1 Moseboken 32

¹När Jakob fortsatte sin resa, mötte Guds änglar honom.

²När han såg dem, sade Jakob: "Detta är Guds läger!" Därför kallade han platsen Mahanaim.

³Jakob sände budbärare framför sig till sin bror Esau i landet Seir, Edoms område.

⁴Han instruerade dem: "Så här ska ni säga till min herre Esau: 'Din tjänare Jakob rapporterar: Jag har bott hos Laban och har stannat kvar till nu.

⁵Jag äger oxar, åsnor, hjordar och manliga och kvinnliga tjänare. Jag sänder detta meddelande till min herre, i hopp om att finna nåd i dina ögon.'"

⁶Budbärarna återvände till Jakob och sade: "Vi gick till din bror Esau, och han kommer för att möta dig med fyrahundra män."

⁷Jakob blev mycket rädd och orolig, så han delade folket med sig, tillsammans med hjordarna, boskapen och kamelerna, i två grupper.

⁸Han resonerade: "Om Esau attackerar en grupp, kan den andra gruppen fly."

⁹Jakob bad: "O Gud, min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, Herre, du som sa till mig, 'Återvänd till ditt hemland och dina släktingar, och jag ska göra dig framgångsrik,'

¹⁰Jag är ovärdig all den godhet och trofasthet du har visat din tjänare. Jag korsade denna Jordan med endast min stav, och nu har jag blivit två läger.

¹¹Befria mig, jag ber, från min bror Esaus hand, för jag är rädd att han ska attackera mig, såväl som mödrarna med deras barn.

¹²Ändå har du lovat, 'Jag ska verkligen göra dig framgångsrik och göra dina ättlingar lika talrika som sanden i havet, som inte kan räknas.'"

¹³Han tillbringade natten där och valde ut en gåva till sin bror Esau från vad han hade med sig:

¹⁴tvåhundra getter och tjugo bockar, tvåhundra får och tjugo baggar,

¹⁵trettio mjölkkameler med sina ungar, fyrtio kor och tio tjurar, och tjugo åsninnor och tio åsnehingstar.

¹⁶Han placerade dem under sina tjänares vård, varje hjord för sig, och instruerade dem: "Gå före mig och håll lite avstånd mellan hjordarna."

¹⁷Han instruerade den som ledde: "När min bror Esau möter dig och frågar, 'Vem tillhör du, och vart är du på väg, och vem äger alla dessa djur framför dig?'

¹⁸ska du svara, 'De tillhör din tjänare Jakob. De är en gåva skickad till min herre Esau, och han följer efter oss.'"

¹⁹Han instruerade den andre, den tredje och alla som följde hjordarna, "Ni ska säga samma sak till Esau när ni möter honom.

²⁰Och var noga med att säga, 'Din tjänare Jakob kommer bakom oss.'" För han tänkte, "Jag ska blidka honom med dessa gåvor jag skickar i förväg; därefter, när jag ser honom, kanske han accepterar mig."

²¹Så Jakobs gåvor gick före honom, medan han stannade i lägret den natten.

²²Den natten steg Jakob upp, tog sina två hustrur, sina två kvinnliga tjänare och sina elva söner, och korsade Jabboks vadställe.

²³När han hade skickat dem över bäcken, skickade han också över alla sina tillhörigheter.

²⁴Jakob fann sig ensam, och en man kämpade med honom tills gryningen.

²⁵När mannen insåg att han inte kunde övervinna honom, rörde han vid Jakobs höftled, vilket gjorde att den gick ur led medan de brottades.

²⁶Då sade mannen: "Släpp mig, för det är gryning." Men Jakob svarade: "Jag släpper dig inte om du inte välsignar mig."

²⁷Mannen frågade honom, "Vad är ditt namn?" "Jakob," svarade han.

²⁸Då sade mannen: "Ditt namn ska inte längre vara Jakob, utan Israel, för du har kämpat med Gud och med människor och har segrat."

²⁹Jakob sade, "Var snäll och tala om ditt namn för mig." Men han svarade, "Varför frågar du mitt namn?" Och han välsignade honom där.

³⁰Så Jakob kallade platsen Peniel och sade, "Det är för att jag såg Gud ansikte mot ansikte, och ändå blev mitt liv skonat."

³¹Solen gick upp över honom när han passerade Peniel, och han haltade på grund av sin höft.

³²Av denna anledning avstår israeliterna än idag från att äta senan som är fäst vid höftleden, eftersom Jakobs höft rördes vid senan.