Jesaja 5

¹Låt mig sjunga för min älskade en sång om hans vingård: Min älskade hade en vingård på en bördig sluttning.

²Han grävde upp den, rensade den från stenar och planterade den med de bästa vinstockarna. Han byggde ett vakttorn mitt i den och högg ut en vinpress också. Sedan väntade han på en skörd av goda druvor, men den gav bara värdelös frukt.

³"Och nu, ni Jerusalems invånare och Judas folk, döm mellan mig och min vingård.

⁴Vad mer kunde ha gjorts för min vingård än vad jag har gjort för den? När jag väntade mig goda druvor, varför gav den bara dåliga?

⁵Nu ska jag tala om vad jag tänker göra med min vingård: Jag ska ta bort dess häck, och den ska bli uppäten; jag ska bryta ner dess mur, och den ska trampas ner.

⁶Jag ska ödelägga den; den ska varken beskäras eller odlas, och törne och tistlar ska växa där. Jag ska befalla molnen att inte regna på den."

⁷Ty Herrens, den Allsmäktiges, vingård är Israels hus, och Judas folk är de vinstockar han glädde sig åt. Han väntade sig rättvisa, men såg blodspillan; rättfärdighet, men hörde nödrop.

⁸Ve dem som lägger hus till hus och förenar åker med åker, tills det inte finns något utrymme kvar och ni är ensamma i landet.

⁹Herrens, den Allsmäktiges, har förkunnat i mina öron: "Många hus ska bli öde, även stora och fina, utan invånare.

¹⁰En vingård på tio tunnland ska bara ge en bat vin, och en homer säd ska bara ge en efa spannmål."

¹¹Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen för att jaga starka drycker, som stannar uppe sent på natten tills de är upphettade av vin.

¹²Deras fester ackompanjeras av lyror och harpor, av tamburiner och flöjter, och av vin; men de bryr sig inte om Herrens gärningar, och de beaktar inte hans händers verk.

¹³Därför ska mitt folk gå i landsflykt för sin brist på förståelse; deras ädlingar ska dö av hunger, och folkmassan ska torka av törst.

¹⁴Därför har Sheol utvidgat sin strupe och öppnat sin mun bortom mått; in i den ska deras ädlingar och massor stiga ner, med all deras festande och jubel.

¹⁵Så ska människorna bli ödmjukade och alla föras ner, de högmodigas ögon ska bli ödmjukade.

¹⁶Men Herren, den Allsmäktige, ska bli upphöjd genom sin rättvisa, och den helige Guden ska visa sig helig genom sin rättfärdighet.

¹⁷Då ska lammen beta som på sin egen betesmark, och främlingar ska äta bland de rikas ruiner.

¹⁸Ve dem som drar synd med falskhetens band, och ondska som med vagnsrep,

¹⁹till dem som säger: "Låt Gud skynda, låt honom påskynda sitt verk så att vi kan se det; låt den Heliges plan i Israel närma sig och ske, så att vi kan veta det."

²⁰Ve dem som kallar ont gott och gott ont, som byter mörker till ljus och ljus till mörker, som sätter bittert för sött och sött för bittert.

²¹Ve dem som anser sig själva visa och ser sig själva som kloka.

²²Ve dem som är hjältar på att dricka vin och tapper i att blanda starka drycker,

²³som frikänner den skyldige för mutor, och förnekar rättvisa för den oskyldige.

²⁴Därför, som en eldslåga förtär stubb och torrt gräs kollapsar i lågorna, så ska deras rötter förmultna och deras blommor blåsa bort som damm; ty de har förkastat Herrens, den Allsmäktiges, lag och föraktat den Heliges ord i Israel.

²⁵Därför brinner Herrens vrede mot hans folk; hans hand är upplyft och han slår dem. Bergen skakar, och deras lik ligger som avfall på gatorna. Ändå, trots allt detta, har hans vrede inte vänt sig bort, hans hand är fortfarande upplyft.

²⁶Han lyfter en fana för avlägsna nationer och visslar för dem vid jordens ändar. Här kommer de, snabbt och hastigt!

²⁷Ingen bland dem blir trött eller snubblar, ingen slumrar eller sover; inget bälte lossas vid midjan, och ingen sandalrem går sönder.

²⁸Deras pilar är vassa, alla deras bågar är spända; deras hästars hovar verkar som flinta, och deras vagnshjul som en virvelvind.

²⁹Deras rytande är som en lejoninnas, de ryter som unga lejon; de morrar när de griper sitt byte och bär bort det utan att någon räddar.

³⁰På den dagen ska de ryta över det som havets dån. Och om man ser på landet, finns det bara mörker och nöd; även ljuset förmörkas av moln.