Hesekiel 6

¹Herrens budskap nådde mig:

²"Människobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg och profetera mot dem.

³Säg: 'Israels berg, hör Herrens suveräne ord. Så säger Herren, Herren, till bergen och kullarna, till ravinerna och dalarna: Se, jag ska föra ett svärd mot er, och jag ska förstöra era offerhöjder.

⁴Era altaren ska bli ödelagda och era rökelsealtaren ska krossas; jag ska låta era slagna falla framför era avgudar.

⁵Jag ska lägga israeliternas lik framför deras avgudar, och jag ska sprida era ben runt era altaren.

⁶Var ni än bor ska era städer bli ruiner och era offerhöjder ödelagda, så att era altaren ligger i ruiner och blir förstörda, era avgudar krossas och upphör, era rökelsealtaren ska huggas ner, och era verk utplånas.

⁷De slagna ska falla bland er, och ni ska förstå att jag är Herren.

⁸"'Men jag ska lämna kvar en rest, för några av er ska undkomma svärdet när ni blir skingrade bland folken.

⁹Sedan, bland de nationer där de har blivit bortförda, ska de som undkommer minnas mig—hur jag blev bedrövad av deras otrogna hjärtan som vände sig bort från mig, och av deras ögon som lystet såg på deras avgudar. De ska avsky sig själva för det onda de har gjort och för alla sina avskyvärda handlingar.

¹⁰Och de ska veta att jag är Herren; jag talade inte förgäves när jag sa att jag skulle föra denna olycka över dem.

¹¹"'Så säger Herren, Herren: Klappa händerna, stampa med fötterna och ropa "Ack!" på grund av alla de onda avskyvärdheterna i Israels hus, för de ska falla för svärd, svält och pest.

¹²De som är långt borta ska dö av pest, de som är nära ska falla för svärd, och de som överlever och skonas ska dö av svält. Så ska jag utgjuta min vrede över dem.

¹³Och ni ska veta att jag är Herren, när deras slagna ligger bland deras avgudar runt deras altaren, på varje hög kulle och på alla bergstoppar, under varje utbredd träd och varje lövbeklädd ek—de platser där de offrade väldoftande rökelse till alla sina avgudar.

¹⁴Jag ska sträcka ut min hand mot dem och göra landet till en öde ödemark från öknen till Dibla—var de än bor. Då ska de veta att jag är Herren.'"