Galaterbrevet 2

¹Efter fjorton år gick jag åter upp till Jerusalem med Barnabas och tog även Titus med mig.

²Jag gick upp på grund av en uppenbarelse och lade fram för dem av hög anseende det evangelium som jag predikar bland hedningarna, och det gjorde jag privat, för att försäkra mig om att jag inte sprang eller hade sprungit förgäves.

³Ändå blev inte ens Titus, som var med mig och är grek, tvingad att omskära sig.

⁴Denna fråga uppstod på grund av falska bröder som hade infiltrerat vår grupp för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus, med avsikt att föra oss tillbaka till slaveri.

⁵Vi gav inte efter för dem ens för ett ögonblick, så att evangeliets sanning skulle förbli hos er.

⁶När det gäller dem av hög anseende—vad de än var gör ingen skillnad för mig; Gud visar ingen partiskhet—de lade inget till mitt budskap.

⁷Istället erkände de att jag hade fått ansvaret att dela evangeliet med de oomskurna, precis som Petrus med de omskurna.

⁸För samma Gud som verkade genom Petrus som apostel för de omskurna verkade också i mig för hedningarna.

⁹När de erkände den nåd som hade getts mig, räckte Jakob, Kefas och Johannes, ansedda som pelare, mig och Barnabas handen till gemenskap, och kom överens om att vi skulle gå till hedningarna och de till de omskurna.

¹⁰De bad oss bara att komma ihåg de fattiga, vilket jag också ivrigt ville göra.

¹¹Men när Kefas kom till Antiochia, talade jag öppet till honom, för han hade klart fel.

¹²Innan vissa män kom från Jakob brukade han äta med hedningarna. Men när de kom, drog han sig tillbaka och avskilde sig, av rädsla för dem från omskärelsens grupp.

¹³De andra judarna följde honom i denna hyckleri, så mycket att även Barnabas blev vilseledd av deras hyckleri.

¹⁴När jag såg att de inte handlade i enlighet med evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför dem alla: "Om du som är jude lever som en hedning och inte som en jude, hur kan du då tvinga hedningarna att följa judiska seder?"

¹⁵"Vi är judar av födsel och inte syndiga hedningar;

¹⁶ändå vet vi att en människa inte blir rättfärdig genom lagens gärningar, utan genom tro på Jesus Kristus. Så vi har också trott på Kristus Jesus, för att vi skulle bli rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom lagens gärningar, eftersom ingen blir rättfärdig genom lagens gärningar.

¹⁷Men om vi, medan vi söker att bli rättfärdiga i Kristus, själva befinns vara syndare, är då Kristus en främjare av synd? Absolut inte!

¹⁸Om jag återuppbygger det jag har rivit ner, visar jag mig själv vara en överträdare.

¹⁹För genom lagen har jag dött från lagen, för att jag skulle leva för Gud.

²⁰Jag har blivit korsfäst med Kristus, och det är inte längre jag som lever, utan Kristus lever i mig. Det liv jag nu lever i kroppen, lever jag i tro på Guds Son, som älskade mig och gav sig själv för mig.

²¹Jag sätter inte Guds nåd åt sidan, för om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då dog Kristus förgäves.