Hesekiel 11

¹Anden lyfte mig upp och förde mig till östra porten av Herrens hus, som vetter mot öster. Där, vid ingången till porten, var tjugofem män, och bland dem lade jag märke till Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, folkets ledare.

²Han sade till mig: "Människoson, dessa är de män som smider onda planer och ger onda råd i denna stad.

³De säger, 'Är det inte dags att bygga hus? Denna stad är grytan, och vi är köttet i den.'

⁴Så tala profetior mot dem; profetera, människoson."

⁵Sedan kom Herrens Ande över mig, och Han instruerade mig att säga: "Detta säger Herren: Detta är vad ni tänker, Israels hus, men jag känner era tankar.

⁶Ni har dödat många i denna stad och fyllt dess gator med döda.

⁷Därför säger Herren, Herren: De kroppar ni har lagt i staden är köttet och denna stad är grytan, men jag ska föra er ut ur den.

⁸Ni fruktar svärdet, och svärdet är vad jag ska föra över er, säger Herren, Herren.

⁹Jag ska föra er ut ur staden och överlämna er till främlingar, och verkställa domar mot er.

¹⁰Ni ska falla för svärdet, och jag ska döma er vid Israels gränser. Då ska ni veta att jag är Herren.

¹¹Denna stad ska inte vara en gryta för er, och ni ska inte vara köttet i den; jag ska döma er vid Israels gränser.

¹²Och ni ska veta att jag är Herren, för ni har inte följt mina stadgar eller hållit mina lagar utan har anpassat er till nationernas seder runt omkring er."

¹³Medan jag profeterade dog Pelatja, Benajas son. Jag föll ner med ansiktet mot marken och ropade högt, "Ack, Herre, Herre! Ska du fullständigt förgöra Israels kvarleva?"

¹⁴Sedan nådde ett budskap från Herren mig:

¹⁵"Människoson, dina bröder, dina släktingar, dina medfångar, och hela Israels hus, alla dem, är de som Jerusalems invånare har sagt, 'Håll er borta från Herren; detta land har getts till oss som vår egendom.'

¹⁶Därför säg: 'Detta säger Herren, Herren: Även om jag har skickat dem långt bort bland nationerna och skingrat dem bland länderna, har jag varit en helgedom för dem en liten stund i de länder där de har gått.'

¹⁷Därför säg: 'Detta säger Herren, Herren: Jag ska samla er från folken och föra er tillbaka från de länder där ni har blivit skingrade, och jag ska ge er Israels land.'

¹⁸När de återvänder, ska de avlägsna alla dess avskyvärda ting och styggelser.

¹⁹Jag ska ge dem ett enat hjärta och sätta en ny ande inom dem; jag ska ta bort deras stenhjärta och ge dem ett hjärta av kött.

²⁰Då ska de följa mina stadgar och vara noga med att hålla mina förordningar. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.

²¹Men för dem vars hjärtan följer deras avskyvärda ting och styggelser, ska jag låta deras beteende falla tillbaka på deras egna huvuden, säger Herren, Herren."

²²I det ögonblicket sträckte keruberna, med hjulen bredvid dem, ut sina vingar, och Israels Guds härlighet var ovanför dem.

²³Herrens härlighet steg upp från staden och stod över berget öster om den.

²⁴Anden lyfte mig upp och förde mig till de landsflyktiga i Kaldeen, i synen given av Guds Ande. Sedan försvann synen jag hade sett från mig,

²⁵och jag berättade för de landsflyktiga allt som Herren hade uppenbarat.