1 Moseboken 39

¹Josef hade förts ner till Egypten, och Potifar, en egyptisk officer hos farao och befälhavare för livvakten, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom dit.

²Herren var med Josef, och han blev en framgångsrik man, boende i sin egyptiske herres hus.

³Hans herre såg att Herren var med honom och att Herren gav framgång åt allt han företog sig.

⁴Josef fann nåd i sin herres ögon och blev hans personlige tjänare. Potifar satte honom över sitt hushåll och anförtrodde honom allt han ägde.

⁵Från den stund han satte honom över sitt hus och allt han ägde, välsignade Herren egyptierns hushåll för Josefs skull. Herrens välsignelse vilade över allt han hade, både i huset och på fälten.

⁶Så lämnade Potifar allt han hade i Josefs vård, och med Josef som ansvarig, bekymrade han sig endast om maten han åt. Nu var Josef stilig till både form och utseende.

⁷Efter en tid fäste hans herres hustru sin blick på Josef och sade: "Ligg med mig."

⁸Men han vägrade och sade till sin herres hustru: "Med mig som ansvarig, bekymrar sig min herre inte om något i huset; han har anförtrott allt han äger åt min vård.

⁹Det finns ingen större i detta hus än jag. Min herre har inte undanhållit något från mig utom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra en sådan ond handling och synda mot Gud?"

¹⁰Trots att hon talade till Josef dag efter dag, lyssnade han inte på hennes begäran att ligga bredvid henne eller att vara med henne.

¹¹En dag gick han in i huset för att utföra sina uppgifter, och ingen av husets tjänare var närvarande.

¹²Hon grep honom i hans klädnad och sade: "Ligg med mig!" Men han lämnade sin klädnad i hennes hand och flydde ut.

¹³När hon insåg att han hade lämnat sin klädnad i hennes hand och flytt ut,

¹⁴ropade hon på sina hushållstjänare och sade: "Se, den här hebreen har förts till oss för att håna oss! Han kom in för att ligga med mig, men jag skrek.

¹⁵När han hörde mig höja min röst och skrika, lämnade han sin klädnad bredvid mig och flydde ut."

¹⁶Hon behöll hans klädnad bredvid sig tills hans herre kom hem.

¹⁷Sedan berättade hon händelsen för honom och sade: "Den hebreiske slaven du förde hit kom till mig för att håna mig.

¹⁸Men så snart jag höjde min röst och skrek, lämnade han sin klädnad bredvid mig och flydde ut."

¹⁹När hans herre hörde berättelsen som hans hustru berättade för honom, och sade: "Detta är vad din slav gjorde mot mig," blev han rasande.

²⁰Josefs herre tog honom och satte honom i fängelset där kungens fångar var inspärrade. Och han blev kvar där i fängelset.

²¹Men Herren var med Josef och visade honom trofast kärlek och gav honom nåd i fängelsechefens ögon.

²²Fängelsechefen satte Josef över alla fångarna som hölls där, och han var ansvarig för allt som gjordes i fängelset.

²³Fängelsechefen brydde sig inte om något under Josefs ansvar, eftersom Herren var med honom och lät allt han gjorde lyckas.