1 Moseboken 12

¹Herren sade till Abram: "Lämna ditt land, dina släktingar och din fars hus, och gå till det land som jag ska visa dig.

²Jag ska göra dig till ett stort folk, och jag ska välsigna dig. Jag ska göra ditt namn berömt, och du ska bli en välsignelse.

³Jag ska välsigna dem som välsignar dig, och den som förbannar dig ska jag förbanna; och genom dig ska alla släkter på jorden bli välsignade."

⁴Så Abram gav sig iväg som Herren hade instruerat honom, och Lot följde med honom. Abram var sjuttiofem år gammal när han lämnade Haran.

⁵Han tog sin hustru Sarai, sin brorson Lot, alla deras ägodelar de hade samlat, och de människor de hade förvärvat i Haran, och de gav sig av mot Kanaan. När de kom fram till Kanaan,

⁶vandrade Abram genom landet till platsen vid den stora terebinten i More vid Shekem. Vid den tiden bodde kananéerna i landet.

⁷Herren uppenbarade sig för Abram och sade: "Åt dina efterkommande ska jag ge detta land." Så han byggde där ett altare åt Herren, som hade uppenbarat sig för honom.

⁸Därifrån flyttade han till bergsbygden öster om Betel och slog upp sitt tält, med Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade Herrens namn.

⁹Sedan bröt Abram upp och fortsatte sin resa mot Negev.

¹⁰Det blev hungersnöd i landet, så Abram gick ner till Egypten för att bo där en tid, eftersom hungersnöden var svår.

¹¹När han var på väg in i Egypten, sade han till sin hustru Sarai: "Jag vet att du är en vacker kvinna.

¹²När egyptierna ser dig, kommer de att säga: 'Detta är hans hustru.' Då kommer de att döda mig men låta dig leva.

¹³Säg därför att du är min syster, så att jag blir väl behandlad för din skull och mitt liv blir skonat tack vare dig."

¹⁴När Abram kom in i Egypten, såg egyptierna att Sarai var mycket vacker.

¹⁵Faraos tjänstemän såg henne och prisade henne inför farao, och hon togs in i hans palats.

¹⁶Han behandlade Abram väl för hennes skull, och Abram fick får, oxar, åsnor, manliga och kvinnliga tjänare, åsninnor och kameler.

¹⁷Men Herren plågade farao och hans hushåll med svåra plågor på grund av Sarai, Abrams hustru.

¹⁸Så farao kallade Abram till sig och sade: "Vad har du gjort mot mig? Varför berättade du inte för mig att hon var din hustru?

¹⁹Varför sade du: 'Hon är min syster,' så att jag tog henne till min hustru? Här är nu din hustru. Ta henne och gå!"

²⁰Farao gav sina män order om Abram, och de skickade iväg honom med hans hustru och allt han ägde.