1 Moseboken 31

¹Jakob hörde Labans söners ord, som sade: "Jakob har tagit allt som var vår fars, och från det som tillhörde vår far har han fått all denna rikedom."

²Och Jakob märkte att Labans inställning mot honom inte var som tidigare.

³Då sade Herren till Jakob: "Återvänd till dina fäders land och din släkt, och jag ska vara med dig."

⁴Så Jakob sände bud och kallade Rakel och Lea till fältet där hans hjordar var.

⁵Han sade till dem: "Jag ser att er fars inställning mot mig inte är som den var förut, men min fars Gud har varit med mig.

⁶Ni såg att jag tjänade er far troget med all min styrka.

⁷Ändå har er far lurat mig och ändrat min lön tio gånger, men Gud tillät inte att han skadade mig.

⁸När han sa, 'Ta de spräckliga som din lön,' då föddes alla hjordarna spräckliga; och när han sa, 'Ta de strimmiga som din lön,' då föddes alla hjordarna strimmiga.

⁹Så Gud har överfört er fars boskap till mig.

¹⁰Under parningstiden hade jag en dröm där jag såg upp och såg att bockarna som parade sig med hjorden var strimmiga, spräckliga eller fläckiga.

¹¹Guds ängel sa till mig i drömmen, 'Jakob,' och jag svarade, 'Här är jag.'

¹²Han sa, 'Se upp och se att alla bockarna som parar sig med hjorden är strimmiga, spräckliga eller fläckiga, för jag har sett allt som Laban har gjort mot dig.

¹³Jag är Betels Gud, där du smorde en pelare och gjorde ett löfte till mig. Stå nu upp, lämna detta land och återvänd till ditt födelseland.'"

¹⁴Rakel och Lea svarade, "Har vi fortfarande någon del i arvet från vår fars hus?

¹⁵Anser han oss inte som främlingar? För han har sålt oss och förbrukat det som betalades för oss.

¹⁶Sannerligen, all den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Så gör vad Gud har sagt till dig."

¹⁷Då förberedde Jakob sina barn och sina hustrur för att resa på kameler;

¹⁸och han drev all sin boskap och alla sina ägodelar som han hade förvärvat i Paddan Aram, för att gå till sin far Isak i Kanaans land.

¹⁹Medan Laban hade gått för att klippa sin hjord, tog Rakel sin fars husgudar.

²⁰Dessutom lurade Jakob arameen Laban genom att inte tala om för honom att han flydde.

²¹Så han flydde med allt han hade, korsade floden Eufrat och begav sig mot Gileads bergsbygd.

²²På tredje dagen blev Laban informerad om att Jakob hade flytt.

²³Han tog med sig sina släktingar och förföljde Jakob i sju dagar och hann upp honom i Gileads bergsbygd.

²⁴Men Gud kom till arameen Laban i en dröm på natten och sa, "Var försiktig så att du inte talar till Jakob vare sig gott eller ont."

²⁵Laban hann upp Jakob. Jakob hade slagit upp sitt tält i bergsbygden, och Laban och hans släktingar slog läger där också.

²⁶Då sa Laban till Jakob, "Vad har du gjort genom att lura mig och ta mina döttrar som fångar?

²⁷Varför rymde du i hemlighet och lurade mig? Varför berättade du inte för mig, så att jag kunde ha skickat iväg dig med glädje och sånger, med tamburin och lyra?

²⁸Du lät mig inte ens kyssa mina barnbarn och mina döttrar farväl. Du har handlat oklokt.

²⁹Jag har makten att skada dig; men i natt sa din fars Gud till mig, 'Var försiktig så att du inte talar till Jakob vare sig gott eller ont.'

³⁰Nu har du gett dig av för att du längtade efter att återvända till din fars hus. Men varför tog du mina gudar?"

³¹Jakob svarade Laban, "Jag var rädd, för jag tänkte att du kanske skulle ta dina döttrar från mig med våld.

³²Men om du hittar någon som har dina gudar, ska den personen inte leva. I våra släktingars närvaro, se själv om det finns något av ditt här hos mig; och om så är, ta det." Nu visste inte Jakob att Rakel hade tagit gudarna.

³³Så Laban gick in i Jakobs tält, och in i Leas tält, och in i tältet för de två tjänstekvinnorna, men han fann dem inte. Efter att han hade gått ut ur Leas tält, gick han in i Rakels tält.

³⁴Nu hade Rakel tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt på dem. Laban letade igenom allt i tältet men fann ingenting.

³⁵Rakel sa till sin far, "Bli inte arg, min herre, att jag inte kan resa mig inför dig; jag har min menstruation." Så han letade men fann inte husgudarna.

³⁶Jakob blev arg och tog Laban i upptuktelse. "Vad är mitt brott?" frågade han Laban. "Vad är min synd som du har förföljt mig så ivrigt för?

³⁷Nu när du har letat igenom alla mina ägodelar, vad har du funnit som tillhör ditt hushåll? Lägg det här framför våra släktingar och låt dem döma mellan oss.

³⁸"Jag har varit hos dig i tjugo år nu. Dina tackor och dina getter har inte kastat sina foster, och jag har inte ätit baggarna från dina hjordar.

³⁹Jag tog inte med dig djur som rivits av vilda djur; jag bar förlusten själv. Och du krävde betalning från mig för vad som än stals på dagen eller natten.

⁴⁰Så var min situation: Dagen förtärde mig hettan och natten frosten, och sömnen flydde från mina ögon.

⁴¹I tjugo år var jag i ditt hushåll. Jag arbetade för dig fjorton år för dina två döttrar och sex år för dina hjordar, och du ändrade min lön tio gånger.

⁴²Om inte min fars Gud, Abrahams Gud och den som Isak fruktade, hade varit med mig, skulle du säkert ha skickat iväg mig tomhänt. Men Gud har sett min möda och mina händers arbete, och i natt tillrättavisade han dig."

⁴³Laban svarade Jakob, "Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn, och hjordarna är mina hjordar. Allt du ser är mitt. Ändå, vad kan jag göra idag åt dessa mina döttrar, eller åt de barn de har fött?

⁴⁴Kom nu, låt oss sluta ett förbund, du och jag, och låt det tjäna som ett vittne mellan oss."

⁴⁵Så Jakob tog en sten och reste den som en pelare.

⁴⁶Han sa till sina släktingar, "Samla några stenar." Så de tog stenar och gjorde en hög, och de åt där vid högen.

⁴⁷Laban kallade den Jegar-sahaduta, och Jakob kallade den Galed.

⁴⁸Laban sa, "Denna hög tjänar som ett vittne mellan dig och mig idag." Därför kallades den Galed.

⁴⁹Den kallades också Mispa, för han sa, "Må Herren vaka över oss när vi är åtskilda från varandra.

⁵⁰Om du behandlar mina döttrar illa eller tar andra hustrur förutom dem, även om ingen är med oss, kom ihåg att Gud är ett vittne mellan dig och mig."

⁵¹Laban fortsatte till Jakob, "Här är denna hög, och här är denna pelare jag har rest mellan dig och mig.

⁵²Denna hög är ett vittne, och denna pelare är ett vittne, att jag inte ska passera denna hög till din sida för att skada dig och att du inte ska passera denna hög och pelare till min sida för att skada mig.

⁵³Må Abrahams Gud och Nahors Gud, deras fars Gud, döma mellan oss." Så Jakob svor vid den som hans far Isak fruktade.

⁵⁴Han gjorde ett offer där i bergsbygden och bjöd sina släktingar till en måltid. Efter att de hade ätit, tillbringade de natten där.

⁵⁵Vid gryningen kysste Laban sina barnbarn och sina döttrar och välsignade dem. Sedan gav han sig av och återvände till sin plats.