Hebreerbrevet 12

¹Därför, eftersom vi är omgivna av ett så stort moln av vittnen, låt oss befria oss från varje hinder och synden som så lätt snärjer oss, och låt oss löpa uthålligt i det lopp som är utstakat för oss,

²och ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron.

³Tänk på honom som uthärdade sådan fientlighet från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.

⁴I er kamp mot synden har ni ännu inte gjort motstånd ända till blods.

⁵Och har ni glömt den uppmaning som talar till er som söner? Den säger: ”Min son, förakta inte Herrens tuktan, och förlora inte modet när han tillrättavisar dig,

⁶för Herren tuktar den han älskar, och han agar varje son han tar sig an.”

⁷Uthärda lidande som tuktan; Gud behandlar er som sina barn. För vilken son är det som en far inte tuktar?

⁸Om ni är utan tuktan, som alla får del av, då är ni oäkta och inte äkta söner och döttrar.

⁹Dessutom har vi alla haft jordiska fäder som tuktade oss och vi respekterade dem. Hur mycket mer bör vi då inte underordna oss andarnas Fader och leva!

¹⁰De tuktade oss för en kort tid så som de tyckte var bäst; men Gud tuktar oss för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet.

¹¹Ingen tuktan verkar för stunden vara till glädje, utan till sorg. Men senare ger den dem som blivit tränade av den en frukt av rättfärdighet och frid.

¹²Stärk därför era matta händer och svaga knän.

¹³Gör raka stigar för era fötter, så att det halta inte blir ur led, utan i stället blir helat.

¹⁴Sträva efter fred med alla människor, och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren.

¹⁵Se till att ingen går miste om Guds nåd, och att ingen bitter rot skjuter upp och vållar skada och smittar många.

¹⁶Se till att ingen är sexuellt omoralisk eller gudlös som Esau, som för ett enda mål mat sålde sin förstfödslorätt.

¹⁷Efteråt, som ni vet, när han ville ärva välsignelsen, blev han förkastad. Han fann ingen plats för ånger, fastän han sökte den med tårar.

¹⁸För ni har inte kommit till ett berg som kan vidröras, och till en flammande eld, och till mörker, dysterhet och storm;

¹⁹till en basunljud eller till en röst som talade ord som de som hörde det bad att inget mer skulle talas till dem,

²⁰eftersom de inte kunde uthärda befallningen: ”Om ens ett djur rör vid berget, ska det stenas.”

²¹Synen var så skrämmande att Mose sa: ”Jag darrar av skräck.”

²²Men ni har kommit till Sions berg, till den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till oräkneliga änglar i högtidssamling,

²³till den allmänna församlingen och kyrkan av de förstfödda, vars namn är skrivna i himlen. Ni har kommit till Gud, allas Domare, till de rättfärdigas andar som har fullkomnats,

²⁴till Jesus, medlaren av ett nytt förbund, och till det bestänkta blodet som talar mer nådefullt än Abels blod.

²⁵Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om de inte undkom när de avvisade honom som varnade dem på jorden, hur mycket mindre ska vi då undkomma om vi vänder oss bort från honom som varnar oss från himlen?

²⁶Vid den tiden fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: ”Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlarna.”

²⁷Uttrycket ”än en gång” visar på avlägsnandet av det som kan skakas—det vill säga skapade ting—så att det som inte kan skakas ska bestå.

²⁸Därför, eftersom vi tar emot ett rike som inte kan skakas, låt oss vara tacksamma, och så tillbe Gud på ett sätt som behagar honom, med vördnad och fruktan,

²⁹för vår Gud är en förtärande eld.