2 Moseboken 33

¹Sedan instruerade Herren Mose: “Avfärda härifrån, du och folket du har fört upp från Egypten, och gå till det land jag lovade att ge till Abraham, Isak och Jakob, och sade: 'Jag ska ge det till dina ättlingar.'

²Jag ska sända en ängel framför dig och fördriva kanaanéerna, amoréerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna.

³Gå upp till ett land som flödar av mjölk och honung; dock kommer jag inte att följa med dig, för du är ett styvnackat folk, och jag skulle kunna förgöra dig på vägen.”

⁴När folket hörde dessa oroande ord, sörjde de, och ingen smyckade sig med smycken.

⁵För Herren hade instruerat Mose: “Säg till israeliterna, 'Ni är ett styvnackat folk. Om jag skulle följa med er ens för ett ögonblick, skulle jag kunna förgöra er. Ta därför av er smyckena så att jag kan bestämma vad jag ska göra med er.'”

⁶Så avklädde sig israeliterna sina smycken från och med berget Horeb.

⁷Mose brukade ta ett tält och slå upp det utanför lägret, på ett visst avstånd, och han kallade det “mötestältet.” Den som sökte Herren gick ut till mötestältet, som låg utanför lägret.

⁸Varje gång Mose gick till tältet, reste sig alla människor och stod vid ingångarna till sina tält och såg efter Mose tills han gick in i tältet.

⁹När Mose gick in i tältet, sänkte sig molnstoden och stannade vid ingången, och Herren talade med Mose.

¹⁰När folket såg molnstoden stå vid tältets ingång, reste de sig alla och tillbad, var och en vid ingången till sitt tält.

¹¹Herren talade med Mose ansikte mot ansikte, som en man talar med sin vän. Sedan återvände Mose till lägret, men hans unge tjänare Josua, Nuns son, lämnade inte tältet.

¹²Mose sade till Herren: “Du har instruerat mig, 'Led detta folk,' men Du har inte avslöjat vem Du ska sända med mig. Du har sagt, 'Jag känner dig vid namn och du har funnit nåd inför mig.'

¹³Om jag verkligen har funnit nåd inför Dina ögon, lär mig Dina vägar så att jag kan känna Dig och fortsätta att finna nåd inför Dig. Kom ihåg att detta folk är Ditt folk.”

¹⁴Herren svarade, “Min närvaro ska gå med dig, och jag ska ge dig vila.”

¹⁵Mose svarade, “Om Din närvaro inte följer med oss, låt oss inte lämna denna plats.

¹⁶För hur ska det bli känt att jag har funnit nåd inför Dina ögon, jag och Ditt folk, om Du inte följer med oss? Vad annat ska skilja mig och Ditt folk från alla andra folk på jorden?”

¹⁷Herren sade till Mose, “Jag ska också göra detta som du har begärt, för du har funnit nåd inför Mina ögon, och jag känner dig vid namn.”

¹⁸Mose sade då, “Visa mig Din härlighet, jag ber.”

¹⁹Och Herren sade, “Jag ska låta all Min godhet gå förbi dig, och jag ska utropa Herrens namn inför dig. Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot, och jag ska visa medkänsla mot den jag visar medkänsla.”

²⁰Men Han sade, “Du kan inte se Mitt ansikte, för ingen kan se Mig och leva.”

²¹Herren fortsatte, “Det finns en plats nära Mig där du kan stå på en klippa.

²²När Min härlighet går förbi, ska jag ställa dig i en klippskreva och täcka dig med Min hand tills jag har gått förbi.

²³Sedan ska jag ta bort Min hand och du ska se Min rygg; men Mitt ansikte får inte ses.”