1 Moseboken 24

¹Abraham var nu gammal, långt framskriden i åren, och Herren hade välsignat honom i alla avseenden.

²Abraham sade till den äldste tjänaren i sitt hus, som förvaltade allt han ägde: "Lägg din hand under min länd,

³och jag skall låta dig svära vid Herren, himlens Gud och jordens Gud, att du inte skall välja en hustru åt min son bland kananeernas döttrar, bland vilka jag bor;

⁴utan du skall gå till mitt hemland och till min släkt och hämta en hustru åt min son Isak."

⁵Tjänaren frågade honom: "Tänk om kvinnan inte vill följa med mig till detta land? Skall jag då föra din son tillbaka till det land du kom ifrån?"

⁶"Se till att du inte för min son tillbaka dit," svarade Abraham.

⁷"Herren, himlens Gud, som förde mig bort från min fars hus och från mitt hemland, och som talade till mig och svor till mig och sade: 'Åt dina efterkommande skall jag ge detta land'—Han skall sända sin ängel framför dig, och du skall hämta en hustru åt min son därifrån.

⁸Men om kvinnan inte vill följa dig, då är du fri från denna ed av mig; för bara inte min son tillbaka dit."

⁹Så lade tjänaren sin hand under sin herre Abrahams länd och svor en ed till honom angående denna sak.

¹⁰Sedan tog tjänaren tio av sin herres kameler och gav sig av, och han tog med sig en mängd goda saker från sin herre. Han begav sig till Mesopotamien, till Nahors stad.

¹¹Han lät kamelerna lägga sig utanför staden vid vattenbrunnen på kvällen, den tid då kvinnorna brukar gå ut för att hämta vatten.

¹²Och han bad: "Herre, min herre Abrahams Gud, låt mig lyckas idag och visa nåd mot min herre Abraham.

¹³Se, jag står vid källan, och stadens döttrar kommer ut för att hämta vatten.

¹⁴Låt det vara så att den unga kvinna till vilken jag säger: 'Sänk ner din kruka så att jag får dricka,' och som svarar: 'Drick, och jag skall också vattna dina kameler'—låt henne vara den du har bestämt för din tjänare Isak. Genom detta skall jag veta att du har visat nåd mot min herre."

¹⁵Innan han hade slutat be, kom Rebecka ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel, son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru.

¹⁶Den unga kvinnan var mycket vacker, en jungfru; ingen man hade legat med henne. Hon gick ner till källan, fyllde sin kruka och kom upp.

¹⁷Tjänaren skyndade sig fram till henne och sade: "Ge mig lite vatten från din kruka."

¹⁸"Drick, min herre," sade hon och sänkte snabbt sin kruka till sina händer och gav honom att dricka.

¹⁹När hon hade gett honom att dricka, sade hon: "Jag skall också hämta vatten åt dina kameler tills de har druckit färdigt."

²⁰Så hon tömde snabbt sin kruka i tråget, sprang tillbaka till brunnen för att hämta mer vatten och hämtade tillräckligt för alla hans kameler.

²¹Mannen iakttog henne noga i tystnad för att se om Herren hade låtit hans resa lyckas eller inte.

²²När kamelerna hade druckit färdigt, tog mannen fram en guldring som vägde en halv sikel och två guldarmband som vägde tio siklar.

²³Sedan frågade han: "Vems dotter är du? Berätta för mig, finns det plats i din fars hus för oss att stanna över natten?"

²⁴Hon svarade: "Jag är dotter till Betuel, den son som Milka födde åt Nahor."

²⁵Och hon tillade: "Vi har gott om halm och foder, samt plats att övernatta."

²⁶Då knäböjde mannen och tillbad Herren,

²⁷och sade: "Välsignad vare Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har övergivit sin nåd och trofasthet mot min herre. När det gäller mig, har Herren lett mig på vägen till min herres släktingars hus."

²⁸Den unga kvinnan sprang och berättade för sin mors hushåll om dessa saker.

²⁹Nu hade Rebecka en bror som hette Laban, och han sprang ut till mannen vid källan.

³⁰Så snart han såg ringen i sin systers näsa och armbanden på hennes armar, och hörde Rebeckas berättelse om vad mannen hade sagt till henne, gick han ut till mannen och fann honom stående vid kamelerna nära källan.

³¹"Kom, du som är välsignad av Herren," sade han. "Varför står du här ute? Jag har ordnat huset och en plats för kamelerna."

³²Så mannen gick till huset, och kamelerna blev avlastade. Halm och foder fördes fram till kamelerna, och vatten för att tvätta hans fötter och fötterna på de män som var med honom.

³³Mat sattes fram för honom, men han sade: "Jag skall inte äta förrän jag har berättat vad jag har att säga." "Tala," sade Laban.

³⁴Han började: "Jag är Abrahams tjänare.

³⁵Herren har stort välsignat min herre, och han har blivit rik. Han har gett honom hjordar och boskap, silver och guld, manliga och kvinnliga tjänare, samt kameler och åsnor.

³⁶Min herres hustru Sara födde honom en son på sin ålderdom, och han har gett honom allt han äger.

³⁷Min herre lät mig svära en ed och sade: 'Du skall inte ta en hustru åt min son från kananeernas döttrar, i vars land jag bor;

³⁸utan du skall gå till min fars familj och till min egen släkt och hämta en hustru åt min son.'

³⁹Då frågade jag min herre: 'Tänk om kvinnan inte följer med mig?'

⁴⁰Han svarade: 'Herren, inför vilken jag har vandrat, skall sända sin ängel med dig och låta din resa lyckas, så att du kan hämta en hustru åt min son från min egen släkt och från min fars familj.

⁴¹Du skall vara fri från min ed om, när du kommer till min familj, de vägrar att ge henne till dig—då skall du vara fri från min ed.'

⁴²"När jag kom till källan idag, bad jag: 'Herre, min herre Abrahams Gud, om du vill, låt min resa lyckas på vilken jag har kommit.

⁴³Se, jag står vid källan. Om en ung kvinna kommer ut för att hämta vatten och jag säger till henne: "Ge mig lite vatten från din kruka,"

⁴⁴och hon svarar: "Drick, och jag skall också hämta vatten åt dina kameler," låt henne vara den som Herren har utvalt för min herres son.'

⁴⁵"Innan jag hade slutat be i mitt hjärta, kom Rebecka ut med sin kruka på axeln. Hon gick ner till källan och hämtade vatten, och jag sade till henne: 'Ge mig lite att dricka.'

⁴⁶Hon sänkte snabbt sin kruka från axeln och sade: 'Drick, och jag skall också vattna dina kameler.' Så jag drack, och hon vattnade också kamelerna.

⁴⁷Jag frågade henne: 'Vems dotter är du?' Hon sade: 'Betuels dotter, Nahors son, som Milka födde åt honom.' Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes handleder.

⁴⁸Jag böjde mig ner och tillbad Herren. Jag prisade Herren, min herre Abrahams Gud, som hade lett mig på rätt väg för att ta min herres brors dotter till hans son.

⁴⁹Nu, om ni vill visa nåd och trofasthet mot min herre, säg mig det; och om inte, låt mig veta det, så att jag vet vilken väg jag skall ta."

⁵⁰Laban och Betuel svarade: "Detta är från Herren; vi kan inte säga något till dig, vare sig gott eller ont.

⁵¹Här är Rebecka; ta henne och gå, och låt henne bli din herres sons hustru, så som Herren har talat."

⁵²När Abrahams tjänare hörde deras ord, böjde han sig ner till marken inför Herren.

⁵³Sedan tog tjänaren fram silver- och guldsmycken och kläder och gav dem till Rebecka; han gav också dyrbara gåvor till hennes bror och hennes mor.

⁵⁴Sedan åt och drack han och de män som var med honom och övernattade där. När de steg upp på morgonen, sade han: "Låt mig fara till min herre."

⁵⁵Men hennes bror och hennes mor sade: "Låt den unga kvinnan stanna hos oss några dagar, säg tio; sedan kan hon gå."

⁵⁶Men han sade till dem: "Fördröj mig inte, nu när Herren har låtit min resa lyckas. Låt mig fara så att jag kan gå till min herre."

⁵⁷Då sade de: "Låt oss kalla på den unga kvinnan och fråga henne."

⁵⁸Så de kallade på Rebecka och frågade henne: "Vill du gå med den här mannen?" Hon svarade: "Jag vill gå."

⁵⁹Så de sände iväg sin syster Rebecka på hennes resa, tillsammans med hennes amma och Abrahams tjänare och hans män.

⁶⁰Och de välsignade Rebecka och sade till henne: "Vår syster, må du bli tusenden av tiotusenden; må dina efterkommande besitta sina fienders portar."

⁶¹Sedan gjorde Rebecka och hennes tjänarinnor sig redo och satte sig på kamelerna och följde mannen. Så tog tjänaren Rebecka och gav sig av.

⁶²Nu hade Isak kommit från Beer-Lahai-Roi, för han bodde i Negev.

⁶³Han gick ut på fältet en kväll för att meditera, och när han såg upp, såg han kameler närma sig.

⁶⁴Rebecka såg också upp och såg Isak. Hon steg ner från sin kamel

⁶⁵och frågade tjänaren: "Vem är den mannen på fältet som kommer för att möta oss?" Tjänaren svarade: "Det är min herre." Så hon tog sin slöja och täckte sig.

⁶⁶Sedan berättade tjänaren för Isak allt han hade gjort.

⁶⁷Isak förde henne in i sin mor Saras tält, och han gifte sig med Rebecka. Hon blev hans hustru, och han älskade henne; och Isak blev tröstad efter sin mors död.