Jesaja 15

¹En förkunnelse om Moab: Sannerligen, på en natt är Ar i Moab ödelagt och förstört; Sannerligen, på en natt är Kir i Moab ödelagt och förstört.

²Folket går upp till templet och till Dibon, till de höga platserna för att sörja. Moab klagar över Nebo och Medeba; Varje huvud är kalt och varje skägg är avrakat.

³På gatorna bär de säcktyg; På hustaken och på torgen klagar alla, överväldigade av tårar.

⁴Heshbon och Elealeh ropar också, Deras röster når ända till Jahas; Så ropar Moabs krigare; Deras andar darrar inom dem.

⁵Mitt hjärta ropar för Moab; Dess flyktingar når ända till Soar och Eglat-Shelishiya. De går uppför Luhits sluttning gråtande; Ja, på vägen till Horonaim höjer de rop av ångest över sitt fall.

⁶Vattnen i Nimrim är öde. Sannerligen, gräset är förtorkat, den nya växten har förgåtts, Ingen grönska finns kvar.

⁷Så den rikedom de har samlat och lagrat, Bär de bort över Poppelbäcken.

⁸Ty nödropet har omringat Moabs land, Dess klagan når ända till Eglaim, dess jämmer till Beer-Elim.

⁹Ty vattnen i Dimon är fyllda med blod; Jag ska sannerligen föra ytterligare olyckor över Dimon, Ett lejon över Moabs flyktingar och de som är kvar i landet.