Hesekiel 20

¹I det sjunde året, i den femte månaden på den tionde dagen, kom några av de äldste i Israel för att söka Herren, och de satte sig framför mig.

²Då kom Herrens budskap till mig och sade:

³"Människoson, tala till Israels äldste och säg till dem: 'Så säger Herren Gud: Har ni kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, förklarar Herren Gud, jag ska inte låta er fråga mig.'

⁴"Vill du döma dem, människoson? Gör dem kända med deras förfäders vidrigheter.

⁵och säg till dem: 'Så säger Herren Gud: Den dag jag valde Israel, svor jag till Jakobs ättlingar och uppenbarade mig för dem i Egypten och sade: "Jag är Herren er Gud."

⁶Den dagen svor jag att föra dem ut ur Egypten till ett land jag hade utvalt åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder.

⁷Och jag sade till dem: "Var och en av er, kasta bort de avskyvärda ting era ögon frossar i, och orena er inte med Egyptens avgudar. Jag är Herren er Gud."

⁸Men de gjorde uppror mot mig och ville inte lyssna; de kastade inte bort de avskyvärda ting deras ögon frossade i, och de övergav inte Egyptens avgudar. Så jag beslöt att utgjuta min vrede över dem och släppa lös min vrede mot dem i Egypten.

⁹Men för mitt namns skull handlade jag för att förhindra att det blev vanhelgat inför de nationer bland vilka de bodde, och inför vilka jag hade uppenbarat mig för israeliterna.

¹⁰Så jag förde dem ut ur Egypten och ledde dem in i öknen.

¹¹Jag gav dem mina stadgar och informerade dem om mina förordningar, genom vilka en människa ska leva om de lyder dem.

¹²Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan oss, så att de skulle veta att jag, Herren, helgar dem.

¹³Ändå gjorde Israels hus uppror mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar och förkastade mina förordningar—genom vilka en människa ska leva om de lyder dem—och de vanhelgade mina sabbater mycket. Så jag beslöt att utgjuta min vrede över dem i öknen, för att förgöra dem.

¹⁴Men jag handlade för mitt namns skull, för att förhindra att det blev vanhelgat inför de nationer inför vilka jag hade fört dem ut.

¹⁵Även svor jag till dem i öknen att jag inte skulle föra dem in i det land jag hade gett dem—ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder—

¹⁶eftersom de förkastade mina förordningar, inte följde mina stadgar, och vanhelgade mina sabbater, för deras hjärtan var hängivna deras avgudar.

¹⁷Ändå såg jag på dem med medlidande och förgjorde dem inte eller förde dem till undergång i öknen.

¹⁸Jag sade till deras barn i öknen: "Följ inte era föräldrars stadgar eller håll deras förordningar eller orena er med deras avgudar.

¹⁹Jag är Herren er Gud; följ mina stadgar och var noga med att hålla mina förordningar.

²⁰Helga mina sabbater, och de ska vara ett tecken mellan oss, så att ni vet att jag är Herren er Gud."

²¹Men barnen gjorde uppror mot mig: de följde inte mina stadgar, och de var inte noga med att hålla mina förordningar, genom vilka en människa ska leva om de lyder dem, och de vanhelgade mina sabbater. Så jag beslöt att utgjuta min vrede över dem och släppa lös min vrede mot dem i öknen.

²²Men jag drog tillbaka min hand och handlade för mitt namns skull, för att förhindra att det blev vanhelgat inför de nationer inför vilka jag hade fört dem ut.

²³Även svor jag till dem i öknen att jag skulle sprida dem bland nationerna och skingra dem genom länderna,

²⁴eftersom de inte hade lytt mina förordningar utan hade förkastat mina stadgar och vanhelgat mina sabbater, och deras ögon lystet efter deras föräldrars avgudar.

²⁵Så jag tillät dem att följa stadgar som inte var fördelaktiga och förordningar genom vilka de inte kunde blomstra;

²⁶Jag lät dem bli orenade genom sina gåvor—offret av varje förstfödd—så att de skulle fyllas med skräck så att de skulle veta att jag är Herren.'

²⁷"Därför, människoson, tala till Israels hus och säg till dem: 'Så säger Herren Gud: I detta också hädade era förfäder mig genom att vara trolösa mot mig:

²⁸När jag förde dem in i det land jag hade svurit att ge dem, såg de varje hög kulle och lövträd, och där offrade de sina offer och presenterade sina provocerande offer. Där gjorde de sin lugnande doft och hällde ut sina dryckesoffer.

²⁹Då sade jag till dem: Vad är denna upphöjda plats ni går till?'" (Den kallas Bamah till denna dag.)

³⁰"Säg därför till Israels hus: 'Så säger Herren Gud: Ska ni orena er på era förfäders sätt och följa deras avskyvärda ting?

³¹När ni erbjuder era gåvor, när ni låter era barn gå genom elden, fortsätter ni att orena er med alla era avgudar till denna dag. Ska jag bli tillfrågad av er, Israels hus? Så sant jag lever, förklarar Herren Gud, jag ska inte bli tillfrågad av er.

³²Och vad ni än har i åtanke kommer aldrig att hända, när ni säger, "Vi ska vara som nationerna, som världens folk, tjäna trä och sten."

³³Så sant jag lever, förklarar Herren Gud, med en mäktig hand och en utsträckt arm och med utgjuten vrede, ska jag regera över er.

³⁴Jag ska föra er ut från folken och samla er från de länder där ni har blivit skingrade, med en mäktig hand och en utsträckt arm och med utgjuten vrede.

³⁵Jag ska föra er in i nationernas öken, och där ska jag träda i dom med er direkt.

³⁶Som jag dömde era förfäder i Egyptens öken, så ska jag döma er, förklarar Herren Gud.

³⁷Jag ska låta er passera under herdestaven, och jag ska föra er in i förbundets band.

³⁸Jag ska rensa bort från er rebellerna och de som gör uppror mot mig. Även om jag ska föra dem ut ur det land där de bor, ska de inte komma in i Israels land. Då ska ni veta att jag är Herren.

³⁹"Vad gäller er, Israels hus, så säger Herren Gud: Gå, tjäna var och en era avgudar; men senare ska ni säkert lyssna på mig, och mitt heliga namn ska ni inte längre vanhelga med era gåvor och avgudar.

⁴⁰För på mitt heliga berg, Israels höga berg, förklarar Herren Gud, där ska hela Israels hus tjäna mig i landet; där ska jag ta emot dem och där ska jag kräva era offer och de bästa av era gåvor, med alla era heliga ting.

⁴¹Som en lugnande doft ska jag ta emot er när jag för er ut från folken och samlar er från de länder där ni är skingrade, och jag ska visa mig vara helig bland er inför nationernas åsyn.

⁴²Då ska ni veta att jag är Herren, när jag för er in i Israels land, det land jag hade svurit att ge till era förfäder.

⁴³Där ska ni minnas era vägar och alla de gärningar genom vilka ni har orenat er, och ni ska avsky er själva för alla de onda ni har begått.

⁴⁴Ni ska veta att jag är Herren, när jag har handlat med er för mitt namns skull, inte enligt era onda vägar eller era korrupta gärningar, Israels hus, förklarar Herren Gud.'"

⁴⁵Då kom Herrens budskap till mig och sade:

⁴⁶"Människoson, vänd ditt ansikte mot söder; predika mot söder och profetera mot Negevs skogsland.

⁴⁷Säg till Negevs skog: 'Hör Herrens ord. Så säger Herren Gud: Se, jag är på väg att tända en eld i dig, och den ska förtära varje grönskande träd och varje torrt träd; den flammande elden ska inte släckas, och varje ansikte från söder till norr ska brännas av den.

⁴⁸Och hela mänskligheten ska se att jag, Herren, har tänt den; den ska inte släckas.'"

⁴⁹Då sade jag, "Åh, Herre Gud! De säger om mig, 'Talar han inte bara i liknelser?'"