Jesaja 40

¹“Trösta, trösta mitt folk,” säger er Gud.

²Tala vänligt till Jerusalem och förkunna för henne att hennes strid är slut, att hennes skuld är borttagen, att hon har fått dubbelt av Herrens hand för alla sina synder.

³En röst ropar i öknen: “Bered väg för Herren; gör i öknen en jämn väg för vår Gud.

⁴Varje dal ska höjas, och varje berg och höjd sänkas; det ojämna ska bli jämnt, och det oländiga landet en slätt.

⁵Då ska Herrens majestät uppenbaras, och alla människor ska se det tillsammans. Ty Herrens mun har talat.”

⁶En röst säger, “Ropa ut.” Och jag sade, “Vad ska jag ropa?” Allt kött är som gräs, och all dess härlighet som markens blommor.

⁷Gräset vissnar och blommorna bleknar, för Herrens andedräkt blåser på dem. Sannerligen, folket är gräs.

⁸Gräset vissnar och blommorna bleknar, men vår Guds ord består för evigt.

⁹Du som bär goda nyheter till Sion, gå upp på ett högt berg. Du som bär goda nyheter till Jerusalem, lyft upp din röst med ett rop, lyft den, var inte rädd; säg till Judas städer, “Här är er Gud!”

¹⁰Se, den Suveräne Herren kommer med makt, och hans arm regerar för honom. Se, hans belöning är med honom, och hans vedergällning följer honom.

¹¹Han tar hand om sin hjord som en herde: Han samlar lammen i sina armar och bär dem nära sitt hjärta; han leder varsamt de som har ungar.

¹²Vem har mätt vattnen i sin handflata, eller med sin hands bredd satt himlarna på plats? Vem har samlat jordens stoft i ett mått, eller vägt bergen på vågen och höjderna i en balans?

¹³Vem kan förstå Herrens Ande, eller tjäna som Herrens rådgivare?

¹⁴Vem rådfrågade han för att bli upplyst, och vem lärde honom den rätta vägen? Vem var det som lärde honom kunskap, eller visade honom förståelsens väg?

¹⁵Sannerligen, nationerna är som en droppe i en hink; de betraktas som stoft på vågen; han lyfter upp öarna som fint stoft.

¹⁶Inte ens Libanon är tillräcklig för altareldar, inte heller dess djur nog för brännoffer.

¹⁷Inför honom är alla nationer som ingenting; de betraktas av honom som mindre än ingenting och meningslösa.

¹⁸Med vem, då, ska ni jämföra Gud? Till vilken liknelse ska ni likna honom?

¹⁹Vad gäller en avgud, en hantverkare gjuter den, och en guldsmed överdrar den med guld och formar silverkedjor för den.

²⁰En person för fattig för ett sådant offer väljer trä som inte ruttnar; de letar efter en skicklig hantverkare för att sätta upp en avgud som inte vacklar.

²¹Vet ni inte? Har ni inte hört? Har det inte berättats för er från början? Har ni inte förstått sedan jordens grundvalar lades?

²²Han sitter på sin tron ovanför jordens krets, och dess invånare är som gräshoppor. Han breder ut himlarna som ett tält och sprider ut dem som en boning att bo i.

²³Han gör furstar obetydliga och reducerar världens härskare till ingenting.

²⁴Knappt är de planterade, knappt är de sådda, knappt har de slagit rot i marken, förrän han blåser på dem och de vissnar, och en virvelvind sveper bort dem som agnar.

²⁵“Vem kan ni jämföra mig med? Eller vem är min like?” säger den Helige.

²⁶Lyft upp era ögon och se mot himlarna: Vem har skapat allt detta? Det är han som för ut stjärnhären en efter en och kallar var och en av dem vid namn. På grund av hans stora makt och väldiga styrka saknas inte en enda av dem.

²⁷Varför klagar du, Jakob? Varför säger du, Israel, “Min väg är dold för Herren; min sak förbises av min Gud”?

²⁸Vet ni inte? Har ni inte hört? Herren är den evige Guden, skaparen av jordens ändar. Han blir inte trött eller utmattad, och hans förståelse är bortom mänsklig räckvidd.

²⁹Han ger styrka åt den trötte och ökar kraften hos den svage.

³⁰Även unga blir trötta och utmattade, och kraftfulla unga män snubblar och faller;

³¹men de som väntar på Herren ska förnya sin styrka. De ska sväva på vingar som örnar; de ska springa och inte bli trötta, de ska gå och inte bli matta.