2 Moseboken 8

¹Sedan talade Herren till Mose: "Gå till farao och säg till honom: 'Så säger Herren: Släpp mitt folk, så att de kan tjäna mig.

²Men om du vägrar att släppa dem, kommer jag att sända en plåga av grodor över hela ditt land.

³Nilen kommer att vimla av grodor, som kommer att komma upp och gå in i ditt palats, ditt sovrum och din säng, och in i dina tjänares och ditt folks hus, och in i dina ugnar och baktråg.

⁴Grodorna kommer att invadera dig, ditt folk och alla dina tjänare.'"

⁵Sedan sade Herren till Mose: "Instruera Aron: 'Räck ut din hand med din stav över floderna, bäckarna och dammarna, och låt grodor komma upp över Egyptens land.'"

⁶Så Aron räckte ut sin hand över Egyptens vatten, och grodor kom upp och täckte landet.

⁷Men trollkarlarna gjorde detsamma med sina hemliga konster och lät grodor komma upp över Egyptens land.

⁸Farao kallade på Mose och Aron och sade: "Be till Herren att ta bort grodorna från mig och mitt folk, så ska jag släppa ditt folk för att offra till Herren."

⁹Mose sade till farao: "Jag lämnar åt dig äran att bestämma när jag ska be för dig, dina tjänare och ditt folk, så att grodorna tas bort från dig och dina hus, och bara lämnas kvar i Nilen."

¹⁰Farao svarade: "I morgon." Mose sade: "Det ska bli som du säger, så att du ska veta att det inte finns någon som Herren vår Gud.

¹¹Grodorna ska lämna dig, dina hus, dina tjänare och ditt folk; de ska bara finnas kvar i Nilen."

¹²Efter att Mose och Aron hade lämnat farao, ropade Mose till Herren angående grodorna som han hade sänd över farao.

¹³Och Herren gjorde som Mose hade bett. Grodorna dog i husen, på gårdarna och på fälten.

¹⁴De samlades i högar, och landet stank av dem.

¹⁵Men när farao såg att det blev lättnad, förhärdade han sitt hjärta och lyssnade inte på Mose och Aron, precis som Herren hade sagt.

¹⁶Sedan sade Herren till Mose: "Säg till Aron: 'Räck ut din stav och slå markens stoft,' och det ska bli myggor över hela Egyptens land."

¹⁷De gjorde detta, och när Aron räckte ut sin hand med staven och slog markens stoft, kom myggor över människor och djur. Allt stoft över hela Egyptens land blev myggor.

¹⁸Trollkarlarna försökte frambringa myggor med sina hemliga konster, men de kunde inte. Det fanns myggor överallt på människor och djur.

¹⁹Trollkarlarna sade till farao: "Detta är Guds verk." Men faraos hjärta var hårt, och han ville inte lyssna, precis som Herren hade sagt.

²⁰Sedan sade Herren till Mose: "Stig upp tidigt på morgonen och möt farao när han går till floden och säg till honom: 'Så säger Herren: Släpp mitt folk, så att de kan tjäna mig.

²¹Om du vägrar att släppa mitt folk, kommer jag att sända svärmar av flugor över dig, dina tjänare, ditt folk och in i dina hus. Egyptiernas hus kommer att vara fulla av flugor, och även marken kommer att täckas av dem.

²²Men den dagen ska jag avskilja landet Goshen, där mitt folk bor, så att inga svärmar av flugor ska finnas där, så att du ska veta att jag, Herren, är i detta land.

²³Jag ska visa en skillnad mellan mitt folk och ditt folk. Detta tecken ska ske i morgon.'"

²⁴Och Herren gjorde så. Täta svärmar av flugor kom in i faraos palats och in i hans tjänares hus; över hela Egypten blev landet förstört av flugorna.

²⁵Då kallade farao på Mose och Aron och sade: "Gå, offra till er Gud här i detta land."

²⁶Men Mose sade: "Det skulle inte vara rätt. De offer vi ger Herren vår Gud skulle vara avskyvärda för egyptierna. Om vi offrar sådant som är avskyvärt i deras ögon, kommer de inte att stena oss?

²⁷Vi måste ta en tre dagars resa ut i öknen för att offra till Herren vår Gud, som han har befallt oss."

²⁸Farao sade: "Jag tillåter er att gå och offra till Herren er Gud i öknen, men ni får inte gå för långt. Be nu för mig."

²⁹Mose svarade: "Så snart jag lämnar dig, ska jag be till Herren, och i morgon ska flugorna lämna farao, hans tjänare och hans folk. Men låt farao vara säker på att inte handla bedrägligt igen genom att inte låta folket gå och offra till Herren."

³⁰Mose lämnade sedan farao och bad till Herren,

³¹och Herren gjorde som Mose bad. Flugorna lämnade farao, hans tjänare och hans folk; inte en fluga fanns kvar.

³²Ändå förhärdade farao sitt hjärta en gång till, och han lät inte folket gå.