitt hjärta om människors barn: "Gud prövar dem för att de ska se att de är som djuren."

¹⁹För människornas barn har samma öde som djuren: Som den ene dör, så dör också den andre. De har alla samma livsande; människan har ingen fördel framför djuren. Allt är fåfänglighet.

²⁰Alla går till samma plats; alla är av stoft, och alla vänder åter till stoft.

²¹Vem kan veta om människans ande stiger uppåt och om djurens ande far ner i jorden?

²²Så jag såg att det inte finns något bättre än att människan gläder sig i sitt arbete, för det är hennes lott. Vem kan föra henne att se vad som ska ske efter henne?