Jesaja 51

¹"Hör på mig, ni som jagar efter rättfärdighet, ni som söker Herren: Tänk på klippan från vilken ni blev huggna, och brottet från vilket ni blev tagna;

²Tänk på Abraham, er fader, och Sara, som födde er. När han var ensam, kallade jag honom, och jag välsignade honom och gjorde honom talrik."

³Sannerligen, Herren ska trösta Sion; Han ska trösta alla hennes ruiner. Han ska förvandla hennes öken till Eden, och hennes ödemark till Herrens trädgård. Glädje och fröjd ska finnas i henne, tacksägelse och ljudet av melodi.

⁴"Lyssna på mig, mitt folk; hör, mitt folk: En lag ska utgå från mig; min rättvisa ska vara ett ljus för folken.

⁵Min rättfärdighet är nära, min frälsning är på väg, och mina armar ska döma folken. Kustländerna ska se till mig och vänta förväntansfullt på min arm.

⁶Lyft era ögon mot himlarna, och se sedan på jorden nedanför; himlarna ska försvinna som rök, och jorden ska slitas ut som ett klädesplagg, och dess invånare ska förgås på samma sätt. Men min frälsning ska bestå för evigt, och min rättfärdighet ska aldrig svika.

⁷"Hör mig, ni som känner rättfärdighet, ett folk i vars hjärta min lag finns: Frukta inte människors förebråelser, och bli inte förskräckta av deras förolämpningar.

⁸Ty malen ska förtära dem som ett klädesplagg, och masken ska äta dem som ull. Men min rättfärdighet ska bestå för evigt, och min frälsning genom alla generationer."

⁹Vakna, vakna, Herrens arm, klä dig med styrka! Vakna, som i forna dagar, de gamla generationerna. Var det inte du som högg Rahab i bitar, som genomborrade draken?

¹⁰Var det inte du som torkade upp havet, de stora djupens vatten, som gjorde havets djup till en väg för de återlösta att gå över?

¹¹Herrens återlösta ska återvända och komma till Sion med sång; evig glädje ska kröna deras huvuden. De ska få glädje och fröjd, och sorg och suckan ska fly bort.

¹²"Jag, ja jag, är den som tröstar dig. Vem är du att du fruktar dödliga människor, människor som är som gräs,

¹³att du glömmer Herren din Skapare, som spände ut himlarna och lade jordens grundvalar, att du lever i ständig fruktan varje dag på grund av förtryckarens raseri, som är inriktad på förstörelse? Var är förtryckarens raseri?

¹⁴De landsförvisade ska snart bli befriade; de ska inte dö i sitt fängelse, och de ska inte sakna bröd.

¹⁵Ty jag är Herren din Gud, som rör upp havet så att dess vågor dånar—Herren Sebaot är hans namn.

¹⁶Jag har lagt mina ord i din mun och täckt dig med min hands skugga, för att upprätta himlarna, lägga jordens grundvalar och säga till Sion: 'Du är mitt folk.'"

¹⁷Vakna, vakna! Stå upp, Jerusalem, du som har druckit ur Herrens hand vredens bägare, du som har tömt till botten kalken som får människor att stappla.

¹⁸Det finns ingen som leder henne bland alla de barn hon har fött, och det finns ingen som tar henne vid handen bland alla de barn hon har fostrat.

¹⁹Dessa dubbla olyckor har drabbat dig—vem ska trösta dig?—förödelse och förstörelse, hunger och svärd—hur kan jag trösta dig?

²⁰Dina barn har svimmat; de ligger vid varje gatuhörn, som en gasell fångad i ett nät. De är fyllda med Herrens vrede, din Guds tillrättavisning.

²¹Därför, hör detta, du plågade, som är berusad, men inte av vin.

²²Så säger din suveräne Herre, din Gud som strider för sitt folk: "Se, jag har tagit ur din hand den bägare som fick dig att stappla; från den kalk, min vredes bägare, ska du aldrig mer dricka.

²³Jag ska lägga den i händerna på dina plågoandar, som sa till dig, 'Lägg dig ner så att vi kan gå över dig.' Och du lade din rygg som marken, som en gata att gå över."