1 Moseboken 35

¹Då instruerade Gud Jakob: "Stå upp, gå upp till Betel och bo där, och bygg ett altare där åt Gud, som visade sig för dig när du flydde från din bror Esau."

²Så Jakob sade till sitt hushåll och alla som var med honom: "Ta bort de främmande gudarna som är bland er, rena er och byt kläder."

³"Låt oss stå upp och gå upp till Betel, där jag ska bygga ett altare åt Gud, som svarade mig i min nödens tid och har varit med mig vart jag än har rest."

⁴De överlämnade till Jakob alla de främmande gudar de hade och ringarna i sina öron, och Jakob begravde dem under eken nära Sikem.

⁵När de reste vidare föll en stor skräck från Gud över städerna runt omkring dem, så ingen förföljde Jakobs söner.

⁶Jakob och alla folket med honom kom till Lus (det vill säga Betel) i Kanaans land.

⁷Han byggde ett altare där och kallade platsen El-Betel, eftersom det var där Gud hade uppenbarat sig för honom när han flydde från sin bror.

⁸Nu dog Deborah, Rebeckas amma, och hon begravdes under eken nedanför Betel; den kallades Allon-Bakut.

⁹Gud uppenbarade sig åter för Jakob efter hans återkomst från Paddan-Aram, och Han välsignade honom.

¹⁰Gud sade till honom: "Ditt namn är Jakob, men du ska inte längre kallas Jakob; Israel ska vara ditt namn." Så gav Han honom namnet Israel.

¹¹Gud sade också till honom: "Jag är Gud den Allsmäktige; var fruktsam och föröka dig. Ett folk och en mängd folk ska komma från dig, och kungar ska uppstå från dig."

¹²"Det land jag gav till Abraham och Isak ska jag ge till dig, och jag ska ge detta land till dina efterkommande efter dig."

¹³Sedan lämnade Gud honom på den plats där Han hade talat med honom.

¹⁴Jakob reste en stenstod på den plats där Gud hade talat med honom, och han göt ut ett drickoffer på den och hällde också olja på den.

¹⁵Jakob kallade platsen där Gud hade talat med honom Betel.

¹⁶Sedan lämnade de Betel. När de fortfarande var en bit från Efrat, började Rakel föda och hade svåra smärtor.

¹⁷Under hennes svåra förlossning sade barnmorskan till henne: "Var inte rädd, för du har fått en son till."

¹⁸När hon drog sitt sista andetag—för hon var döende—gav hon sin son namnet Ben-Oni, men hans far kallade honom Benjamin.

¹⁹Så dog Rakel och blev begravd på vägen till Efrat (det vill säga Betlehem).

²⁰Jakob reste en stenstod över hennes grav; det är Rakels gravsten till denna dag.

²¹Israel fortsatte sin resa och slog upp sitt tält bortom Ederstornet.

²²Medan Israel bodde i det landet gick Ruben och låg med sin fars bihustru Bilha, och Israel fick veta det. Nu hade Jakob tolv söner:

²³Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, och Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.

²⁴Rakel hade två söner: Josef och Benjamin.

²⁵Rakels tjänstekvinna Bilhas söner var Dan och Naftali.

²⁶Leas tjänstekvinna Silpas söner var Gad och Aser. Dessa var Jakobs söner, födda åt honom i Paddan-Aram.

²⁷Jakob kom till sin far Isak i Mamre, nära Kirjat-Arba (det vill säga Hebron), där Abraham och Isak hade bott.

²⁸Isak blev etthundraåttio år gammal.

²⁹Sedan drog han sitt sista andetag och dog, och blev samlad till sina fäder, gammal och mätt av år. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.