Jesaja 16

¹Skicka lamm som tribut till landets härskare, från Sela, genom öknen, till dottern Sions berg.

²Som flaxande fåglar kastade från boet, så är Moabs döttrar vid Arnons vadställen.

³”Ge råd, fatta ett beslut. Kasta din skugga som natt vid middagstid. Dölj de flyende, förråda inte flyktingarna.

⁴Låt Moabs utstötta bo hos dig; ge dem skydd från fördärvaren.” Förtryckaren ska upphöra, och förödelsen ska ta slut; angriparna ska avlägsnas från landet.

⁵I trofasthet ska en tron bli upprättad; en ska sitta på den i Davids tält, sökande rättvisa och snabb i rättfärdighet.

⁶Vi har hört om Moabs stolthet—hur överdriven är hennes högmod!—om hennes inbilskhet, hennes stolthet och hennes raseri; ändå är hennes skryt tomt.

⁷Därför ska Moab klaga; hela Moab ska jämra sig. Sörj över russinkakorna från Kir Hareset som de djupt slagna.

⁸Heshbons fält vissnar, likaså Sibmas vinstockar. Nationernas herrar har trampat ner de utvalda vinstockarna, som nådde Jaser och spred sig mot öknen. Deras rankor sträckte sig och nådde havet.

⁹Därför ska jag gråta som Jaser gråter över Sibmas vinstockar. Jag ska dränka dig med mina tårar, Heshbon och Eleale; för ropen över dina sommarfrukter och din skörd har upphört.

¹⁰Glädje och fröjd är borttagna från fruktträdgårdarna; i vingårdarna finns ingen sång eller jublande rop; ingen trampar ut vin i pressarna, för jag har tystat ropen.

¹¹Mitt hjärta klagar för Moab som ljudet av en harpa, mitt innersta för Kir Hareset.

¹²När Moab visar sig på sin höga plats, utmattar hon sig; när hon går till sin helgedom för att be, är det till ingen nytta.

¹³Detta är ordet som Herren talade tidigare om Moab.

¹⁴Men nu förklarar Herren: ”Inom tre år, som en avlönad arbetare skulle räkna dem, ska Moabs prakt och hennes många människor bli föraktade, och hennes överlevande ska vara få och svaga.”