Hesekiel 22

¹Herrens budskap kom till mig, och det löd:

²"Du människobarn, vill du döma, vill du döma blodsstaden? Då ska du låta henne veta alla hennes vidrigheter.

³Och säg: 'Så säger Herren Gud: En stad som drar olycka över sig själv genom att utgjuta blod i sitt mitt och orenar sig med avgudar, i strid med sitt eget bästa.

⁴Du har blivit skyldig genom det blod du har utgjutit och orenad genom de avgudar du har gjort. Du har fört dina dagar nära och har kommit till slutet av dina år. Därför ska jag göra dig till en vanära för folken och ett åtlöje för alla länder.

⁵De som är nära och de som är långt borta ska håna dig, du stad med dåligt rykte, full av oro.

⁶"Se hur var och en av Israels furstar inom dig använder sin makt för att utgjuta blod.

⁷Hos dig har de behandlat far och mor med förakt; de har förtryckt främlingen och misshandlat den faderlöse och änkan.

⁸Du har visat förakt för de heliga tingen och kränkt mina sabbater.

⁹Hos dig finns förtalare som är inställda på att utgjuta blod; hos dig finns de som äter vid bergens helgedomar och begår skamliga handlingar.

¹⁰Hos dig finns de som blottar sin fars nakenhet; hos dig finns de som kränker kvinnor under deras menstruation, när de är ceremoniellt orena.

¹¹Hos dig begår en man en styggelse med sin grannes hustru, en annan skändar sin svärdotter, och en annan kränker sin syster, sin egen fars dotter.

¹²Hos dig finns människor som tar mutor för att begå våld; du tar ränta och gör vinst på de fattiga. Du pressar orättfärdig vinst från dina grannar. Och du har glömt mig, säger Herren Gud.

¹³"Se, jag ska slå ihop mina händer över din oärliga vinst och blodet som utgjutits i ditt mitt.

¹⁴Kommer ditt hjärta att uthärda, eller kommer dina händer att vara starka under de dagar jag hanterar dig? Jag, Herren, har talat och ska agera.

¹⁵Jag ska sprida dig bland folken och skingra dig genom länderna; och jag ska rena dig från din orenhet.

¹⁶När du har blivit orenad inför folken, ska du veta att jag är Herren.'"

¹⁷Sedan kom Herrens budskap till mig, och det löd:

¹⁸"Du människobarn, Israels hus har blivit slagg för mig; alla är de brons, tenn, järn och bly kvar i ugnen. De är bara slagget av silver.

¹⁹Därför säger Herren Gud så: 'Eftersom ni alla har blivit slagg, ska jag samla er mitt i Jerusalem.

²⁰Som silver, brons, järn, bly och tenn samlas i en ugn för att smältas med en eldstorm, så ska jag samla er i min vrede och ilska och sätta er inne i staden och smälta er.

²¹Jag ska samla er och blåsa på er med min vredes eld, och ni ska smältas inne i henne.

²²Precis som silver smälts i en ugn, så ska ni smältas inne i henne, och ni ska inse att jag, Herren, har utgjutit min vrede över er.'"

²³Åter kom Herrens budskap till mig, och det löd:

²⁴"Du människobarn, säg till landet: 'Du är ett land som inte har blivit renat eller fått regn på vredens dag.'

²⁵Det finns en sammansvärjning av hennes furstar inom henne som ett rytande lejon som sliter sitt byte; de slukar liv, tar skatter och dyrbara ting och gör många änkor inom henne.

²⁶Hennes präster har gjort våld på min lag och vanhelgat mina heliga ting; de skiljer inte mellan det heliga och det vanliga; de har inte lärt ut skillnaden mellan det orena och det rena; och de har blundat för att hålla mina sabbater, så att jag vanhelgas bland dem.

²⁷Hennes ämbetsmän inom henne är som vargar som sliter sitt byte; de utgjuter blod och förstör liv för att göra oärlig vinst.

²⁸Hennes profeter täcker över dessa gärningar för dem med falska syner och bedrägliga spådomar. De påstår, 'Så säger Herren Gud'—när Herren inte har talat.

²⁹Landets folk ägnar sig åt utpressning och begår rån; de förtrycker de fattiga och behövande och misshandlar främlingen, och förnekar dem rättvisa.

³⁰Jag sökte efter någon bland dem som skulle bygga upp muren och stå inför mig i gapet för landets skull så att jag inte skulle behöva förstöra det, men jag fann ingen.

³¹Därför ska jag utgjuta min vrede över dem och förtära dem med min brinnande ilska, och låta allt de har gjort falla tillbaka på deras egna huvuden, säger Herren Gud."