Hebreerbrevet 11

¹Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting man inte ser.

²Genom den fick de gamla sitt vittnesbörd.

³Genom tron förstår vi att universum skapades genom Guds ord, så att det synliga inte blev till av det som syns.

⁴Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, genom vilket han fick vittnesbörd om att han var rättfärdig, Gud vittnade om hans gåvor. Genom tron talar han ännu, fastän han är död.

⁵Genom tron blev Enok borttagen så att han inte skulle se döden, och han blev inte funnen, eftersom Gud hade tagit honom. För innan han blev borttagen, hade han fått vittnesbördet att han behagade Gud.

⁶Och utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till honom måste tro att han finns och att han belönar dem som ivrigt söker honom.

⁷Genom tron, när Noa blev varnad av Gud om det som ännu inte syntes, byggde han i gudsfruktan en ark för att rädda sin familj. Genom detta fördömde han världen och blev en arvinge till den rättfärdighet som kommer av tro.

⁸Genom tron lydde Abraham när han blev kallad att gå ut till ett ställe som han skulle få som arv. Han gav sig iväg utan att veta vart han skulle komma.

⁹Genom tron bodde han som främling i löftets land, som i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, medarvingar till samma löfte.

¹⁰För han väntade på staden med fasta grundvalar, vars byggmästare och skapare är Gud.

¹¹Genom tron fick även Sara kraft att bli havande, fastän hon var överårig, eftersom hon ansåg honom trofast som hade lovat.

¹²Därför föddes från en man, och honom så gott som död, avkomlingar så många som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, oräkneliga.

¹³Alla dessa dog i tro, utan att ha fått det som var lovat, men de såg det på avstånd och hälsade det och bekände att de var främlingar och gäster på jorden.

¹⁴De som säger sådant visar att de söker ett hemland.

¹⁵Om de hade tänkt på det land de lämnat, skulle de haft tillfälle att återvända.

¹⁶Men nu längtar de efter ett bättre land, ett himmelskt. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har berett en stad åt dem.

¹⁷Genom tron, när Abraham blev prövad, offrade han Isak, och han som hade fått löftena var redo att offra sin ende son.

¹⁸Det var om honom det hade sagts: "Genom Isak ska din avkomma räknas."

¹⁹Han tänkte att Gud kunde uppväcka från de döda, och bildligt talat fick han honom tillbaka.

²⁰Genom tron välsignade Isak Jakob och Esau angående framtida ting.

²¹Genom tron, när Jakob låg för döden, välsignade han var och en av Josefs söner och tillbad, lutad mot toppen av sin stav.

²²Genom tron, när Josef närmade sig slutet av sitt liv, talade han om Israels barns uttåg och gav befallningar om sina ben.

²³Genom tron, när Mose föddes, gömdes han i tre månader av sina föräldrar, eftersom de såg att han var ett vackert barn, och de fruktade inte kungens påbud.

²⁴Genom tron, när Mose hade vuxit upp, vägrade han att kallas Faraos dotters son.

²⁵Han valde hellre att lida ont tillsammans med Guds folk än att ha en kortvarig njutning av synden.

²⁶Han ansåg Kristi vanära vara en större rikedom än Egyptens skatter, för han såg fram emot belöningen.

²⁷Genom tron lämnade han Egypten, utan att frukta kungens vrede, för han höll ut som om han såg den osynlige.

²⁸Genom tron firade han påsken och beströk dörrposterna med blod, så att fördärvaren inte skulle röra deras förstfödda.

²⁹Genom tron gick de genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte göra detsamma, dränktes de.

³⁰Genom tron föll Jerikos murar efter att folket hade marscherat runt dem i sju dagar.

³¹Genom tron gick skökan Rahab inte under med de olydiga, eftersom hon hade tagit emot spejarna med fred.

³²Och vad mer ska jag säga? Tiden skulle inte räcka till för mig att berätta om Gideon, Barak, Samson, Jefta, David, Samuel och profeterna,

³³som genom tron besegrade kungariken, verkställde rättfärdighet, fick löften, stängde lejonens gap,

³⁴släckte eldens kraft, undkom svärdets egg, blev starka ur svaghet, blev mäktiga i krig, drev främmande härar på flykten.

³⁵Kvinnor fick sina döda tillbaka genom uppståndelse. Några blev torterade, och valde att inte acceptera befrielse, för att de skulle få en bättre uppståndelse.

³⁶Andra uthärdade hån och piskrapp, och även kedjor och fängelse.

³⁷De blev stenade, sågade itu, dödade med svärd. De gick omkring i fårskinn och getskinn, nödlidande, plågade, misshandlade—

³⁸världen var inte värd dem—de irrade omkring i öknar och berg, och i grottor och hålor i marken.

³⁹Och alla dessa, fastän de fick vittnesbörd för sin tro, fick inte det som var lovat,

⁴⁰eftersom Gud hade förberett något bättre för oss, så att de inte skulle bli fullkomliga utan oss.